Somna med Henrik

エピソード

• 
  Kråkfakta 16.09.2026 1時間

  Hej ska du ha, ska du ha. Jag gör ett undantag idag och pratar dialekt. Förlåt att jag frångår konceptet. Jag vill också göra gällande en liten brasklapp: vill du göra mig glad så laddar du ner Somna med Henriks app. Men det är inget måste, det är lite det som är det fina i den här kråksången.Kråksång är ju för övrigt inte fint. Är det inte märkligt att naturen har nöjt sig med det där anskrämliga ljudet? Det är knappt ett ljud. Det är skarven mellan andra ljud. Idag ska jag berätta om hur kråkan har fått sitt läte.Kråkan är en gammal fågel. Den har fått lov att tuffa till sig rejält, och då menar jag inte väder och vind utan det hårda samhällsklimatet. Det är faktiskt svårare att vara fågel nu än det var förr. Och förr hade fågeln inget ljud alls. Det är något som fascinerar mig med tysta djur och tysta människor. Jag har alltid önskat mig en personlighet som lyssnar, men blir istället den som babblar och svarar på sina egna frågor. Jag tänker på en fika jag tog för många år sedan med en kollega som var så tyst att jag blev som en motor på allt högre varv.Förr var kråkorna omtyckta och hade inga naturliga fiender alls. Problemet var att de blev sjuka ibland, och på den tiden var det bävrarna som var djurläkare. Bävrarna såg dåligt, och eftersom kråkorna inte gav ifrån sig några ljud hände det ofta olyckor när bävrarna blev rädda och råkade klubba ihjäl dem. Så kråkstyrelsen satte sig i tysta överläggningar, vilket tar sin tid när ingen kan säga något, tills en ung kråkinna vid namn Amalfi fick en halsinfektion och råkade hosta till. De andra började härma henne. Evolutionen, som inte är en miljard små parametrar utan en impulsiv beslutsfattande kraft, sa okej, vi kör på det här, det duger. Några av kråkorna tyckte det var en dålig idé, för det är ju inget ljud. Men evolutionen hade sagt sitt.Sov gott Somna.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
• 
  Konspiration 13.09.2026 59分

  Hej Somna. Hej ska du ha, vad kul att du är här. Kul att jag är här. Allt är så kul. Hur mår du? Jasså. Fan vad dark. Det var något jag sa mycket förr i Somna med Henrik, och det kommer från en kompis som satt på kyrkans barntimme när han var liten. Han skar i papp med en mattkniv, prästen kom fram och sa "så där gör man inte", kompisen tyckte att prästen hade fel och prästen tyckte att det där måste tillrättavisas. Så blev det dragkamp, och det var i den dragkampen som knivspetsen hamnade på prästens flint. Min kompis fick åka hem från barntimmen. När han sen berättade det här sa hans kompis "fan vad dark", och det är därifrån det kommer.Är den inte intressant, den där tanken om att eliten håller tyst om saker? Jag ser det på Facebook. Det kan handla om vad som helst, om vaccin eller 5G eller Trump. Varenda gång känner jag att något inte går ihop, och det är inte för att jag vet bättre. Det är för att jag inte tror att vi klarar av att tiga. Vi behöver prata och skvallra. Folk erkänner ju mord de har begått bara för att de blir fulla på krogen en kväll. Ta det där med att jorden skulle vara platt. Vad vinner man på att ljuga om det? Vad är det man uppnår?Om vi tänker oss månlandningen, att den aldrig ägde rum. Det var flera hundratusen människor inblandade. Ingenjörer, sömmerskor som sydde rymddräkterna, städare, projektledare, kodare, mekaniker. Ingen av dem har sagt ett pip på sextio år. Eller om jorden nu skulle vara platt. Då ljuger varenda pilot, varenda sjökapten, varenda astronom, alla som någon gång har byggt GPS, ett människobyggt system som fejkar ett klot så bra att det går att navigera efter. Vågar jag prata om vaccin också? Först vill jag bara säga att en kropp är ens egen kropp och att du bestämmer vad som ska in i den. Men de två teorierna tar ut varandra. Antingen gör vaccinen oss sjuka så att läkemedelsbolagen kan sälja mer, vilket skapar en evighetskostnad åt exakt de stater som enligt teorin förgiftar oss. Eller så sitter det chip i dem. Och ufona, är det inte konstigt att alla fotografier och videofilmer vi har av dem är suddiga?Jag känner att jag är lite på krigsstigen. Förlåt om det triggar. Om det här avsnittet inte är för dig finns det många andra att lyssna på.Ingen vet, alla har glömt. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
• 
  Att vara en Pappa 09.09.2026 1時間

  Hej Somna, nu har vi väl det trevligt här. Jag har dukat upp en picknickduk. När Harriet var liten köpte jag en picknickfilt och tänkte att vi skulle sitta i olika parker, att det skulle vara fridfullt och stillsamt och att jag skulle kunna läsa. Harriet ville inte stanna på filten. Hon ville krypa utanför den. Jag hann inte läsa. Tidigt trodde jag att det där med att vara pappa skulle vara stillsamt och harmoniskt. Den verkliga harmonin uppstod först när jag insåg att det aldrig blir som jag har tänkt mig. Jag bestämde mig för att jag hädanefter inte skulle bestämma någonting. Det skulle få bli som det blev. Det är som det är.Det tog tid innan jag förstod att ljuvligheten i det här inte alls är som en sovmorgon, eller som att dricka något när man är törstig, utan en mycket kärvare och svårare version som man långsamt växer in i. Det jag kom fram till är att jag är skyldig henne allt, men att hon inte är skyldig mig ett endaste litet dugg.Under pappaledigheten kollade jag på How I Met Your Mother medan Harriet sov på bröstet. Varje gång hon vaknade till stängde jag av och började prata och fråga om hon var okej, fast hon bara ville vända sig lite och somna om. Jag önskar att jag hade unnat mig en högre grad av skitsamma-attityd. Jag hade en känsla av att det var fel av mig att titta på en skärm när jag hade mitt barn där. Jag var så rädd för att vara en dålig pappa. Men att umgås är ju inte att stirra varandra i ögonen hela tiden. Harriet var en bebis. Hon behövde inget annat än mat och värme och närhet.Nu är hon 15 och kan vara helt i sin egen värld. Hon går förbi mig när jag sitter i soffan och tittar på tv, hon är i sitt eget flow, och jag får skuldkänslor över att jag sitter där och njuter. Är inte det att vara vuxen, att springa runt och oroa sig för att ens barn ska råka illa ut, eller för att man ska vara en dålig förälder? Det kanske inte spelar någon roll vad vi gör. Hon har blivit ännu en vuxen tänkande människa bland de andra i min värld, med drömmar och mål där jag inte alls är inblandad.Jag tänker tillbaka på min egen pappa och hur han var som pappa. Jag tänker på min farfar, som valde att lämna sitt barn. Det finns sidor i mig som liknar dem båda. På ett eller annat sätt är jag skyldig dem båda ett tack.Godnatt Somna.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
• 
  Våga Vågen 06.09.2026 1時間

  Hej Somna. Så kul att så många av er har hittat till appen. Jag byggde den på midsommar och det har varit väldigt kul. Du har kommit hit för att du vill ha resultat. Att jag ska vifta lite med min magiska trollstav och försätta dig i fullständig avslappning. Men det vet jag inte hur man gör. Allt jag gör är att prata, utifrån det jag själv tänker på.Inget av det som stör oss försvinner för att vi ska sova. Det som fungerar för mig är att hitta en väg igenom det. Att se om det finns ett hål att ta sig ut på andra sidan.Ibland när jag ska somna slår en tanke ner i mig som en blixt, tänk om det här händer, och hela kroppen blir stel. Det automatiska är att fly, tänk inte på det, tänk på något annat, bli arg istället. Men ibland hinner jag i kapp mig själv och säger stanna här nu. Då kommer vågen och lägger hela sin tyngd på mig, och sen är den förbi. Det som blir kvar är ingen lättnad. Det är en tomhet, nästan en sorg, för mycket av det jag har byggt upp som mig består av rädslan och skyddet mot den.Folk har sagt åt mig att jag tänker för mycket. Det är ungefär som att säga att ditt hjärta slår för mycket. Eller att du andas för mycket. Jag har börjat skriva dikter igen efter många år av att tycka att det var pinsamt. Det är lite som att titta på stjärnhimlen. De svagaste stjärnorna ser man bara i ögonvrån, och vänder man blicken mot dem försvinner de. Jag har alltid varit avundsjuk på dem som kan spela instrument. Det är en stor sorg hos mig att jag aldrig tog det på allvar, instrumentaliserandet, eller sången. Jag fick ju alltid höra när jag var liten att jag hade så fin röst. Men kanske har dikterna varit mitt instrument hela tiden.Vi är lika flytande som vattnet, och det är så motsägelsefullt, för vi letar hela tiden efter fast mark. Hur uppnår man ett tillstånd där man vågar säga ja till att man aldrig riktigt bottnar, aldrig riktigt kommer i land? Hur lär man sig acceptera att längtan finns där, men aldrig kommer att infrias mer än i korta stunder?Du är asball Somna. Sov gott.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
• 
  Spelet 02.09.2026 59分

  Hej Somna. Ligger du där? När jag började på scenskolan förstod jag inte spelreglerna, men det gör jag nu. Det var en värld som inte längre var främmande för mig. Det är en känsla jag haft en gång till på senare tid, när jag dejtade en tjej som kom från en rik familj, med sina alldeles egna familjetraditioner. Det var exotiskt på ett sätt jag inte riktigt hade ord för.Idag handlar det om obegripliga regler. Jag får besök av Rutger Tyfft, i en kavaj som en gång varit brun, en slips prydd med små sextanter och en skjorta som ser ut som möglig honung med stor skjortkrage. Rutger har satt upp flera regler för vad jag får säga under samtalet. Jag får inte skratta på fel ställe, göra röster, fråga något om år 1995 eller använda ordet golf. På fritiden ägnar han sig åt spel, brädspel, kortspel och psykologiska spel, för Rutger är speldesigner. Han kommer för att berätta om spelet han håller på att skapa, ett spel som heter Levande yogurtkultur och som ligger i en mörkgrön, luddig låda.Poängen med spelet är att jagas, att springa med döden i hasorna. 800 spelare ställer sig längs väggarna i ett rum, spelet står i sin låda mitt i rummet, och så ropar alla Göran Lambert och rusar rakt in mot mitten. De som svimmar av kollisionen är automatiskt ute. Resten av reglerna får du höra om du lyssnar, för de går inte att återberätta.Sov gott.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
• 
  Sebastians Universum 30.08.2026 59分

  Hej ska du ha och välkommen hit, till våran plats, till vårat gemensamma krypin. Det är en gåva för mig att få vara här med dig. Jag har nog hela mitt liv haft ett behov av ett eget krypin. Mitt första var i kapprummet på förskolan. När jag var ledsen och kände mig utanför ställde jag mig där, mellan kapporna, och kände mig fredad.Ikväll berättar jag om en kille i förskoleklass som heter Sebastian. Redan från första dagen på förskolan kände han att han inte var som alla andra. Han var inte van vid att leka med andra barn, och tyckte att de pratade högt och hårt med varandra. Han var rädd för fysisk kontakt och stod hellre och tittade på. Ofta blev han lämnad utanför, och då byggde han sig sitt eget universum i stället. Där inne är han trygg. Det måste finnas ett slott i varje universum, tycker Sebastian, så han bygger ett. Hans farfar är bagare, och en dag ska Sebastian bli det också, så i slottet finns förstås ett bageri där han står och bakar scones. Han tycker också om bibliotek och att läsa serier, så det finns ett bibliotek där med. Men någonstans i slottet står ett fönster öppet som han inte har hittat än. Det släpper in allt det som kommer att bli hans en dag. Sebastian vet inte ens om att rummet finns.Plötsligt känner han någon dra i armen. Han vaknar upp ur sin drömvärld. Där står Märta. Vad gör du, frågar hon. Sebastian svarar inget, och Märta ser frågande ut innan hon går sin väg. Han försvinner tillbaka in i sitt universum, tills hon drar honom i armen igen. Varför är du inte med och leker, frågar hon. Jag vet inte hur man gör, säger Sebastian.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
• 
  Öde Ö 26.08.2026 1時間

  Hej Somna. Vad glad jag blir att du finns. Jag hoppas att du har det bra. Jag gjorde en konstig grej idag. Jag skulle åka och dubba en film, men innan dess öppnade jag min väska och gick igenom vad som fanns där. Jag tänkte att det borde säga något om mitt liv, men jag kunde inte dra några röda trådar mellan föremålen.Du vet den där leken med den öde ön? Man får ta med sig tre saker. Egentligen är den ganska tråkig, för om man tar den på allvar blir svaren givna. Så ikväll byter vi ut tre mot fjorton. Vi börjar med en kniv, en yxa, en gryta, en presenning, en fiskelina och något att göra upp eld med. Redan där börjar det bli svårt, för vi har valt det viktigaste och det finns fortfarande många platser kvar att fylla. Man väljer de här sakerna med förutsättningen att man tror sig bli hämtad om tre veckor. Men tänk om man blir kvar en evighet istället.Jag vill ha med mig ost, för jag älskar ost. Problemet är bara att en ost inte uppstår ur tomma intet. Min morbror Yngve odlade sin egen mögelost i brödskrinet, år efter år, och han var min första idol i livet. Så vi ringer Gunborg Trelle på myndigheten som handlägger ansökningar om öde öar, och jag frågar henne hur det funkar med levande växter, om de räknas som en sak även när de förökar sig. Hon frågar tillbaka vad jag egentligen tänker göra där i evigheten. Och sanningen är att ingenting är evigt. Allt tar slut förr eller senare, det är bara det att allt som sker behöver en skillnad att hända emot.Till slut landar jag i att ta med min fiol, för det är något jag är dålig på, och man behöver något man kan bli lite bättre på om man ska hålla på i evigheter. Och sist en person. Någon som bara finns där.Hoppas att du sover nu, Somna. Det är bäst så.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
• 
  Hittegods 23.08.2026 59分

  Hej Somna. Välkommen tillbaka till en timme med mig, som vanligt. En gång blev jag uppringd av någon med många följare på sociala medier som ville gästa podden. Jag sa nej. Genom åren har jag fått massvis med tips om hur jag skulle göra podden bättre och mer framgångsrik, och några har föreslagit att jag borde ta in gäster, gärna någon som Anis Don Demina. Jag kan inte tänka mig något värre. Hela podden går ju ut på att jag ska prata själv. Ibland hinner rädslan ikapp mig ändå, den där isande känslan att det här kanske är sista säsongen. Då tänker jag att jag hellre vill göra ett ordentligt avslut än sitta kvar och bli sur och bitter. Men det är inget jag planerar, det ligger långt bort i en framtid jag inte behöver bry mig om än.Idag ska jag intervjua Klara Bengtsson, som jobbar på en hittegodsavdelning. Hon är lite damig och jobbar på Fnyken AB, ett företag som tillverkar stolar åt påvar. En påve får nämligen aldrig sitta på samma stol två gånger, en gammal regel som en gång handlade om förgiftade stolar och stoltestare som fick prova åt honom. På hittegodsavdelningen hittar Klara det mesta som folk glömt bort, som en hel låda med borttappade tändstickor, en låda med batterier och en annan med taxar. En låda har lådor i sig, det ligger låda på låda på låda. Jag säger hejdå till Klara, men inte till dig Somna. Jag finns kvar. Nu ska jag gå hem och leta efter allt jag tappat bort. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
• 
  Kyrkogårdsvandring 19.08.2026 1時間

  Hej ska du ha och välkommen hit. Du är mig så kär. Vad är egentligen sant, tack att du gör detta möjligt. Tycker du att det är jobbigt med kyrkogårdar? Jag tycker de är underbara platser. Nu när jag har körkort kör jag runt och stannar vid olika kyrkogårdar, precis som mina föräldrar gjorde när jag var liten. De är lugna och tysta, man får vara ifred där. Tänk vad många platser vi människor vill vara ifred på egentligen, på bussen, i skogen och så vidare.Idag ska du och jag gå på en kyrkogård tillsammans. Vi stannar bilen vid en landsvägskyrka, någonstans i mitten av Sverige, och svänger in på en grusparkering där det inte finns några andra bilar. Allt är stilla. Vi går inte in i kyrkan, vi känner på dörren men den är låst. Det känns som att alla kyrkor var öppna hela tiden när jag var liten. Så vi går in på kyrkogården istället, på krattade grusgångar, mellan nya och riktigt gamla gravar. Och jag kan allt om alla som ligger här.Första gravstenen tillhör Greger Fnyk, född 1908. Han jobbade på sina föräldrars mejeri och tog senare över det, och dog plötsligt när han av misstag slängde ner sig själv i ett kar med mjölk. Nästa grav är äldre, en familjegrav där släkten Provinsell vilar. En av dem var Bordellen Provinsell, som packade in presenter åt folk i bygden, banbrytande minst sagt, eftersom omslagspapper inte ens var uppfunnet på hennes tid. Vid nästa sten, med en sol högst upp, vilar Viveca Varm. Hon drev en butik som hette Allt och Inget, och brukade säga "den där hade jag inte tänkt sälja" varje gång någon faktiskt ville köpa något.Vi går lite snabbare förbi de sista graven, en man som jobbade som varulv, Lena Varg och Fia som jobbade på biblioteket. Sista gravstenen stannar vi vid en stund. Där vilar Yeah Yeah Markusson. Han hade ingen kropp, utan var en sång som folk sjöng. Alla i byn var så fästa vid denna sång och folk sjöng den när barn föddes och när kalvar blev till. Häng med och sov gott. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
• 
  Tjena Lennartson 16.08.2026 1時間

  Hej Somna, hur mår du? Jag tror jag vet vad du svarade.Det var en gång en programledare. Medelålders, hade hållit i mikrofonen i säkert 25 år. Han jobbade fortfarande kvar på SVT, men nu som projektledare eller inslagsproducent, den sorten man ringer in när man vill ha saker gjorda snabbt. Han orkade inte ta om och ta om, höll sig till budget och dagsschema, helt enkelt för att han inte brydde sig så mycket längre. Han hette Tjena Lennartsson.I slutändan hade han blivit en väldigt ensam man, utan något umgänge utanför jobbet. En kväll satt han vid sitt köksbord och tittade på kaffet som runnit ut över bordet. Han tänkte att han borde känna sig tacksam, han hade ju mat och tak över huvudet, men tacksamheten ville inte riktigt infinna sig. Han visste inte ens vad han egentligen hade önskat att livet var.Sen var kaffefläcken plötsligt borta, och kaffet låg istället i koppen igen. Tiden hade börjat gå baklänges. Hans ex hörde av sig, och han undrade varför han någonsin känt så mycket ångest kring henne. Är det inte så att varje människa man möter fyller en funktion i ens liv just då? Tiden fortsatte baklänges och han blev ett barn igen, som om allt det här hände inuti honom. Det som störde honom mest var inte att det hade hänt, utan att han inte kunde avgöra om det hänt, händer just nu, eller skulle komma att hända. Kanske var det bara ett minne. Ett minne som inte gick att skilja från ett falskt sådant. Han bestämde sig för att inte gräva mer i det.Vem vet egentligen någonting om var som är vad, eller vad som är var i tiden?Sov gott, Somna.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
• 
  Typisk skåning 12.08.2026 1時間

  Hej Somna. Jag står inför en dörr av ovisshet och natten utanför dörren är kolsvart. En skåning är som bekant alltid trygg.Igår pratade jag om en skåning och sa att personen var en typisk skåning. Vad är egentligen en typisk skåning? Idag ska jag berätta det för dig. En typisk skåning har en liten hatt på huvudet, hängselbyxor och en rutig skjorta med uppkavlade ärmar. En typisk skåning är en god och frejdig person som gillar gås, ål och mål. Jag pratar om ålar ett tag.Mitt i alltihop bryter jag mig själv. Jag spelar in i en ny studio idag, för första gången, och känner mig plötsligt helt tom i huvudet, som att jag pressar fram roliga poänger istället för att låta dem komma. Utanför den nya studion är det trafik och det gör mig jättestörd. Så jag lägger ålarna åt sidan en stund.Jag återvänder till skåningarna. De är äppelkindade, kinderna nästan illröda, alla utom Brita Åkerbock, som är pastorsdotter. Hon hånas för detta varje vecka i Skånska Dagbladet.Jag berättar om gången jag var arbetslös och satt på Arbetsförmedlingen. Det kom en journalist och en man som intervjuade folk, men de gick bara förbi mig. Jag hade ett sånt sug efter att vara i tv. Dagen efter fanns det en bild på mitt bakhuvud i tidningen, och det visade sig att mannen var arbetsmarknadsministern på besök.Skåningar är, visar det sig, väldigt duktiga på att få mig att prata om min barndom och mitt jagande av uppmärksamhet.Sov gott, Somna.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
• 
  Mitt Sommarlov 09.08.2026 1時間

  Sommaren är slut och jag är tillbaka. Min första arbetsdag. Jag börjar i barndomen, i Hökviken, där man cyklade överallt och ingen låste dörren. Två berättelser om cyklar och skrapsår. En om djup lera i ett dike. En om Pontus som sladdade för långt.Sen berättar jag vad jag har gjort i sommar. En del är sant. En del är falskt som vatten. Du får själv avgöra. Det handlar om Köpenhamn och secondhandbutiker med min dotter, om att vara pappa på sista versen. Om en fornlämningsturné, en liten kris i Funäsdalen och en sten som blev till för 1,7 miljarder år sedan. Om ensamhet, och om att inte lämna sig själv.Och så en nyhet. Jag har byggt en app till podden. Helt själv. Den finns i App Store nu, än så länge bara till iPhone.Godnatt. Sov gott. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
• 
  Googolplex 05.08.2026 59分

  Jag har hört någonstans att man bara kan vika vissa saker ett visst antal gånger. Till slut tar det stopp, och det går inte att vika mer. Det går så fort, hur många lager det blir när man börjar vika. Hur många gånger hade man behövt vika ett papper för att det ska nå upp till månen? Svaret är 42 gånger, eller om det var 43. Det är jättefå gånger. Det känns inte som att det är sant, men det är det. Ibland blir jag tokig på att vi är så inskolade i att registrera vad som är verkligt och inte. Det finns faktiskt forskning som visar att händelser i nuet kan påverka det förflutna.I dagens avsnitt berättar jag en historia du antagligen har hört förut. Det är en kung som blir förtjust i ett nytt spel. Spelet är schack, ett bräde med 64 rutor. Kungen vill tacka uppfinnaren och säger att han får välja sin egen belöning. Uppfinnaren ber om något som låter blygsamt: ett riskorn på schackbrädets första ruta, två på den andra, fyra på den tredje, och så vidare, en fördubbling för varje av brädets 64 rutor. Kungen tycker det låter som en löjligt liten begäran och går med på det direkt. Men fördubbling är förrädisk. De första rutorna ger nästan ingenting, bara enstaka korn. Vid ruta 32 börjar det bli säckar med ris. Och på ruta 64 skulle mängden ris vara större än allt ris som någonsin odlats på jorden. Det jag tycker är häftigt är det där exakta ögonblicket i mitten av brädet, när det vänder, när det går från att vara en näve ris till att vara mer ris än vad som finns.Jag berättar också om när jag lekte med miniräknaren på telefonen och multiplicerade ett tal med sig själv. Resultatet blev för stort för att visas som vanliga siffror, i stället dök det upp ett litet e och några tecken till. Det lilla e:et är telefonens sätt att säga att den ger upp, talet är för stort. Sen pratar jag om googol, en etta med hundra nollor efter sig, uppkallat av ett barn. Jag tycker det är ett bra bevis för att man ska fråga barn om deras åsikt i vissa frågor.Hur många saker finns det egentligen i universum? De allra minsta sakerna? Det visar sig att det inte finns tillräckligt många av något, inte ens atomer, för att man ska kunna ha ett googol av det. Och det finns ett tal som är ännu större, ett tal som knappt går att tänka. Det heter googolplex, och det innehåller fler nollor än det finns atomer i hela universum.Jag börjar bli lite sömning själv. Jag är nära på att somna själv. Sov gott Somna.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
• 
  Ryta på Resturang 02.08.2026 1時間

  Hej Somna. Vad jag har längtat efter det här, att bara få sitta ner, öppna käften och tala med dig. Som att vi är gamla kompisar. Som att vi är du med varandra. Jag vill slå ett slag för ordet du. Vad är det egentligen med att vi kallar varandra vi?Jag var på restaurang häromdagen och en servitör frågade om vi hunnit titta på menyn. Jag var ju bara en av vi. Min vän tror att det beror på att man inte vågar säga ni, men inte heller vill säga du. Språket förändras, allting ändras, och kanske är vi bara det som blir kvar när ingen vågar välja.Jag är annars en trevlig kund när jag är på restaurang. Men häromdagen åt jag med en kompis som vågar visa när han är missnöjd, utan att för den sakens skull vara otrevlig mot personalen. Bara rak och ärlig. Jag själv blir omedelbart nervös. Jag har en annan vän som helst vill stå kvar i hallen en stund innan vi sätter oss, för att känna av om restaurangen har rätt vibe. Jag menar inte att man ska dalta med serveringspersonal, de är ju vana vid att folk ställer krav. Men jag skulle aldrig kunna sätta mig i en situation där jag riskerar att göra någon ledsen. Jag vill vara en sån gäst som glöms bort samma sekund jag går ut genom dörren.Efter middagen åkte jag Voi till bilen jag parkerat en bit utanför stan, rakt genom allt festfolk. Ett vemod smög sig på, över att jag inte svänger mina lurviga längre. Men jag kände också att det finns en ny mening i mitt liv nu, en som inte är avhängig lurvsvänget. Något större och djupare. Jag saknar lite det där med att ständigt träffa nya kontakter, hur man kunde hamna i samtal med någon i toakön. Det händer fortfarande, men jag är inte lika mottaglig längre, inte lika intresserad av att snacka strunt. Efteråt gick vi till en pub, och jag satt där med något alkoholfritt i en värld som i stort sett är byggd för alkoholens skull. Ändå kändes det förvånansvärt skönt.Jag började fundera på de där sakerna som alltid är med i den här podcasten, de som har uppstått av bara slump. Hej Somna. Det är som det är, det som händer händer. Inget av det är uttänkt i förväg, ingenting jag bestämt att jag ska säga om och om igen. Det har bara blivit så, av en slump och i samspel med dig som lyssnar, år efter år. Det här rummet har vi byggt tillsammans, utan att vi någonsin pratat om det. Vi har vuxit ihop.Sov gott. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
• 
  En liten grupp med hus 29.07.2026 59分

  Hej Somna. Jag har ett minne från när jag var liten, då jag råkade slå på radion mitt under en inspelning. Det hördes en finlandssvensk röst som sa att ur barnens munnar får man höra sanningen. Den frasen har stannat i mig på något sätt sen dess.Idag ska jag berätta något. Bakom Äventyrsvargen ligger en liten samling hus, de påminner lite om husen i den där urgamla turkiska staden, jag kommer aldrig ihåg vad den heter. Där gäller en regel som alla känner till men ingen riktigt kan formulera: allting förvandlas, men ingenting förvandlas medan man tittar rakt på det. En stol kan bli en häger, en brödkavel kan bli en flod. Invånarna har lärt sig att aldrig fråga vad något är, bara vad det är just nu. Ingen av dem har rörliga leder heller, de rör sig med raka ben och raka armar, som legogubbar.Det bor en kvinna där som heter Ingegerd. Hon gillar inte förvandling, hon har protesterat mot den. Hon limmar fast sina ägodelar och skriver namn på dem med en tjock penna, sitter sedan uppe på nätterna och vaktar. Allt i samhället är för övrigt gjort av pappmaché. Människorna i byn förändras inte, förutom när de dör.Det finns också en gammal gubbe som heter Bror. Han minns hur allt var innan tingen började förvandlas, en gyllene tid då en sak bara var det den var. Ingen annan i byn tror riktigt på att den tiden fanns. Bror har en egen teori om varför det hela började, att det en gång var någon som glömde säga tack, och då tackade tingen för sig själva istället. Saker som inte känner sig behövda börjar leta efter att bli något annat, något mer användbart, kanske något mer älskat.Katterna däremot förvandlas aldrig och bryr sig inte det minsta om att allt annat gör det. De är fullständigt förlikade med att världen inte rör dem. Ibland önskar jag att jag var lite mer som de där katterna. Vad föredrar du, Somna? En värld där allting ändras hela tiden, eller en värld där allting hela tiden är detsamma? Sov gott Somna.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
• 
  Barbara Bankir 26.07.2026 1時間

  Hej Somna. Det är sent när jag spelar in det här, men det är fortfarande ljust ute. En koltrast sitter på taknocken och sjunger vemodigt. Jag minns kvällar när jag gick hem från någon fest, dimman låg över ängarna och en koltrast sjöng likadant då. Hur mår du, Somna? Jag mår ganska bra. Jag är inte helt klar med dagen än, men tänkte att jag skulle spela in ett avsnitt ändå. Ibland blir det si och så när man spelar in efter att dagen egentligen redan är slut, men ibland är det just då man öppnar en dörr till en värld man inte visste fanns.Ikväll läser jag ur barnboken Barbara Bankir, rikligt illustrerad. Barbara vaknar bredvid sin snarkande man Bosse, kliver upp, borstar tänderna och betraktar sig själv i spegeln. Är det fortfarande jag? Hon är med i samfällighetens bilpool in till stan, och idag är det Jäkeln som kör, han väntar aldrig, så hon får skynda ut och slår foten i tröskeln på vägen. Barbara jobbar på bank, i en byggnad hon känt utan och innan i 25 år.Dagens första kund är en rakryggad kvinna som dänger en portfölj på disken, full av spelmarker hon vunnit på casinot. Sen kommer en snäckförsäljare med 90 000 kronor i skrynkliga sedlar. Sist en liten man med bara tre ben, som undrar vad 9 kronor gömda i en madrass sedan 1961 skulle vara värda idag. Det är då Barbara kommer på att människor bara har två ben, och att allt det här måste vara en dröm. Hon vaknar. Och visst var det en dröm. Hon har ingen man, hon jobbar inte längre på bank, och hon heter inte ens Barbara Bankir. Hon är pensionär och bor i sin pappas gamla hus. Det ringer på dörren och där står Rickard Olsson. Sov gott. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
• 
  Västkaja Östkaja 22.07.2026 59分

  Hej Somna. Välkommen till den här timman av vad det nu är. Jag står inför ett val, Somna, men när du hör det här har valet redan gjorts. Det är både spännande och skrämmande. Idag ska jag berätta en historia som börjar mitt i handlingen: det är en smäll. Fönster skallrar, fåglar lyfter, och över Södermalm skingras fyra kajor åt var sitt väderstreck, precis som de lovat varandra.Öst-, Väst-, Nord- och Sydkajan, en kvartett som sedan ungdomen har ett löfte: vid första smäll som hörs flyger de åt var sitt håll och samlas sedan igen för att jämföra vad människorna haft för sig. Den här gången var smällen bara en bil som baktände på Folkungagatan, men samtalet dröjer sig kvar länge på taket. Kajorna pratar om att folk har slutat titta upp, att människor har tappat sin nyfikenhet och går med sina gamnackar och tittar ner i telefonen istället för på himlen, på skorna, på varandra.Mitt i alltihop kliver sotaren Gävlert Garnmärnan upp på taket med en flaska prosecco. Han känner igen dem, de där kajorna som alltid sitter och dömer människorna, och till slut öppnar de sina näbbar och pratar med honom. De presenterar sig kort för varandra. Det blir tyst ett tag, lite pinsamt, innan de hittar in på portkoder. Gävlert kan nämligen alla portkoder på Södermalm, och det visar sig att kajorna kan dem också. De skålar i prosecco och säger "nu lever vi". Stämningen är god ända tills Gävlert blir lite för berusad och gör ett övertramp. Kvällen får en vändning ingen såg komma, en vändning som slutar med Gävert som puttas ner av kajorna och landar på en droskhäst. Tiden är en konstig tunna. En sekund föds man, sen är man nunna. Godnatt Somna. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
• 
  Skölpaddsporten 19.07.2026 1時間

  Hej Somna. Jag är mätt och belåten idag, har precis ätit yoghurt, och jag inser med viss olust att mina krav på mat har krympt till nästan ingenting. Det är bara i samtal jag fortfarande inte tänker nöja mig med minsta gemensamma nämnare, jag vill bottna i den jag pratar med.Idag har jag besök av Berit Garn, en kvinna som säger sig ha sett sanningen. Tidigare var hon som du och jag, en tvekande människa som sökte tillfredsställelse, som letade efter något varaktigt, något som var värt något på riktigt. Allt startade en helt vanlig kväll, efter ett själsdödande styrelsemöte i bostadsrättsföreningen. En av de andra i föreningen, Britt-Marie, bor inte ens i huset, hon äger bara sin döda fars gamla lägenhet och har gjort den till ett museum över honom. Efter varje möte vill hon prata med folk enskilt, väljer ut dem hon har hemligheter med i huset, något Berit, som är ordförande, tycker är väldigt jobbigt.Efter mötet gick Berit hem och satte sig ensam framför en trött tv-serie. Hon stängde av, suckade högt åt universum och bad om ett bevis på att något större fanns. Svaret kom genom brevinkastet. På hallmattan låg en liten sköldpadda. Sen kom en till. Och en till. Sköldpaddor, en efter en, som klättrade upp på varandra tills de bildade en portal. Berit kröp genom till andra sidan, och det hände ingenting alls. Besviken gick hon ut och köpte glass, och där, på en parkbänk i skogsdungen utanför huset, satt en av sköldpaddorna kvar och pratade med henne. Sköldpaddan förvandlades till en katt, stor som en hund.Om du känner dig fast i ett liv som känns förutsägbart och tråkigt, och letar efter en mening som går bortom allt, ska du veta att det inte är fel på dig. Det är precis som det ska vara. Du måste bara vänta på din sköldpaddsport.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
• 
  Staffan & Jesper Rymmer Hemifrån 15.07.2026 1時間

  Hej Somna. 58 sekunder in i avsnittet är jag redan igång, full färd. Jag har inte pratat med någon på hela dagen, så därför kanske jag låter lite nyuppstigen. Jag har gått runt och varit tyst, och det har varit så skönt. Vad var det första du sa till någon idag, Somna?Det är två pojkar på en väg, med varsin pinne och en näsduk knuten längst ut. Det var min första referens till att rymma hemifrån när jag var liten, en pinne och en näsduk med förnödenheter, och så var man på luffen. Pojkarna är bästa vänner, heter Staffan och Jesper, är tolv år och har rymt. Jag minns bara en gång jag själv verkligen rymde. Jag blev tillsagd på något kränkande vis av pappa och ville visa honom att så kan man inte göra. Jag tog fyra äpplen, gick förbi honom i hallen och sa nu rymmer jag. Sprang ut i trädgården och ut på åkern bakom gäststugan. Där stod jag och blev stående, åt upp mina äpplen. Sen kom jag hem.Tillbaka till pojkarna. De har gemensamt kommit fram till att de ska rymma. De är bästisar och grannar, med rum i samma höjd på andra våningen. Mellan husen har de dragit en fiskelina med en burktelefon i, så de kan prata med varandra. Det är en stekhet sommar, och om kvällarna ligger de och pratar om allt de är less på. Sakta men säkert packar de allt de behöver, och till slut bestämmer de sig: de ska gå söderut. Jesper har en kompass som hjälper dem hitta väderstrecken. De pratar hela tiden och drömmer om att ta sig till Amerika. Så kommer de fram till Köping och söker jobb hos kommunen. Pojkarna får jobb hos en gammal man i snickarbyxor som heter Göte. De trodde att de skulle få jobba med att bygga kojor, men får plocka bär. En natt vid kyrkväggen, frusna och långt hemifrån drömmen, inser Jesper hur långt bort drömmen om Amerika är. Och Jesper börjar gråta tyst där vid kyrkväggen. Och här är det ju som att du och jag, Somna, vi kan ju verkligen förstå Jesper. Det finns ju någonting hjärtskärande i det där när man inser att det man drömmer om är ouppnåeligt. Godnatt Somna.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
• 
  Vad det är att Vara 12.07.2026 1時間 1分

  Hej Somna. Hur är det? Med mig är det bra. Eller vad vet jag om hur saker är? Så fort man stannar upp och verkligen ställer sig den frågan blir allting svävande och konstigt. Det märkligaste är att det överhuvudtaget pågår någonting. Det hade kunnat vara ingenting alls, och ändå är det något på insidan av dig. Varför finns det någonting istället för ingenting? Vad är det att vara? Tyngden i mina armar påminner mig om att det är det. Sanningen är att jag är kött, värme och elektricitet. Det finns ingen insida utan den här utsidan. Var tar du slut och var börjar världen? Du är en grej som ligger i en påse och känner saker. Det är kanske bättre att överge jakten på att leta efter en plats och bara acceptera att detta pågår. Jag är en köttmaskin i en skinnpåse som har olika upplevelser.Har du tänkt på att kroppen vet hur man lever, helt utan din inblandning? Det är det enklaste som finns att existera, om de basala villkoren är uppfyllda. Du behöver inte kontrollera det som sker. Det som sker, det sker, och det löser sig utan dig. Du är en passagerare inuti dig själv. Det enda du behöver göra är att vara snäll och rar mot dem omkring dig. Om jag inte är mina tankar, vad är jag då? Är jag det som tankarna händer inuti? Är jag ett rum?Det svåraste är att inte bli sin känsla. Det går att vara ledsen och samtidigt vara den som märker att man är ledsen. I den skillnaden finns det ett andrum. Det är inte att vara passiv att se en känsla samtidigt som man är den. Det skapar en utsiktsplats där man kan betrakta sitt inre väder. Uppmärksamheten är som en ficklampa som man lyser på en liten bit av världen i taget. Jag har märkt att jag minns saker som inte har hänt, eller i alla fall minns dem fel. En del saker man berättar om sig själv är hittade på, i alla fall till en viss mån. Hela mitt mentala livs enda uppgift är att dra ihop tusen lösa stunder till en sammanhängande figur som heter Henrik. Kanske är det konsten att släppa saker som är meningen med livet.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.