Svenska med Kalles Podcast

Epizodes

• 
  Tankar om Szymborskas dikt “Samtal med Stenen” 13.09.2026 11min

  Jag har inte den blå boken Dikter 1945-2002 med översättningar av Wisława Szymborskas poesi. Men den står i mina föräldrars bokhylla. Jag bad pappa att skicka foton på dikten Samtal med stenen. Du kan läsa den längst ner i brevet.Jag har förut skrivit om ett av mina tidiga minnen av poesi. Det var pappa som läste Nils Ferlin för mig. Ferlin och Szymborska har liknande kynne (karaktär, sinnelag). De har både en milt ironisk och humoristisk inställning till människan och samhället.Det var en kursare (kurskamrat) på universitetet som fick in mig på Szymborska. Vi läste henne tillsammans och diskuterade dikterna. Samtal med stenen har varit med mig i snart 20 år. Jag kom att tänka på den igår. Spontant fick dikten en ny innebörd. Motivet att inte släppas in aktualiserades på nytt. Vi kommer dit snart.En metafysisk fantasiFilosofen Immanuel Kant skrev om vad vi kan veta. Verklighetens sanna natur kallade han tinget i sig. Hans tes är att vi inte kan veta något om hur världen verkligen är. Tinget i sig är för alltid onåbart för oss människor.Den svenska poeten Hjalmar Gullberg har faktiskt skrivit en dikt om tinget i sig. Det är stackars adjunkt Örtstedt som i drömmen får ett paket direkt från Kant. Du kan läsa dikten längst ner.Szymborskas diktjag längtar efter en personlig kontakt med världen och naturen. Hon knackar på stenens dörr. Hon ber att få komma in. Hon vill se och till och med andas in stenen. Hon har hört om vackra salar. Hon planerar att göra samma sak med bladet och droppen. Hon lovar att det enda hon ska ta med sig är ord. Hon ska berätta om sin upplevelse och ingen kommer tro henne. Men stenen säger nej.Poeten är inte värdig att komma in. Hon har inte det rätta delaktighetssinnet. Hon har inte ens fantasi nog. Synen räcker inte till. I slutet skrattar stenen hånfullt åt poeten och säger att den inte har någon dörr alls. Människan är för alltid utestängd från naturens innersta väsen. Vi är dömda att leva på avstånd.SpråketDe ord som Szymborska vill ta med sig kan vara själva förbannelsen. Seendet och språket är nära sammankopplade. Den som ser är skild från det sedda. Ordet är skilt från det ordet betecknar. Människan står ett steg från naturen. Vi kan inte komma in. Vi är inte inbjudna. Vi är dömda att betrakta och tala om. När Szymborska försöker tala till blir hon avvisad och utskrattad.Människans tillvaro präglas av begär. Det temat återkommer i andliga och filosofiska traditioner. Det kan vara begär efter andra människor, makt, pengar eller status. Det kan också vara begär efter kunskap. Kants insikter innebär ett slags besvikelse. Szymborskas längtan blir obesvarad. Vi kan inte komma i närkontakt. Vi kan inte få perfekt kunskap om naturen. Det är slutsatsen. Hjalmar Gullbergs huvudperson Örtstedt blir skräckslagen när han får möjligheten i drömmen.Konsten och poesinSå har jag tolkat dikten innan. Igår slog mig spontant en annan tolkning. Jag har de senaste dagarna försökt läsa böckerna Ägt av Alva Hedberg och Mullvadens kärlek till buffeln av Erik Lindeman Mata. Båda är svårlästa och svårtillgängliga, särskilt den senare.Då slog det mig att Szymborskas dikt kan läsas som att den handlar om poesin själv. Läsaren försöker komma in i dikten, försöker få tillträde till konsten men avvisas hela tiden. Man tror att det finns något vackert därinne men man får inte se det.Jag tror absolut inte att Szymborska avsåg den läsningen av dikten. Det finns inte tillräckligt stöd i texten för det. Men inget förbjuder oss att associera. Konst och litteratur kan verkligen kännas så ibland, att den stänger oss ute. Det är lätt att känna sig dum. Man kan också bli lite irriterad. Varför ska det vara så svårt och märkvärdigt med konst?Och allt annat som stänger uteOch vi kan låta associationerna vandra vidare. Det finns så många sammanhang som säger stopp, här är du inte välkommen. Det är inte bara stenen som inte har någon dörr. På samma vis är det med många sociala sammanhang. Du vet inte ens vart du ska vända dig. Ingången är gömd. Du kan inte se var du ska knacka på. Jag lämnar till dig att fylla på med exempel.Jag vill tillägga att jag vet att polska och svenska skiljer sig mycket åt. Szymborska skriver på rim tror jag. Det återges inte i översättningen. Polskan har också kasus vilket ger en stor frihet att anpassa meningarna och ordföljden. Svenskan är på det sättet ett mindre flexibelt poetiskt språk. Det påverkar förstås också översättningen. Men jag kan inte polska så jag får hålla till godo med översättningen.1996 tilldelades Wisława Szymborska nobelpriset i litteratur. Du kan läsa mer om det på nobelprisets hemsida. Där finns också dikter på polska, svenska och engelska.Som alltid är du välkommen att fråga, kommentera och reflektera vidare. I regel svarar jag med en veckas fördröjning.Så länge får vi hoppas att vår knackning besvaras och att vi ges tillträde till denna söndag./KalleDikternaSamtal med stenenJag knackar på stenens dörr.»Det är jag, släpp in mig.Jag vill stiga in i ditt inre,se mig omkring,andas in dig ordentligt.«»Gå din väg,« säger stenen.»Jag är ogenomtränglig.Slår man oss också i bitarär vi ogenomträngliga.Mal man oss också till sandsläpper vi ingen in.«Jag knackar på stenens dörr.»Det är jag, släpp in mig.Jag kommer av pur nyfikenhet.Livet är den enda chansen.Jag ämnar går runt i ditt palatsoch sedan bese även bladet och droppen.Jag har så lite tid på mig för att hinna allt.Min dödlighet borde röra ditt hjärta.«»Jag är av sten«, säger stenen,»och nödgas hålla mig allvarlig.Gå härifrån.Jag har ingen skrattmuskel.«Jag knackar på stenens dörr.»Det är jag, släpp in mig.Jag har hört att du har stora tomma salar,skådade av ingen, vackra i onödan,dova, utan ekot av någons steg.Erkänn att du själv vet ganska lite om det.«»Stora och tomma salar«, säger stenen,»men det finns inte plats i dem.Vackra, kanhända, men ingentingi dina arma sinnens smak.Du kan leva med mig men aldrig uppleva mig.Med hela min yta vänder jag mig till dig,med hela mitt inre vänder jag ryggen till.«Jag knackar på stenens dörr.»Det är jag, släpp in mig.Jag söker ingen fristad för evigt i dig.Jag är inte olycklig.Jag är inte hemlös.Min värld är värd att återvända till.Jag ska gå in och gå ut med tomma händer.Och som bevis på att jag verkligen har varit därska jag ingenting framlägga utom ordsom ingen kommer att tro på.«»Du kommer inte in«, säger stenen.»Du saknar delaktighetssinne.Inget sinne kan ersätta delaktighetssinnet.Inte ens synen skärpt till allseendetjänar något till utan delaktighetssinne.Du kommer inte in, du har knappast i sinnetansatsen till detta sinne, fantasin.«Jag knackar på stenens dörr.»Det är jag, släpp in mig.Jag kan inte vänta i två tusen sekelpå att få komma under ditt tak.«»Om du inte tror mig«, säger stenen,»vänd dig till bladet, det ska säga som jag.Till droppen, den ska säga som bladet.Fråga till slut hårstråt på ditt huvud.Jag sväller av skratt, ett jättelikt skratt,som jag inte kan skratta.«Jag knackar på stenens dörr.»Det är jag, släpp in mig.«»Jag har ingen dörr«, säger stenen.Tinget i sig (av Hjalmar Gullberg)En vinterafton läser Örtstedt Kant och finner honom verkligt intressant. Men filosofens tyska flyter tungt. Snart somnar över boken vår adjunkt. I nattens dröm gror dagens tankesådd. Kant illustreras och blir lättförstådd. Det kommer, svept i brokig omslagsfärg, Till Örtstedt ett paket från Königsberg. Aktas för stötar! Står det utanpå med petig stil som verkar rokoko. Avsändare och varans fabrikant är ingen mindre än professor Kant. Han granskar lådan vid sin fönsternisch. Det står som innehåll: DAS DING AN SICH. Kring tinget i sig själv, de vises sten, är sinnevärlden blott ett brokigt sken. Vem törs dock rycka undan slöjan kring den rena verkligheten, tingens ting? Adjunkten Örtstedt ryggar bort bestört från det som ingen sett och ingen rört. Om gåvan i hans grova händer sprack! - Han returnerar den med tusen tack. This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• 
  Så du är en läsare alltså? 06.09.2026 7min

  »Så du är en läsare alltså?«Jag har stoppat poeterna Fredrik Nyberg och Lars Mikael Raattamaa på festivalområdet. Jag börjar något i stil med »det är ju inte så ofta man hoppar på poeter i offentligheten«. Fredrik håller med medan Lars Mikael invänder att det faktiskt händer ibland. Jag har sett dem här tillsammans tidigare år. Och eftersom jag läst dem båda kändes det lite kul att säga hej.Fredrik undrar om jag också skriver. Jag svarar att det gör jag inte. Inte riktigt sant förstås men känns inte som sammanhanget att pitcha Svenska med Kalle. »Så du är en läsare alltså«, säger Fredrik. Det är något milt komiskt med den frågan. Det är förmodligen fler personer som skriver poesi än som läser den. Fenomenet har diskuterats på poesipodden Örnen och kråkan. Här står alltså en livs levande läsare framför de två poeterna. (Undrar om de läser mycket poesi själva.)Fredrik Nybergs två näst senaste diktsamlingar har jag faktiskt läst i sin helhet. Märkliga skapelser som bland annat fantiserar om hemliga tunnlar under Carl Von Linnés bostad. Raattamaa har jag läst mer fläckvis. Han har publicerat en filosofisk essä om förorten, med tonvikt på Angered. Den har jag läst men har bara vaga minnen av innehållet. Sedan har han skrivit en fantastisk dikt om barn som länsar en sopstation efter att samhället kollapsat. Den finns i en antologi med politisk dikt sammansatt av författaren Göran Greider.Något av allt detta hann jag bara antyda i mitt korta samtal med poeterna innan jag lämnade dem ifred. Med tog jag mig en fundering om det här med att vara läsare. Kultur är ju ingenting utan sin publik. Det är inte mycket lönt med en bok som ingen läser. En teaterföreställning utan någon som tittar blir ett sorgligt spektakel.En gång för länge sedan såg jag Margareta Krook på Dramaten i Stockholm. Hon satt ensam på scenen i en tronlik stol. Hon var majestätisk i sin uppenbarelse (som jag föreställer mig att hon alltid var). När jag satt där på andra eller tredje balkongen slog det mig att jag var lika viktig som hon. Det är ju att jag är här och tittar som ger mening åt hennes konst, tänkte jag. Drabbades jag månne av hybris? Måhända (kanske) satt det någon viktigare på parkett.Jag kommer att tänka på den somalisk-amerikanska poeten Ladan Osman. I en intervju pratar hon om vikten av att stötta det poetiska communityt där hon bor. Besöka uppläsningar. Köpa böcker. (Har för övrigt bara läst hennes debutbok. Hon har släppt två till. Kanske någon mer som vill läsa?) Ett annat exempel var mina två professorer i dramatik på Göteborgs universitet, när jag studerade litteraturvetenskap. De var båda flitiga teaterbesökare. Du kunde se dem även på de mindre teatrarna. Det är något fint med människor som bevarar sin entusiasm för konsten. Även om de hade ägnat sig åt konst akademiskt under många år hade de sin passion kvar.Även vi vanliga dödliga är viktiga. Kultur är ett socialt och kollektivt fenomen. Genom att uppleva, delta och diskutera håller vi kulturen levande. Alla kan dra sitt strå till stacken, vare sig det handlar om att besöka den lokala filmklubben eller handla böcker från en bokhandel i ditt område.Och lär du dig svenska finns det något fint med att upptäcka vår kultur. Vi är ett litet och obetydligt land. Det är alltid trevligt när någon har engagerat sig för att upptäcka vad Sverige har att erbjuda, både bakåt i tiden och här och nu. Innan sommaren tog jag en fika med en kvinna som ville bli svenska som andraspråks-lärare. Efter ett tag gled samtalet in på litteratur och det visade sig att hon hade koll på klassiska svenska författare som Karin Boye och Pär Lagerkvist. Sånt är imponerande. Det finns många svenskar som knappt har läst dem.Engagerat fokusDet är förstås fint att lära sig mer om en kultur och stötta konst där man bor. Men vad är poängen egentligen? Om det finns någon? Jag tror förstås det finns flera. Men en central poäng tror jag “helt enkelt” är att skänka sin tid, sin uppmärksamhet och inte minst sitt engagemang till något som en annan människa skapat.Vi kan rikta vår kärleksfulla uppmärksamhet mot många saker: en älskad, ett djur, en vacker vy i naturen. Men konstnärliga artefakter utmärker sig på vissa sätt. De är resultatet av någons medvetna skapande. Det finns en intention och en vilja att kommunicera i verket. Att göra sig öppen för och anstränga sig för att ta emot den konstnärliga kommunikativa handlingen tycker i alla fall jag är något alldeles speciellt.Det finns en podcast som heter Dissect, skapad av en riktig musiknörd som heter Cole Cuchna. I podcasten ägnar han en hel säsong åt en skiva som han analyserar låt för låt, både texterna och musiken. Det är fantastiskt att följa med när någon låser upp ett verk för en på det viset. Jag tyckte Kendrick Lamar var en okej rappare men inte mycket mer än så. Efter att ha lyssnat på Cuchnas ingående analyser av teman, enskilda textrader och musikalisk komposition på tre Kendrick-skivor har jag en helt annan relation till hans konstnärsskap.Cuchna släppte nyligen ett TED-talk om värdet av att lyssna noga på musik. Jag har inte lyssnat på det än men gissar att han kommer ge stöd åt det jag skrivit ovan.Det är så mycket i vårt liv vi gör på autopilot. Vi går genom dagarna i en instrumentell slummer: tränar för att hålla kroppen vid liv, lagar mat för att äta, jobbar för att tjäna pengar, scrollar på telefonen för att distrahera oss. Konsten bjuder in till möjligheten att engagera oss fullständigt i vad en annan människa skapat och den värld som verket öppnar för oss. Det är en möjlighet jag vill bli bättre på att odla och vårda. Kanske du känner samma?Är du också en läsare, lyssnare, eller betraktare? Vad riktar du din uppmärksamhet mot för tillfället?Jag hoppas din söndag berikas med möjligheter att rikta ditt fullt engagerade fokus mot något vackert och utmanande som en annan människa skapat./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• 
  Att sprida ordet 30.08.2026 5min

  Min kompis sitter vid baren och snackar med Lasse. Lasse är pensionerad chaffis (lastbilschaufför) och älskar blues och rock. Han pratar gärna om musik och visar mig gigkalendern (på Fridhammars blogg) där man kan hitta spelningar i hela Göteborg. Han undrar om vi hört talas om Alf Robertsson. Det har vi inte men får lära oss att han kom från Gamlestaden i Göteborg och att han har spelat in svenska versioner av Bob Dylan-låtar. Dagen efter äter jag lunch med min kollega. Hon ska snart byta jobb så vi passar på att ses innan hon försvinner till en annan stadsdel. Vi pratar om vilken musik som spelades hemma när vi var barn. Lustigt nog tar hon upp just Alf Robertsson. Hon hade i tioårsåldern träffat honom vid en skivsignering.Jag berättade om att jag i ungefär samma ålder satt bredvid pappa och tittade på TV-programmet Tropicopop. Där spelade programledaren Thomas Gylling svängig musik från hela världen. Jag plockade upp Bob Marley från pappa. Samtalet rörde sig kring hur våra intressen och vår smak påverkas av våra föräldrar.Upptäckte förresten precis att artisten Anastasia (med bas i Göteborg) har spelat in en skiva med Alf Robertsson: Göteborg sjunger Alf. Där hittar du göteborgska legendarer som Tomas Von Brömssen, Dan Berglund, Ebbot Lundberg och många andra artister. Det kan vara en bra ingång till Alfs musik förutom hans egna skivor. Han har spelat in många.Influerare och inspiratörerDet här fick mig att tänka på hur viktiga personer som tipsar och inspirerar om konst och kultur är. Min kollega berättade om hur äldre syskon och deras vänner formade hennes musiksmak. För mig har ofta artister lett vidare till andra. Artister som lyfter fram sina förebilder skapar en brygga till äldre musik. Jag gissar att en ny generation upptäcker The Cure och sångaren Robert Smith när Olivia Rodrigo inkluderar honom på en av sina låtar och pratar om honom i intervjuer.Om du lär dig svenska och vill ta del av mer svensk kultur blir detta viktigt. Utbudet är enormt. Vad är intressant och bra, både i nutid och från förr? Man behöver personer som guidar och pekar ut. Jag försöker ibland ta den rollen här. Som nu när jag delar vidare tipset om Alf Robertsson. Men det finns många som gör det mer systematiskt.Två konton jag hittat på Instagram på senare tid är Leo tipsar och 2 Suedis. (Oj oj vilken fin version Anastasia gör av Always on my mind - Tänker nästan jämt på dig- tillsammans med Tomas Stenström. Han är förresten också väldigt populär). Men tillbaka till ämnet.Leo tipsar både om svensk och internationell musik inom många genrer. Han tar upp mycket ny svensk musik som inte är så känd ännu. Han nämner ofta artister och band som jag inte hört talas om. Här har du alltså möjlighet att upptäcka det nyaste nya. Superviktigt för nya konstnärer att de får draghjälp av sådana som Leo så en eloge (komplimang) till honom.2 Suedis fokuserar helt på hiphop och till stor del på svensk, både gammal och ny. Du får en blandning av tips på nya artister och klipp på till exempel gamla intervjuer med etablerade rappare. Här finns alltså möjligheten att utbilda dig inom svensk hiphop om det intresserar dig.För att inte fastna i musik hela tiden kan jag tipsa om Sonia Hedstrands podd Sonias konstkritik. Podden behandlar både svensk och internationell konst. Förutom tips om utställningar och konstnärer får du kommentarer om kulturpolitik. Det är förstås också en bra möjlighet att plocka upp ord och fraser från konstområdet.De jag tar upp här är inte de största eller mest etablerade kritikerna, kommentatorerna, influerarna eller vad vi nu ska kalla dem. Du kanske har tips på helt andra. Men entusiaster och nördar som delar med sig av sin passion och sin kunskap spelar en viktig roll i det kulturella ekosystemet. Därför vill jag lyfta fram dem. Dela gärna med dig av dem du följer för att lära dig mer om svensk kultur.Och så vanligt folk då“Tacka vet jag vanligt folk” sjunger Alf i en låt med samma namn. Bra att komma ihåg att Lasse vid baren eller kollegan i lunchrummet kan vara en lika bra källa till inspiration och nya upptäckter. Viktigt att vi inte glömmer bort att snacka med varandra. Men sen ger ju internet en fantastisk möjlighet att upptäcka mer. Så jag vill helt enkelt uppmuntra till att söka mer och upptäcka det som inte är så känt och får så mycket uppmärksamhet. Jag är också en sådan. Särskilt min Substack är ändå ganska liten. Så tipsa gärna andra om den om du får möjlighet. Du som har hängt med ett tag vet att jag försöker tipsa om konst och kultur när jag får chansen. Vi kan alla dra vårt strå till stacken.Med det önskar jag dig en fin söndag utan någon finurlig knorr. Tacka vet jag helt vanliga söndagar./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• 
  Smak och frånvaron av densamma 23.08.2026 9min

  4 dansare som svävar högt uppe i luften. De rör sig i formationer. Lyftkranen svänger ut över publiken. Dansarna sänks ner strax över våra huvuden. Det är vackert och fascinerande. Det måste vara hisnande att hänga sådär. Musiken är välkända klassiska stycken och poppigare låtar. Ljusshoven skapar effekter och skuggor på dansarnas vita dräkter och de omgivande husväggarna. På Götaplatsen. En del av Göteborgs dans- och teaterfestival.På vägen hem kommenterar en kompis jag möter: “Det var någonting för alla. Gubbarna kan diskutera säkerhetsanordningarna medan andra njuter av dansen”.Strax innan hängde jag med en vän på en teaterföreställning. Det var en ambitiös uppsättning. 10-talet skådespelare och dockspelare. Avancerade dockor. Projektioner. Påkostad scenografi. Manus baserat på en roman av en nobelpristagare i litteratur. Men för mig föll föreställningen platt. Den var pretentiös och långtråkig, tyckte jag. Den checkade de finkulturella boxarna. Men magin uteblev. Publiken applåderade entusiastiskt dock. Jag kunde inte låta bli att undra varför. Tyckte de att det var så bra. Eller ville de tycka det.För mig funkade spektakulär dansunderhållning med lyftkran bättre igår. En stund. Jag gick hem innan det var klart.Men jag fick lust att skriva lite om smak, om elitism och mainstream, om snobbism och folklighet.Ramar för tolkningFör att koppla det här till språk och kommunikation. Smak och smakhierarkier märks i många samtal. De finns där när vi talar om sådant vi gillar. Det kan vara musik, film, inredning, konst, kultur eller varför inte mat och dryck. Det finns olika idéer om vad som är fint, intressant, kvalitativt, djupt, värdefullt. Och vad som inte är det.Det kan vara kul att vara medveten om och uppmärksamma. Kanske kan det hjälpa oss att navigera i samtal. Hur vi uttrycker våra värderingar och bedömningar är en intressant del av kommunikation tänker jag. Detta spiller också över i hur vi värderar och bedömer (kanske dömer) varandra.“Jag tycker om mainstream”,det är min kollega som pratar. Hon tar en konsert med Orup och Danny Saucedo som exempel. Hon älskade den. Men hon upplever att vissa blir förvånade när hon tycker om sådan musik. Hon umgås med många som ser ner på mainstream. Uppenbarligen är det något hon får förhålla sig till. Vad gör man när det man genuint gillar uppfattas som ytligt, billigt och vulgärt av andra?En annan kollega säger med eftertryck att han inte har någon koll på populärmusik. Han har precis berättat om hur viktig basisten Jaco Pastorius var för honom. Han är själv musiker. Hans uttalande känns mer som en identitetsmarkering (“sån här är jag”) än uttryck för en negativ värdering. Jag känner dock igen perspektivet. En person som är intresserad av musikalitet och skicklighet. För en sådan person kan kommersiell popmusik framstå som ointressant nonsens.Värdehierarkier som dessa kan man möta i många skepnader. De tar sig ofta uttryck i en uppfattad motsättning eller att två saker ställs mot varandra. Det kan vara:* klassisk musik mot populärmusik, eller jazz mot pop* kommersiell konst mot seriös/konstnärlig konst* underground mot mainstream* oberoende/independent/fri mot kommersiell/hollywood/instituionellEtt exempel är den så kallade musikrörelsen med proggband som Hoola Bandoola Band och Blå Tåget i spetsen. De gjorde “seriös” och samhällsmedveten rock. De här banden hade sina egna scener och skivbolag. De föraktade den kommersiella musiken med ABBA som främsta exempel. Ett annat exempel är indiepopen under 90-talet. Gruppen Popsicle uttalade sig till exempel väldigt nedlåtande om dansbandet Arvingarna. Indiepubliken kunde vara väldigt sekteristiska kring vad som var okej och inte.Lite liknande var det med hardcorescenen i Umeå. Den hade en tydlig underground-identitet och var oftast vänster och anti-kapitalistisk. Jag förmodar att det också innebar avståndstagande från mycket kommersiell musik.Jag gissar att du hittar liknande attityder om du pratar med folk som besöker operan. Jag tror att det finns rätt stora skillnader mellan de som väljer klassisk opera och musikal. Jag gissar att det kan finnas starka värderingar om det man inte gillar, och kanske det spiller över på människorna som gillar det man själv inte tycker om. Jag hade en lärare på universitetet som kallade sig själv jazzpolis. Han hade en massa åsikter om vad som var bra jazz och inte. Han skämdes inte över det. Tvärtom tyckte han det var viktigt att försvara “bra” jazz.Det finns hur många exempel som helst. Har du några?Min inre snobbHon med Orup och Danny Saucedo undrar om jag ska gå på Göteborgskalaset. Det är samma samtal som när vi pratar om det här med mainstream och de dömande attityderna kring det.Jag säger att Göteborgskalaset “väcker min inre snobb”. Jag är i allmänhet ganska bred. Jag kan gilla kommersiell popmusik likväl som jättesmal konstig musik. Men ibland märker jag de där lite elitistiska attityderna hos mig själv. Göteborgskalaset är ett exempel. Min fördom är att det mest är tråkig, ointressant musik som är populär just nu. Jag brukar inte titta närmare på programmet för att jag inte förväntar mig att det ska finnas något för mig. Jag vet till och med att det inte är sant. Vid flera tillfällen har jag upptäckt saker som är intressanta (för mig) på kalaset. Ändå sitter den här attityden kvar i huvudet. Det är lite intressant. Vi har alla fördomar.Smak eller snobbismVi har alla preferenser. Intresserar vi oss extra för något kommer vi utveckla en smak. Det är naturligt. Det kan bli lite lurigt när vi vill försvara våra preferenser och säga att vår smak är bättre eller mer “rätt”.Låt mig ta ett sista personligt exempel. Igår var det en ganska stor metalfestival i Göteborg (Göteborg brinner). Jag är stort metalfan sen länge. Men den här festivalen var inte för mig. In Flames, Dark Tranquillity, Avatar, Raised Fist… jag vet att det här är band jag inte kommer uppskatta. In Flames har jag sett live och tycker de är supertråkiga. Musiken har också förvandlats till något slags tråkig arenarock på senare år. Det är min smak och den har jag all rätt att ha. Mer problematiskt blir det om jag vill hävda att de som går på festivalen och tycker att In Flames är Sveriges bästa band har fel och saknar smak. På vilka grunder hävdar jag det? Var är det som skulle göra min njutning av något mindre band, på en mindre scen, med 20 personer i publiken finare än de tusental som går och har skitkul på en In Flames-spelning. Det är förmodligen en fråga om identitet snarare än musikalisk kvalitet, eller?Det kan finnas en väldig kraft i att vara mot något. Det får folk i rörelse. När musikrörelsen, indiekidsen och hardcorefolket startade band, fanzines och skivbolag för att göra sin egen grej frigjorde det mycket kreativ energi. Vi behöver alternativ till kommersialism och kulturell massproduktion. Men jag tror vi ska vara försiktiga att döma personer för deras smak, oavsett vad det är. I allmänhet är det intressantare att försöka förstå vad det är någon ser i något. Ibland kanske vi kan förstå någon lite bättre på kuppen.Några tankar om detta? Det finns sociologiska, ideologiska och filosofiska dimensioner (bland andra) när det kommer till frågor om estetik och smak. Finns mycket kul att diskutera helt enkelt.Jag märker att jag blivit lite latare med ordförklaringar. Med alla digitala verktyg och AI är det så lätt att själv hitta förklaringar av ord och uttryck. Men fråga gärna! Jag förklarar gärna på mitt sätt om något är svårt. Ibland kan det kännas lite onödigt att gissa bara. Du som läser kanske fastnar på något helt annat än det jag tror behöver förklars och förenklas.Jag hoppas att du får njuta av din söndags estetiska gåvor utan att bli dömd eller känna behov av att döma någon annan för det som bringar dem njutning./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• 
  Nya stigar och tre filmer 09.08.2026 6min

  Det finns många vandrings- och cykelleder i Sverige. Från Göteborg och norrut går en vandringsled som heter Pilgrimsleden Göta Älv. Ordet pilgrim och pilgrimsvandring har en andlig eller religiös innebörd. Den kan du läsa mer om på hemsidan Pilgrim i Sverige. Många, som jag, ser det mer som ett tips på en vandringsstig. Den är uppdelad i flera sträckor från Masthuggskyrkan i Göteborg till Vänersborg.Jag har tidigare gått leden mellan Jennylund och Angered, samt mellan Angered och Kortedala. På semestern testade jag att gå leden mellan Kortedala och Gamlestaden. På pappret låter det som en mindre intressant sträcka. Det var visserligen långa sträckor i skog. Men leden gick också genom villaområden och över Kvibergs kyrkogård. Mindre natur alltså och mer civilisation.Intressant nog upptäckte jag flera små stigar och ställen jag inte kände till sedan innan. Jag har arbetat flera år på Gamlestads torg och tagit många små promenader i närområdet. Men runt Kvibergs kyrkogård fanns flera fina områden jag inte sett innan. Dels skogsstigar men också ängar och ett mysigt odlingsområde. Jag gillar känslan när man hittar nya platser och områden. Det påminner mig om när jag var barn. Då hade man mer frihet att springa runt var som helst under förevändningen att leka. Nu känns det som man behöver ett syfte om man ska gå in på en bakgård eller bara irra runt på måfå (utan plan/slumpmässigt).Vandringsleder kan vara en sådan ursäkt att upptäcka nytt i naturen och staden. På Sveriges Turistförening och med Naturkartan kan du få många tips. På den senare hemsidan kan du söka på ditt område och få upp olika förslag. Dela gärna med dig av dina vandringstips om du har några!Tre filmerJag har nyligen sett tre filmer, ganska olika, men med vissa gemensamma nämnare (saker som förenar dem). Alla har någon slags koppling till havet och båtar. OdysséenDen mest kända är förmodligen den nya filmatiseringen av Odysséen, det klassiska antika verket. Det är Cristopher Nolan som regisserat. Det är Matt Damon som spelar Odysseus. Den mest kända svensken som är inblandad är Ludwig Göransson som har komponerat musiken.Mina tankar om filmen? Jag har sett flera filmer av Nolan tidigare, Oppenheimer och Dunkirk senast. Den här kommer spontant på sista plats på min personliga lista. Det finns en massa som är imponerande och bra med filmen: bra skådespelare, spektakulära miljöer, fantastiskt foto och engagerande berättelse förstås. Men jag kommer inte ifrån känslan att eposet reduceras till en actionfilm. Det är många stridsscener. Nolan försöker också göra om berättelsen till något slags appell för fred och ge ett hoppfullt budskap om att en bättre tid ska komma. Något sådant finns inte i Homeros text vad jag kan minnas. Det känns påklistrat (tillagt på ett sätt som känns onaturligt). Har du sett filmen? Vad gillade du mer eller mindre?Stormskärs MajaHelt annorlunda är filmen Stormskärs Maja. Den utspelar sig på Åland och alla talar åländska, en svensk dialekt. Speciellt och fint är att alla säger “inga” istället för inte: “det är inga speciellt med det”. Maja spelas av Amanda Jansson som också spelar Jana i TV-serien Jag for ner till bror. Maja gifter sig med Janne som är fiskare och de flyttar ut till Stormskäret, en enslig ö. Det är ett hårt liv till att börja med men de har de det ändå bra. Sedan blir utmaningarna desto fler, inte minst när Krimkriget kommer till den åländska skärgården. Filmen ger en intressant bild av livet under en annan tid och ger en chansen att lära sig lite historia också. Amanda Jansson är en skicklig skådespelare. Jag får lust att se mer av henne.Triangle of sadnessJag har skam att sägas inte sett någon film av Ruben Östlund tidigare. Det var dags att råda bot på det. Så jag såg Triangle of sadness. Den utspelar sig till stor del på en lyxkryssning (lyxig båtresa som kostar mycket pengar). Handlingen är ganska galen och överdriven. I botten handlar det om rikedom, klass och globala orättvisor. Så tolkar jag det. Det finns en hel del äckliga scener i filmen så man ska inte vara för äckelmagad (känslig för äckligheter) om man ska se den.Jag funderar också på var filmens politiska analys och budskap egentligen landar. Det är något som skaver och det är förmodligen meningen. Det är helt klart en film som får en att tänka vidare. Det finns inget enkelt budskap i den.Har du sett någon av filmerna? Får du lust att se någon? Jag vill helt klart se mer av Ruben Östlund. Vi kan ha en liten filmcirkel här på Substack om fler är intresserade. En film i månaden kanske kan vara realistiskt. Bara en tanke.I övrigt kan jag verkligen rekommendera att upptäcka Sverige till fots, oavsett var i landet du bor eller var du är på besök. Det finns så mycket fint att upptäcka. Jag ser att solen skiner utanför fönstret. Jag tror jag ska ta mig en promenad efter frukosten.Låt apostlahästarna ta dig genom en avkopplande söndag!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• 
  En svävande bil 26.07.2026 6min

  Den finska konstnären Hanna Vihriälä har en utställning i Göteborg. Den är i Stenhallen, en del av Göteborgs konstmuseum. Det första man ser är en form av hängande band. Det är en blandning av vita och gula band. De har fransar längst ner. De gula banden skapar formen av en bil inne i det vita. Verket heter Mercedes Benz G-klass. Det är en exklusiv och kraftfull SUV. SUV kallas också stadsjeep. Jag läser i verkets beskrivning att banden är sorgband. Jag antar att de används vid begravningar på något sätt. En svävande lyxbil av sorgband alltså.Utställningens beskrivning av verket associerar bilmodellen till maskulinitet och militarism. SUV:ar får mig även att tänka på lyxkonsumtion och klimatförstörelse. Man har inte en stor jeep inne i stan för att man behöver det. Det är mer en statussymbol. En statussymbol som bränner onödigt mycket bensin. Detta är ganska specifika tolkningar. Titeln inbjuder visserligen till det. Kanske kan vi röra oss kring verket mer varligt.En bil är tung och består av metall. Den är hård, kompakt och materiell. Konstverket lockar fram bilens form som en gyllengul skugga i ett hav av skira band. Den blir lätt, mjuk och riskerar att blåsa bort. Den blir närmast eterisk, som en skugga eller dimma, snarare än ett fast objekt.Bilens hela funktion bygger på markkontakt. Den står stadigt på vägen. Jag gissar att denna modell har fyrhjulsdrift. Den kan ta oss framåt långa sträckor och över utmanande terräng. Här har den dock lyfts från underlaget. Svävar den? Eller flyger den framåt? Har den berövats sin förmåga att förflytta oss? Eller kan den transportera oss någon annanstans? Har den kommit till oss i en dröm, som en svävande skugga?Och så sorgbanden då. Det finns en optimism kopplad till bilen som fenomen, eller hur? Drömmen att kunna resa vart som helst. Bilen som en egen värld av frihet. Sätt på stereon och kör iväg vart du vill. Världen är din! Men här tycks bilens potential desarmerad. Hjulen snurrar i luften. Det kan vara den som ska begravas. Eller står vi inför ett minnesmärke? Visst kan det finnas skäl att sörja. Moderniteten, tekniken och utvecklingen lovade oss något. Vi verkar ha fått något annat. Löftet om framsteg har förbytts i förödelse. Drömmen om utveckling har blivit en hägring, som vår svävande bil.Vad mer kan lämna marken?Inte bara konstnärer kan få ting att levitera. Det står oss var och en fritt. Jag ser krukväxterna i mitt rum lyfta. Stolen jag sitter på lösgör sig från golvet. Böckerna i hyllan lyfter försiktigt från hyllplanen. Utanför fönstret ser jag husen frigöra sig från marken. De lyfter långsamt som luftballonger i slow motion. Gravitationen släpper taget om människorna på gatan. De tumlar runt som astronauter i luften.Och jag funderar på vad mer som skulle må gott av att lätta. Mäktiga personer i styrelserum. Ansvarets tyngd lyfts från axlarna, men också maktens självrättfärdighet. Politikerna i parlamentens korridorer. Ett luftdrag under fotsulan. Käkarnas spänning släpper. Slipsknuten lättar. De kan få en paus. Det verkar inte gå så bra med styrandet ändå. För att inte tala om de krigförande presidenterna och världsledarna. De kanske vi kan släppa taget om helt. Månne gör de sig bäst som satelliter i omloppsbana på behörigt avstånd?Livets lätthetGraviationen är inte allenarådande. Det finns mycket omkring oss som lättar, svävar och flyger. Lampan som hänger över bordet. Fiskmåsarna över staden. Skira moln på himlen. Gräsens vippor på fältet som ett tyngdlöst skum. Öarna borta vid horisonten som verkar ha lyft från vattenytan. Har du sett det?Och kanske även barnens lätta steg över skolgårdar, gräsmattor och fotbollsplaner. Har de inte något av tyngdlöshet kvar trots allt?Jag låter denna text sväva iväg i två låttips. Freddie Wadlings Nu lyfter vi från marken kontrasterar livets tyngd och lätthet på ett vackert sätt. Och Cornelis Vreeswijk konstaterar i Turistens klagan att “så länge det finns ungar så finns det hopp”.Och så länge vi har språk kan vi skriva vad vi vill, nästan i alla fall. Som vanligt finns en inbjudan att respondera på detta som du finner för gott.Jag önskar dig en fjäderlätt söndag med stuns i steget./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• 
  Klassresor, kulturellt kapital och kontextualisering 19.07.2026 8min

  Jag läste två korta böcker av Annie Ernaux i veckan. De heter Min far och Kvinnan på svenska. Den första handlar om Annies far och den andra om hennes mor. Det är autofiktiva böcker. Ernaux berättar på ett rakt och enkelt sätt. Hon sätter in föräldrarnas liv i ett sociologiskt sammanhang. Hon beskriver sin egen klassresa och hur det påverkat relationen med föräldrarna.Klass är ett komplicerat begrepp. Vi kan dock förstå det intuitivt. Det är skillnad på om du har växt upp på en gård på landet, i en familj där alla arbetar med praktiska saker, en familj där alla är akademiker eller en familj där alla har mycket kapital och lever på att spekulera i valuta och aktier. Saker som arbete, utbildning och levnadsstandard påverkar hur vi ser på världen.Klassresor har påverkat många av oss. Min far till exempel, var den enda från sin klass som läste vidare på gymnasiet. Jag har berättat om det tidigare. Hur ser det ut i din familj och din släkt? Finns det en tradition av att studera på högskola till exempel? Har folk bakåt haft lönearbete eller har det funnits egendomar och kapital? Har saker som kultur och bildning varit en självklarhet för dina föräldrar, för dina far- och morföräldrar?Båda Ernauxs föräldrar kommer från enkla förhållanden. Hennes far börjar arbeta på en bondgård, hennes mor på en fabrik. Så småningom avancerar även fadern till en fabrik. Han slipper mjölka kor tidigt på morgnarna och jobbet tar slut på kvällen. Det är en anledning till att modern vill gifta sig med honom, att han är arbetare, inte lantbrukare. Ernauxs farfar lär sig aldrig läsa. Det gör fadern men han känner sig alltid främmande inför skolgång och utbildning. Modern är mer nyfiken på litteratur och kultur. Men hon känner sig alltid underlägsen gentemot folk med mer kulturellt kapital.Vad är kulturellt kapital? Vad jag vet kommer det från den franska sociologen Pierre Bordieux. Ett enkelt exempel: Känner du dig bekväm att gå på ett konstgalleri? Vet du hur du ska göra? Vet du hur du hittar verkens titlar och ser om de är sålda eller inte? Och framförallt, vet du vad du ska säga om någon börjar prata med dig? Hur tittar man på konst och hur pratar man om den? Om du vet det har du kulturellt kapital. Du kan hävda dig i en värld där konst och kultur har status. Ernauxs pappa skulle inte känna sig bekväm på ett konstgalleri. Och han skulle förmodligen ifrågasätta dess värde men känna sig underlägsen inombords.Ernauxs mor å andra sidan försökte lära sig och läsa kända författare. Ofta kände hon dock bara till deras namn. Litteraturens värld blev aldrig hennes på allvar.Den personliga distansenEn viktig dimension i Ernauxs bok är hur relationen med föräldrarna förändras. Boken om hennes far börjar med att hon blivit accepterad till lärarutbildningen. Hon får studiekamrater där det är självklart att läsa “fin” litteratur. Hon gifter sig med en man från en bildad familj. Det uppstår ett avstånd, ett glapp, mellan hennes nya värld och föräldrarnas gamla. Båda föräldrarna uppmuntrar hennes framgångar i skolan. Men de känner sig osäkra för den person hon blir när hon utbildar sig, särskilt fadern.Jag associerar till ett tema vi diskuterat här tidigare: mellanförskapet. Då diskuterade vi i termer av hemland och kultur. Den som växer upp i två kulturer, föräldrarnas gamla och det nya landets, får två perspektiv. Den personen kan se med två glasögon på ett speciellt sätt. Föräldrarna förstår inte det nya landets kultur lika bra. Den som är infödd har inte heller samma dubbelseende.I Ernauxs bok skildras något liknande vad gäller klass. Mannen hon gifter sig med förstår inte hennes föräldrar och den värld de kommer ifrån. Han kommer från en bildad och borgerlig familj där vissa saker är självklara. Ernaux däremot har fått ett dubbelseende. Hon kan se världen med föräldrarnas ögon. Hon kan också se den med ögon från sin nya värld, den hon har erövrat. Eftersom hon är författare kan hon också beskriva den här dubbelheten.Kontext som medicin mot ensamhetenNågot driver Ernaux att berätta om föräldrarna. Hon skriver på ett ställe i boken att det är ett sätt för henne att känna sig mindre ensam. Hon sätter in föräldrarna i ett samhälleligt sammanhang, i deras samhällskontext. De blir inte bara individer utan del av en större helhet som går att förstå. Jag gissar att glappet mellan Ernaux och föräldrarna därmed också blir mer begripligt, det går att tala om och får en mening.Jag läser också in en respekt för föräldrarnas liv och perspektiv i boken. De blev de människor de blev utifrån sina omständigheter. De levde livet så gott de kunde utifrån dessa. De har kunnat ge sin dotter andra förutsättningar. Hon lever sitt liv utifrån dessa. I den förflyttningen uppstår ibland distans och dissonans. Det är något Ernaux delar med många som gjort en liknande resa som hon. Det blir mindre ensamt att se det så.Kanske har du eller jag sådan ensamhet som behöver adresseras?Farfar och farmorJag pratade lite med pappa nu på morgonen. Farfars bildning satt mycket i händerna, sade han. Farfar var snickare hela sitt liv. Men han var också aktiv socialdemokrat och kyrkvärd i kyrkan hela sitt liv. Han hade läst den svenska arbetarlitteraturen och hade en relation till bibeln och religionen. Han hade sin bildning. Han pratade bara inte så mycket om den, i alla fall inte med mig som barn.Farmor hade läst allt som fanns i skolbiblioteket redan när hon var ung berättade pappa. Hon var först sömmerska och blev sedan hemmafru. Hon kunde sy, sticka och väva. Hon var grym på att laga mat och ta hand om trädgården. Hon läste också hela livet. Om detta pratade jag aldrig med henne om.Vår klass, vår plats i samhället och vårt kulturella kapital säger inte allt om oss. Men det kan hjälpa oss att få en förståelse för oss själva och de som står nära oss. Ernauxs böcker var ett fint exempel på det. Jag rekommenderar demDina reflektioner och personliga berättelser på det här temat är förstås välkomna som vanligt.Vad annat? Joakim Berg (som var sångare i Kent) har släppt en ny skiva. Den heter Framtiden som aldrig blev av. Det låter fint i mina öron. Inte helt olikt Kent men mer avskalat. Det är bilder från Stockholm, en viss nostalgi och en underliggande politisk kritik av samtida Sverige.Du var mitt land / Du var syrener och blandband / Och sommarloven på Stockholms solvarma asfalt […] Nu är alla gränser stängda / Alla flaggor är nedslitna brända / Rebellerna hängda och ingen tror att det kan hända / Du var mitt landLyssna gärna och berätta vad du tycker!Med det önskar jag dig en kontextualiserad mindre ensam söndag!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• 
  Folk i fjällen 12.07.2026 10min

  Idag är jag allt lite trött. (Ordet allt fungerar som faktiskt i den meningen). Jag kollade på matchen mellan Norge och England till klockan två ungefär. Somnade sent med andra ord. Norrmännen förlorade tyvärr, men de kämpade väl. Det var jämt hela vägenIdrott kan väcka de skandinaviska och nordiska känslorna till liv. Mången svensk har nog hejat på Danmark eller Norge i fotboll, Finland i ishockey, om Sverige inte har presterat bra i ett mästerskap. Jag tror det var många svenskar som hejade på Norge igår.Folk till fotsJag hann inte skriva om folket vi mötte i fjällen i förra texten. Det var faktiskt rätt många. Att gå på tur i Norge är ett socialt fenomen. Som jag nämnde bor många på hytta i fjällen. Där finns det gott om tid att småprata och socialisera på kvällarna.Ett par i hyttanFörsta kvällen åt jag och Philip middag på hyttan i Bjørnhollia. Vi placerades på ytterändan av ett bord. Bredvid oss satt ett par, en man och en kvinna i 60-årsåldern. Innanför dem satt ett annat par. De var något yngre.Det andra paret ägnade sig åt uthållighetssport. Philip hade träffat kvinnan ute på fjället. Hon sprang och gick fort utan nästan någon packning. Hon tillryggalade (gick/färdades) ungefär dubbelt så långa sträckor som vi varje dag, upp emot 4 mil alltså. Hennes partner gick samma sträckor i raskt tempo.Paret närmast oss var mer klassiska norska tur-vandrare. De hade en egen hytta någonstans i Norge. Ändå ville de komma ut och vandra i andra områden. De var medlemmar i DNT (Den norska turistföreningen). De hade inte semester än. De använde helgen för att komma ut. De hann två dagsturer med en övernattning på det sättet.Med folk som är lite äldre fungerar det ofta att prata om barn. Det här paret hade tre om jag minns rätt. (Preteritumet hade syftar på samtalets dåtid, inte på att de inte har barn längre. Det är lite konstigt men ett möjligt sätt att uttrycka sig i svenska. Ett alternativ hade varit att skriva: “de berättade att de har 3 barn”.)Jag minns bara vad de berättade om sin yngsta son. Han utbildade sig till någon form av ingenjör. Nu hade han jobb eller praktik på ett vattenkraftverk i norra Norge någonstans. Vi pratade lite om hur arbetsmarknaden ser ut för nyutbildade i Norge och Sverige. Det verkar finnas en viss osäkerhet i båda länderna. Det kan vara svårt för nyutbildade att få jobb.Kvinnan berättade att hon hade bott i Lund under en kortare period. Hon hade skrivit sitt examensarbete där när hon tog universitetsexamen. Mannen var ivrig att tipsa om olika områden där det var fint att vandra. Han nämnde flera ställen i Norge och hur man kunde gå där. Philip och mannen kom också in på en diskussion om vandringsskor. Mannen hade grova vandringskängor som är vanligt bland traditionella vandrare. Philip gick hela turen i trailskor (gymnastikskor för terräng). Vandringsskor skyddar fotleden bättre men är tyngre. De är också i princip vattentäta. Filosofin med trailskor är att det är lätt material som torkar fort om man blir våt. Det är två skolor kan man säga.Carl längs vägenJag nämnde att jag träffade en ung kille redan på bussen. När jag kom till Bjørnhollia var han redan där. Han satt vid ett bord utomhus och jag slog mig ner. Vi pratade lite om hur vi skulle vandra de närmaste dagarna. Hans plan var att vara ute 3 veckor. Han skulle gå 5 dagar i Rondane/Dovre. Sedan skulle han resa vidare först till Hardangervidda och sedan norrut för att vandra med olika vänner. En semester på tur alltså.Han visade mig två olika kart-appar han använde. Den ena var norska turistföreningens app UT och den andra hette Organic Maps. Den senare fungerar bra i Sverige också. En bra kartapp för Sverige är annars Min Karta från lantmäteriet som du också hittar på nätet här.Carl gick vidare innan Philip kom. Innan han gick berättade han att han skulle fiska. Han fiskade med en speciell teknik där han han använde fiskeflugor tillsammans med kastflöte.På morgonen två dagar senare träffade vi Carl på stigen. Vi hade sett ett tält som stod på väldigt sned mark. Det var Carl som tältat där och han berättade att marken var så mjuk att han inte behövde liggunderlag. Vi slog följe och pratade om ditt och datt. Det blev mycket snack om utrustning och mat på turen. Vi pratade också om en norsk äventyrare som heter Lars Monsen. Det finns en tv-serie på SVT Play med honom som heter Monsen och nationalparkerna. Carl hade med sig ett paket kall gröt som vandringssnacks. Det var Monsens eget turmatsmärke.Vi skiljdes åt så småningom. Carl skulle stanna till och undersöka ett fiskevatten. Vi stötte på varandra en gång till ytterligare en dag senare. Då hade vi precis tagit oss igenom ett hiskeligt (hemskt/utmanande) bergspass.Två ungdomar på stigenTredje dagen gick vi ikapp en ung tjej och kille längs leden. De visade sig vara kompisar, inte ett par som man lätt trodde. De var i 20-21-årsåldern. Han var från Danmark och hon bodde i Schweiz, fast hennes föräldrar var från Californien och London.Vi gick tillsammans en ganska lång stund och åt även lunch tillsammans innan vi skiljdes åt. Jag fick god tid att prata med båda ungdomarna. Hon berättade om sina problem att få Schweiziskt medborgarskap. De har speciella regler som kräver att man bor i samma region under minst fem år. Vi pratade också en del om att hon tyckte om att måla och konstlivet i staden Basel, där hon bodde nu.Han å andra sidan berättade om kollektivboendet där han hade bott sedan han var nio. Det var ganska speciellt med familjer som bodde i egna hus i ett område men delade matlagning och vardagssysslor. Han sa att han därför var van att prata med olika vuxna. Vi kom också in på föräldraskap och vad som överförs från förälder till barn. Han hade själv en ganska utmanande relation till sin far. Det blev ett förtroligt samtal på den stund vi vandrade jämsides.Det räcker att förändra förutsättningarna lite så kan vi prata med folk vi i vanliga fall bara skulle passera på gatan eller i kollektivtrafiken.Två cykelnördar, en snickare och en storfiskareSista kvällen åt vi också middag på hyttan i Snøheim. Det var ett litet sällskap som samlades kring bordet. Två tjejer på max 30 och en ung man med rufsig frisyr. Han visade sig vara snickare som reparerade och renoverade hyttan. En trevlig fyr. Tjejerna var främst intresserade av att cykla i fjällen. Den ena berättade att hon ägde fem olika cyklar. De bodde båda i ytterkanten av Oslo så de hade nära till naturen där också. Även här visade sig den större världen närvarande. Tjejen med cyklarna kom egentligen från Minneapolis och hade flyttat till Norge när hon var 23. Hon pratade fascinerande bra norska.Vi fortsatte hänga med cykeltjejerna efter middagen. I sällskapsrummet satt en man som gärna ville vara med i diskussionen. Han berättade framförallt om alla fiskar han fångat. Han hade fått en vid hyttan som han stolt visade på bild. Han var den där typen som kan hålla igång ett samtal själv utan att få några frågor. Jag träffade honom på morgonen igen och då fick jag hälften av hans historier en gång till. Vissa har den där talangen att bara köra på.Världen är full av folk och filurer. Många är trevliga att snacka med en stund. Ofta behöver vi en ny inramning för att nya samtal ska komma till stånd (bli verklighet). Jag tror det är en färdighet man kan öva sig på också. Min kompis Philip till exempel är grym på att småprata med främlingar. Vi kan lära oss av varandra. Vi kan också fundera på vilka sammanhang som skulle hjälpa oss att få mer kontakt med folk. Jag tror inte det finns en lösning på den frågan utan tusen små lösningar. I vilka sammanhang får du tillfälle att prata med nya människor?Jag önskar dig en lagom social söndag. Kanske har du träffat tillräckligt med nytt folk bara genom att läsa den här texten./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• 
  Monotonins nåd 05.07.2026 7min

  Jag tog nattbussen upp till Oslo. Därifrån tog jag tåget vidare till Ringebu station. Det vackra norska landskapet utanför rutan. Jag bytte till en buss som körde till Straumbu. Vi var bara fyra passagerare. Två steg av efter halva sträckan. En ung kille åkte vidare till Straumbu som jag. Bussen snirklade sig upp längs den krokiga vägen upp för fjället. Kalfjället bredde ut sig. Plötsligt tvärbromsade bussen. Ett litet lamm hade kommit ut på vägen. Det sprang stressat rakt framför bussen.Väl framme vid Straumbu plockade jag ut min ryggsäck. Det gjorde även den unge killen. Han frågade vilken tur jag skulle gå. Jag förklarade att jag skulle möta en kompis på fjällstationen Bjørnhollia. Vi skulle fortsätta vandra därifrån. Killen sa att han skulle gå femdagarsturen. Jag visste inte exakt vad det var. Vi sa hejdå och att vi kanske ses senare på turen.Jag hittade skyltarna mot Bjørnhollia. Precis när jag skulle börja gå mötte jag en sportig man på stigen. Han började fråga om vart jag skulle gå och tipsade om bra tältplatser, väldigt entusiastisk. I Norge har de en stark kultur kring att gå på tur. Många hälsar och vill prata om vandring, fjället och vart man är på väg.Jag hittade ett ställe där jag kunde ta vatten från älven. Jag pausade kort, åt en ölkorv och en proteinbar och drack lite vatten, innan jag började vandra på allvar. Stigen upp mot Bjørnhollia gick genom låg fjällbjörkskog. Det var fint väder men luften var sval. Perfekt vandringsväder. Jag gick hela sträckan till fjällstationen på två och en halv timme med en paus i mitten. Där satte jag mig att vänta på min vän Philip.Hyttorna på fjälletDet vanligaste i Norge verkar vara att vandra mellan hyttor. Det är inte lika vanligt att tälta. Hytta är ungefär samma sak som stuga. Nu säger de också fjällstation. I de områden vi vandrade i fanns en blandning av privata hyttor och de som ägdes av den norska turistföreningen.Konceptet är att du betalar för helpension, det vill säga både husrum och mat. Du kan sova i ett rum för en eller flera personer. Du kan också sova i en sovsal med flera personer. I priset ingår middag på kvällen, frukost på morgonen och att du kan packa med dig lunch till dagens vandring. Du kan också betala för bara middag eller frukost. Det gjorde Philip och jag några gånger.Hyttekulturen är väldigt social. När du äter middag placeras du vid borden med andra personer du inte känner. På det sättet får du lära känna nya människor som är ute och vandrar. Det kan vara en extra hjälp om du vandrar själv. Det gör det lättare att få social kontakt och sällskap på kvällarna. Jag vet inte hur det fungerar i svenska fjällstugor nuförtiden. Men jag tror att det här är speciellt för Norge. Det blir ett väldigt trevligt inslag i fjällvandringen.Själva vandringenVi vandrade 8-10 timmar om dagen. Sträckan varierade lite. Någon dag gick vi cirka 25 kilometer. Flera dagar tog vi en längre paus mitt på dagen på någon fjällstation. Min kompis hade varit ute och vandrat sex dagar när vi möttes. Vi gick fem dagar tillsammans. Han hade valt en ganska tuff tur. Det var mycket uppför och nerför och terrängen var utmanande. Långa passager var underlaget bara stenblock. Man fick vara mycket noga med var man satte fötterna. Det var lätt att vricka sig.När man måste koncentrera sig på underlaget blir vandringen meditativ. Du tittar på var du ska sätta nästa fot eller stav. Jag vandrar oftast med en eller två vandringsstavar. Du hinner inte tänka på så mycket annat. Du tvingas att fokusera på det du gör i nuet. Det hjälper också att hela kroppen är aktiverad. När du långsamt går upp för en brant backe i en timme känner du hur armar och ben blir tröttare och tröttare och ryggen värker. Medvetenheten fastnar inte i tankarna och huvudet.Att gå brant nerför kan förresten vara lika utmanande som att gå uppför. Du måste bromsa varje steg. Det tröttar ut knäna. Det kan också vara hisnande att se branten nedåt hela tiden. När du går uppför ser du bara vägen om du inte vänder dig om.Att tältaDet här var första gången jag tältade i enmanstält. Det finns lagom plats för en person plus några saker inne i tältet och ryggsäcken i yttertältet (absiden). Det är en härlig känsla att få plats med allt du behöver i en ryggsäck och ett tält du kan slå upp. Tältet kallas Lanshan och är ett relativt billigt lättviktstält. Det är lite komplicerat att sätta upp. Philip är mer erfaren och kunde hjälpa mig dock. Det var väldigt mysigt att ligga på kvällen i sovsäcken och lyssna på alla ljud från fjället. Ibland tog det en stund att somna för att sinnet skulle vänja sig vid den nya miljön.Det är också mysigt att laga mat i tältet. Det gäller att vara försiktig så att inget välter eller fattar eld. Vi hade med oss frystorkad mat som bara behöver varmt vatten för att bli färdig. Efter en lång dags vandring smakar den enkla födan underbart.Monotonins nådAtt skala ner livet till det allra enklaste ger själen en viss lindring och avkoppling. Att bara tänka på nästa steg i flera timmar ger tankarna en chans att stillna. Att låta dagarna växla mellan vandra, äta och vila gör att stressen lägger sig. Effekten förstärks av det storslagna landskapet. Det är också ganska enformigt i grunden. Vitt, grått, grönt och blått. Berg, vatten, snö och låg växtlighet. Mer än någonsin behöver vår hjärna paus från alla intryck i vardagen. Norrmännen har hittat något här i sin turkultur.Jag vandrade i fjällen en hel del när jag var tonåring, med min familj. Nu har jag vandrat några gånger med vänner. Jag är verkligen ingen expert men om någon vill ha tips eller inspiration försöker jag gärna hjälpa till. Det finns förstås en massa information på nätet och sociala medier för den som är intresserad. Det finns många fina vandringsleder på många platser i Sverige. Man måste inte åka till fjällen i Norge eller norra Sverige.Med det får jag önska dig en vilsamt enformig söndag!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• 
  Skakningar 14.06.2026 6min

  En vän från förr sitter framför mig. Hans hand skakar när han lyfter glaset. Jag har hört att han genomgått en personlig tragedi. Han ser mig först när han ska gå. Vi växlar några ord. Det känns inte läge att ta upp något mer personligt.Några dagar tidigare står jag i kassan på Hemköp. Kvinnan framför mig står böjd över kortmaskinen. Hennes huvud är i konstant skakning. Den är subtil men tar inte paus. Jag undrar hur det är att leva i en kropp som ständigt darrar. På spårvagnen ser jag ett bekant ansikte. Det tar en stund att placera det. Skägget är längre. Han ser sliten ut. Blicken är tom. Han ser jagad ut. Så minns jag en kille jag träffade i mitt förra jobb. Han försökte hålla sig borta från alkohol och droger. Han hade varit nykter i nästan ett år då. När han går av är gången instabil.Killen jag börjat prata med berättar om sitt ex (förra partner). Det var drickat, säger han. Jag älskar alkohol. Att gå på spelningar är ju en hobby. Men så ingår det här. Han lyfter lätt på glaset. Så berättar han att han har en ny flickvän. Jag undrar om han dricker mindre. Han skakar på huvudet. Nä nä, men hon hanterar det bättre säger han. Vi hanterar livet. Andra människor hanterar oss.Människor omkring mig kämpar. Någon har social ångest. Någon försöker komma tillbaka efter sjukskrivning. Någon har en sjuk förälder. Någon återhämtar sig efter en operation. Någon har blivit arbetslös. Någon oroar sig för sitt barn. Någon oroar sig för släktingarna i hemlandet. Vi omges av kamp och lidande. Det räcker att lyfta blicken på spårvagnen för att se det. Ibland kommer det fram i samtal. Vissa bär sina problem synligt, andra strax under ytan. Ibland är det ingen som ser vad en människa brottas med.Män och psykisk hälsaEn kollega till mig berättar att hon jobbar som volontär på en självmordslinje. Människor som funderar på att ta sitt liv ringer in. Jag undrar om det blir många samtal på ett pass. Tyvärr, säger hon. Här hittar du kontaktinformation. Det är viktigt att söka hjälp om du eller eller någon du känner är i den situationen. Det står också att man ska ringa 112 om risken är akut.Den svenska artisten Janice var under en tid ambassadör för organisationen Suicide Zero. Hennes pappa tog sitt liv som hon berättar om i den här artikeln och hon skrev också en vacker låt till sin pappa. I artikeln pratar hon om hur viktigt det är att prata om psykisk ohälsa. Den tar också upp att risken för självmord är större bland män. Män står för ca 70% av självmorden i Sverige. Det är olika riskfaktorer som bidrar. Därför är det extra viktigt att vi stöder män att prata om sitt mående och våga söka hjälp.En person som engagerar sig i mäns mående som en jämställdhetsfråga är Anna Blixt. Hon skriver om det på Linkedin om du är intresserad av temat. Hennes arbete riktar sig till ledare och företag. Det anknyter också till diskussionen om hur unga män påverkas av manosfären. Det är manliga influencers på internet som ofta för fram en problematisk bild av manlighet. De marknadsför också en väldigt aggressiv syn på kvinnor. Det som Anna och många andra lyfter fram är att de här värderingarna även skadar män. Särskilt oroande är hur många unga män påverkas. Ofta lyfts manliga ideal som individualism, dominans och aggressivitet fram. Det är precis sådana saker som gör män sårbara för psykisk ohälsa. Måste man alltid vara stark och klara sig själv kan man inte söka hjälp. Det blir som män förlorar sin mänsklighet. Alla är svaga och sårbara ibland. Ingen kan alltid klara sig själv.Den här debatten tog ny fart när Netflix släppte en dokumentär om manosfären. Har du sett den? Här är en artikel från BBC som diskuterar filmen.Jag tror det här är en viktig fråga för oss alla. Vi har alla fäder, bröder, manliga partners, söner och vänner omkring oss. En organisation som arbetar med frågan är föreningen MÄN. Läs mer på deras hemsida om du blir nyfiken. Vi kan också följa Anna Blixt rekommendation i vardagen och fråga män i vår närhet om hur de mår.Det finns hur mycket som helst att läsa och lyssna på om det här. Jag slänger in ett sista tips. Poeten Faysa Idle har skrivit en självbiografisk bok: “Ett ord för blod”. Där beskriver hon hur det är att vara kvinna och anhörig nära gängvåldet som är ett stort problem i Sverige. Det är också en berättelse om männen i hennes liv, särskilt hennes bröder och vänner, och hur det påverkar henne och dem. Om du googlar på Faysa Idle hittar du intervjuklipp och poddavsnitt. Läs boken! Den är berörande och skrämmande.Jahapp! Jag hade ingen aning om att dagens text skulle handla om det här. Det bara kom ur de små observationerna jag gjorde i veckan. Kanske har du tankar om det här. Du är som vanligt välkommen att fråga och kommentera. Du kan göra det för att du vill träna din svenska eller för att du vill dela dina tankar.En man jag ser upp till är sångaren i metalbandet Napalm Death, Barney Greenway. Musiken är hård men han är en mjuk kille med vettiga värderingar. Han avslutar ofta sina konserter med orden “take care of yourself and the ones around you”. Så det gör jag också.Ta hand om dig själv och människorna omkring dig denna söndag! Vi människor är sköra varelser och behöver varandra./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• 
  Radikal nyfikenhet 07.06.2026 9min

  Har träffat mycket folk senaste tiden så jag skriver om några. Först ett litet uttryck.Folk och fä är en sådan där liten fras man kan läsa ibland. Jag fick googla lite för att kunna förklara det. Det betyder bokstavligen människor och djur. Men det kändes inte som det fångade hela uttryckets betydelse. Människor av alla sorter, från alla samhällsklasser, både fint och vanligt folk, är en utökad betydelse. Det passar bra. Jag träffar allt möjligt folk.Och jag associerar till barnboken Folk och rövare i Kamomilla stad av författaren Thorbjørn Egner. Den läste jag många gånger när jag var liten. Den fanns även inspelad med musik till. Nämn boken för någon i min ålder och de kommer att tänka på Rövarsången. Samma författare skrev också boken om Klas Klättermus där man hittar Klättermusens vaggvisa. Barndomen alltså, den var längesen den.En brokig skaraJag träffar kollegan på hållplatsen. Hon nämner att hennes man är musiker. Musiker på vilket sätt undrar jag. Då preciserar hon att mannen är tonsättare (kompositör). Jag frågar om han komponerar modern konstmusik. Hon hajar till. Hur har du koll på det undrar hon? Det är det inte så många som känner till. Jag förklarar att jag studerat musikvetenskap och lyssnat på mycket sådant också. Jag nämner att jag skrev en B-uppsats om kompositören Karlheinz Stockhausen. Tonsättaren, Mikael Forsman som han heter, har bland annat skrivit verk för cyklar och traktorer. Lite roligare grejer alltså. Jag hittar den här videon med ett stycke för två violiner: Lödöse stämmor.Dagen därefter letar jag efter ett mötesrum på jobbet. På en display står det Nina - Vetenskaplig fredag. Det blir man ju nyfiken på. Vad pratar man om på en vetenskaplig fredag. Vid kaffemaskinen står en person jag inte känner. Jag presenterar mig och hon säger att hon heter Nina. Aha, säger jag, kanske är det du som har vetenskaplig fredag. Det visar sig stämma. Hon är arbetsterapeut och jobbar mest på ett av våra kompetenscenter. Ibland träffas hon och kollegor för att diskutera ny forskning inom arbetsterapi. Vi är ju legitimerade och ska utgå från aktuell forskning, berättar hon. Men det är lätt att man inte tar sig tiden. Det här är ett sätt att se till att vi läser och diskuterar aktuell vetenskap. Ett sympatiskt initiativ. Jag tipsar henne om att prata med Niklas som är ansvarig för vårt kunskapsbaserade arbetssätt på hela förvaltningen. Det här var ju ett bra praktiskt exempel.Anna slår sig ner bredvid mig. Gissar att hon är lite äldre än mig. (Jag ändrar några namn här. Det känns schysstast så). Vi börjar snacka. Hon kommer från Malmö. Det hörs. Där jobbade hon inom vården. Sen träffade hon en man och flyttade till Göteborg. Han jobbar som vaktmästare på Ullevi. Hon jobbar i en matbutik. Trivs. Tycker att kollegorna är toppen. Jag berättar att jag jobbat i delikatessbutik på ICA. Hon säger att de behöver folk och tycker jag ska söka. Bra tips om jag tröttnar på byråkratin! Hon berättar vidare om sin pappa som hon stod nära. Han gick bort nyligen och hon arrangerade begravningen. Visar bilder på en grön kista. Hon ville ha något lite varmare och fridfullare än svart eller vitt. Berättar att pappan hade jobbat inom lager hela sitt liv. Hon tycker också om att arbeta, har aldrig varit arbetslös. Snart åker hon på semesterresa till Polen dock.Springer ihop med en bekant. Hans kompis Lina är runt 40. Just nu är hon sjukskriven men annars är hon barnsköterska. Hon har alltid jobbat inom omsorg säger hon. Börjat på äldreboende. Älskat att jobba med gamla människor. Men så hade hon prövat förskolan. Älskat det också. Utbildat sig till barnskötare och sen har det varit det som gällt. Dessutom är hennes pappa gammal förskollärare. Hon tycker dock det är orättvist att barnskötare har så dåligt betalt. Vi gör samma jobb som förskollärarna, menar hon, men får 10 000 mindre i lönekuvertet. Sen glider samtalet in på politik. Inget nytt där så vi går vidare.Maria var med om en bilolycka för några år sedan. Hon gillar egentligen att jobba med kroppen, lager, trädgård, vad som helst. Men nu sätter ryggen stopp. Hon prövade en utbildning till mjukvarutestare men det kändes inte rätt. Så nu ska hon pröva en annan YH-utbildning. Vi snackar lite om Komvux. Hon har studerat matematik på ABF Vux där jag började min lärarbana (nu heter skolan Talenti). Hennes mattelärare var fantastisk, så engagerad. Läraren hade fått ett kit med téer som avslutningspresent. Hon berättar att hon är intresserad av växter och örter. Det finns så mycket som växer omkring oss som har hälsobringande effekter.Han berättar om ett jobb han har haft. Han bytte oljefilter på stålverk. Man jobbade i skyddsdräkt och filtren var fortfarande varma. Oerhört svettigt. Nästan alla som jobbade med det tog droger för att orka med. Det var en del resande i jobbet. Boende på hotell. Blev många fester. Jag tänker på en lång passage i Johan Jönssons diktsamling Proponeisis. Det handlar om att rengöra insidan av grafitugnar. Nästan samma arbete. Det är något surrealistiskt över det. Små sårbara människor i dessa stora industrimiljöer de flesta av oss aldrig ser.På studentmottagningen hamnar jag bredvid farmorns syster. Hon har varit sjuksköterska hela sitt liv fram till pensionen. Arbetade inom intensivsjukvård. Thorax. Hon tyckte om det. Man hade ansvar för 2-3 personer åt gången. Det var mer fokuserat. Inte som vanlig vårdavdelning där man kanske har ansvar för 15 patienter. Hon var ofta handledare till studenter. När hon var yngre var hon uppskattad. Men sedan hände något när hon blev äldre. Studenterna förändrades. De var inte intresserade av samma saker. När hon försökte förklara detaljer i EKG-kurvan som kunde visa att att något var fel, så var studenterna inte intresserade. De kunde googla det menade dem. De hade en annan syn på kunskap. Då var det dags för någon annan att ta över, menade hon.Semere kom till Sverige för 20 år sedan ungefär. Han hamnade i Sundsvall. Han köpte en begagnad dator och stängde in sig i lägenheten. Pluggade svenska konstant i 3 månader. Efter det fick han jobb på Migrationsverket. Jag hade inte ens fått uppehållstillstånd själv, säger han. Sedan gick det vidare till ett jobb inom kommunen. Han jobbade med mottagandet av invandrare, integration och samhällsinformation. Sedan har han haft en massa olika jobb på olika platser i Sverige. Jag berättar om en religiös fras som en elev har lärt mig på sfi. Är hon ortodox, frågar Semere. Det där är gammalt språk. Det är inte tigrinja. Det är ge’ez. Alla kan inte prata det, bara vissa. Jag kan det inte. Varje dag lär man sig något nytt.Det finns en bredd som min kompis Maimuna sa. Pratar man med människor får man alla möjliga berättelser. Vem behöver böcker egentligen. Fast att läsa hjälper ju när man ska navigera samtal med nya människor. Ofta har man fiktiva exempel som kan ge hjälpsamma referenser. Det hjälper att vara nyfiken, radikalt nyfiken till och med. Vågar man fråga människor om deras liv har de så mycket fint och intressant att berätta om.Vad är din berättelse?Jag önskar dig en söndag med minst ett oväntat möte och en ny livsberättelse./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• 
  Att träffa folk 31.05.2026 7min

  Jag brukar säga att språk handlar om kommunikation och möten. Idag tänkte jag skriva om tre möten och kanske lite om hur jag förberett mig för dem.En vanesakPå vagnen träffar jag en före detta elev. Vi spenderade mer än ett år tillsammans när hon läste sfi där jag jobbade. Först var hon min elev och sedan fortsatta hon med mina kollegor. Vi har alltså setts mycket under en tid i livet.Jag får en kram (det värmer alltid lärarhjärtat) och sedan pratar vi om sådant vi har gemensamt. Vi har barn i samma ålder. De är stora nu. Jag berättar lite om mitt nya jobb. Innan hon går av vagnen får jag med mig en hink med kakor. Det har varit Eid Al-Adha och tydligen har hon fått över. Jag går hemåt med min kakhink i handen.Vi har inte supermycket språk gemensamt. Hon kan en hel del svenska förstås. Jag kan lite somaliska. Vi blandar för att det är kul. Hon retar mig för att jag har glömt all somaliska. Jag tycker det är roligt att försöka säga några meningar i alla fall.På sfi fick jag träna på en sak, att prata med människor som jag inte har så mycket språk gemensamt med. Det är faktiskt en vanesak. Vissa har lättare för det och andra behöver träna mer. Det kan vara stressande att inte förstå och ha svårt att göra sig förstådd. Grejen är att man kan få kontakt ändå. Man kanske får nöja sig med enklare ämnen. Men det går ändå att få kontakt. Ofta tänker jag att det är viktigare.Ett helt livLite tidigare samma dag träffar jag en gammal kollega. Han var samhällslärare på Abf när jag fick mitt första lärarjobb där. Vi har knappt setts eller haft kontakt sedan dess. Vi har pratat om det men det har inte blivit av. Det är kul att ses och vi pratar en lång stund.Vi har mycket gemensamt, inte bara modersmålet. Vi är båda lärare, intresserade av samhälle och politik och har liknande åsikter. Det här samtalet har jag förberett mig för hela livet. Ända sedan jag var liten har det pratats politik i min familj. Jag har massa erfarenheter, exempel och berättelser att falla tillbaka på. Dessutom har jag jobbat som lärare i 15 år. Jag har lätt att hitta många gemensamma nämnare med min kollega. Skillnaderna mellan oss blir snarast en möjlighet. Vi har lätt att jämföra olika erfarenheter och perspektiv för att vi har så mycket gemensamtVi är dessutom ungefär lika gamla och har upplevt liknande saker i karriären. Det är lätt att prata och vi hade lätt kunnat prata i flera timmar om vi hade haft tid. Egentligen känner vi inte varandra så mycket. Men det känns ändå som jag känner honom väl. Har du upplevt samma sak?14 timmar brädspel med främlingarIgår spelade jag brädspelet Twilight Imperium mellan klockan 10 på förmiddagen och midnatt. Vi tog visserligen en lunchpaus. Jag hade aldrig träffat folket innan. Skulle gissa att de var 10-20 år yngre än mig också. En kom från Turkiet så vi pratade mest engelska.Hur hamnade jag hos en spelnörd och hans kompisar i Tynnered då? Jag är med i en brädspelsgrupp på Facebook. Det är en lokal grupp. Framförallt köper och säljer man spel där. Men för en vecka sedan var det en spelgrupp som letade efter en extra spelare. Jag hade bara hört talas om Twilight Imperium men kände att jag måste ta chansen. Jag kommer knappast själv köpa spelet för flera 1000 kronor och hitta andra som vill spela det. Det var för spännande för att inte pröva. Så jag svarade på inlägget och fick snabbt en inbjudan. Sedan började förberedelserna.TI som det kallas är ett väldigt avancerat spel. Det finns 30 olika karaktärer att spela. Det finns en massa regler och olika kort och platsfigurer. Allt har sin funktion och betydelse. Korten och spelplanen är full av symboler som man behöver förstå. Det är som ett språk. Vill man kunna delta behöver man förstå språket.Dessutom är spelet väldigt socialt. Man pratar med varandra nästan hela tiden. Det ser ut som stridsspel med rymdtema. Men det mesta man gör är att göra affärer, förhandla och diskutera. Det var inte tyst många minuter under timmarna vi spelade. Reglerna skapar en ram där man kan vara väldigt kreativa tillsammans. Man tävlar mot varandra men måste samarbeta för att komma framåt. Spelet blir som ett slags social workshop.Jag visste att det skulle bli en utmaning. Det går inte att lära sig allt i ett sådant avancerat spel i förväg. Samtidigt behövde jag förbereda mig om jag skulle ha roligt. Målet var förstås att bli inbjuden igen. Hade jag inte förstått någonting och frågat om alla regler hade chansen varit mindre. Är man total nybörjare gör man spelet långsamt för de andra. Jag ville visa att jag brydde mig och att jag hade ansträngt mig.Jag tror att jag lade ungefär 10 timmar under veckan för att studera spelet. Jag läste regler och tittade på YouTube-videor. Vi hade en process på Discord där vi förberedde oss tillsammans. Jag ställde många frågor till killen som bjudit in mig. Det gjorde att jag kunde hänga med ganska bra igår. Jag hade koll på de viktigaste reglerna och ställde ganska effektiva frågor. Jag förstod vad jag inte förstod, så att säga. Samtidigt var det helt omöjligt att följa med i de avancerade strategierna och förhandlingarna kring bordet. Att ha rätt förväntningar är superviktigt. Man behöver delta i ett socialt sammanhang utifrån sina förusättningar. Hade jag krävt av mig själv att spela jättebra hade det inte blivit roligt.Träna på att möta folkVill man bli bättre på tennis måste man spela tennis. Vill man bli bättre på att möta folk måste man träna på att möta folk. Här fick jag en liten utmaning att bita i. Det är förstås inte alls samma sak som att lära sig ett nytt språk i ett nytt land. Men det är alltid intressant att reflektera över nya sammanhang där man själv är nybörjaren.Vad säger du själv? I vilka sammanhang är du själv nybörjare just nu? Och skulle du uppskatta att spela brädspel i drygt 12 timmar? Eller lägger du hellre tiden på något annat? Dela gärna med dig något från din värld!Jag hoppas att du går lagom förberedd in i nästa vecka!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• 
  System 17.05.2026 9min

  Jag påminner om att mina texter kan läsas på minst två sätt: 1) för att ämnet låter intressant och/eller 2) för att lära dig nya ord i ett sammanhang (textens ämne). Det är alltid trevligt med feedback och dialog kring textens ämne. Du får förstås gärna ställa frågor om språket också.Jag tänkte skriva lite om system. Vi omges av olika system. Det finns enkla system och komplexa system. Det finns materiella system och abstrakta system. Det finns mekaniska system (en klocka till exempel) och organiska system (människokroppen t ex). Det finns en herrans massa system om vi tänker på det.Delar, relationer och syfteJag bad Gemini (AI-verktyget) att ge mig lite tips. Den föreslog 3 kännetecken för system: delar, relationer mellan delarna och ett syfte. Man kan fundera på det där med syfte. En klocka är byggd med syftet att den ska visa tiden. Men finns det ett syfte med en älg till exempel? Alla levande varelser kan ses som system. Evolutionisten kanske ser systemets syfte som att föra vidare älgens gener. Man kanske kan se älgens funktion i ekosystemet som ett syfte. För den religiöse kan älgen passa in i en gudomlig ordning. Finns det någon läsare som är bra på Aristoteles? Han hade ju någon idé om att varje objekt hade ett slutmål eller ett syfte. En lite lurig tanke eller hur? Vad är syftet med en blomma liksom.De här enkla begreppen kan hjälpa oss att fundera på system. Människans hjärta är ett system. Den har muskler för att krama ihop sig, olika rum för blodet och rummen har ingånger, utgångar och passager. Delarna sitter ihop på ett ändamålsenligt sätt (ett sätt som passar hjärtats funktion och syfte) och hjärtats syfte är att pumpa blod så att kroppen kan syresättas. I metaforisk mening är hjärtat också kopplat till vår förmåga att känna kärlek men det hör nog inte till hjärtat som organiskt system. Det är nog snarare begreppet hjärta som del i språksystemet. Ett sätt att se på det är att ordens betydelse upprättas av skillnader. Betydelser är väl ett slags funktioner eller syften, tänker jag rätt? Hjärta och hjärna, himmel och jord, mörker och ljus har olika funktion i språket och människans tänkande. Skillnaderna (relationerna) mellan delarna ger dem deras funktion. Och vad är språkets syfte? På evolutionär nivå handlar det om överlevnad, förmodar jag. Men vad blir språkets syfte när det används till att skapa samhällsystem, vetenskap och poesi? Är det fortfarande överlevnad på en högre nivå? Eller har det blivit något annat?Inflöde, genomförande och utflödeMan kan också tänka sig system som en process som tar in något, gör något och skickar ut något. En räknemaskin tar in tal, gör en beräkning och levererar ett svar. En bakmaskin tar in ingredienser, bearbetar ingredienserna och i andra ändan kommer ett bröd ut. Vi använder ganska ofta de engelska orden input och output, särkskilt när det gäller tekniska saker och datorer. Ett dataprogram tar något som input. Vi kan ta en träningsklocka som mäter din puls som exempel. Som output ger den analys och sammanfattning av hälsodata som vilopuls, arbetspuls och maxpuls.Ett system har ofta någon form av feedback eller återkoppling. Ett klassiskt exempel är en termostat. Ett element värmer ett rum. När termostaten känner att det är tillräckligt varmt stänger den av elementet. När luften svalnar sätter termostaten på elementet igen. Systemet bildar en rundgång eller en loop där input och output påverkar varandra.Undervisning fungerar på samma sätt. Eleven får input från läraren och svarar med output. Det kan vara undervisning om skrivande som sedan eleven redovisar i en övningstext. Läraren ger feedback på texten som resulterar i en ny output från eleven.Mycket föbättringsarbete, ibland kallat systematiskt kvalitetsarbete, bygger på sådana här loopar av input - output - feedback, där feedbacken blir ny input som leder till ny output och så vidare. Saker är förstås ofta mer avancerade än så. Outputen kanske mäts på något sätt. Sedan görs en analys av mätningen. Analysen ligger till grund för en planering som mynnar ut i konkreta aktiviteter. De blir till den nya outputen som får vissa resultat. Dessa resultat mäts, analyseras och leder till en ny planering.SystemtänkandeDet finns de som menar att vi kan tänka bättre om vi blir medvetna om system. Jag har själv bara skummat på ytan i denna värld. Ett sätt är att studera generella mönster och scheman för system. Dessa går att känna igen i olika sammanhang och kan hjälpa en att analysera olika situationer och komma med förslag och analyser fortare. Jag gissar att google eller första bästa AI-bot gärna hjälper den som är nyfiken att gräva vidare i detta tänkande.En läsare tipsade mig om forskaren Derek Cabreras DSRP framwork. Framework blir helt enkelt ramverk på svenska. Förkortningen DSRP står på svenska för Distinktioner, System, Relationer och Perspektiv. Cabrera menar att vi kan analysera och förstå en mängd olika fenomen genom att betrakta de här fyra aspekterna.Jag tar ett exempel utifrån min begränsade förståelse. Låt oss ta språket svenska. Svenska är svenska just för att det skiljer sig från danska, finska, swahili och resten av världens språk. Det är disktinktionen. Svenska blir något eget i kraft av att inte vara de här andra språken. Svenska är ett system av fonem, morfem och syntax, alltså grammatiska och semantiska regler. Språket svenska står i relation till alla som talar det, både modersmålstalare och andraspråkstalare. Det står också i relation till Sveriges historia, till nationen Sverige och dess kultur samt politiska och instituionella organisation. Det svenska språket står även i relation till resten av världens föreställningar om svenska, Sverige och svenskhet. Vilken betydelse får några repliker på svenska för kulturellt värde i en hollywoodfilm? På vilket sätt svenska är ett perspektiv enligt det här ramverket är inte lika tydligt. Kanske finns det i varje språk ett sätt att tänka på och förhålla sig till världen? Du som pratar flera språk kan hjälpa mig här. Ser världen annorlunda ut om du tänker på svenska eller något annat språk?Ett band och ett beatSamhällskritik riktar sig ofta mot “systemet”, förstått som det dominerande samhällssystemet. Jag antar att det ligger bakom bandnamnet Skitsystem (dåligt/kasst system). Det är ett punkband, närmare bestämt ett crustpunkband, som är välkänt och etablerat i den scenen. Klicka här för ett smakprov.Tomas “Tompa” Lindberg som gick bort förra året spelade under en period i Skitsystem. Hans mer kända band At the gates släppte en skiva nu i år som heter The Ghost of a Future Dead. Kolla in det om du, likt mig, föredrar metal framför punk.Musik kan också ses som ett system med delar. Toner, harmonier och rytmer skapar en helhet. Pratar vi om crustpunk och dödsmetall är d-takt eller d-beat en viktig beståndsdel. För den som är nyfiken på en utläggning (längre förklaring) av det kan titta på det här klippet med Tobias Forge från bandet Ghost. Här kan vi faktiskt se hur olika sätt att spela trummor representerar olika perspektiv. Han inleder med en tydlig distinktion som grundar sig på hur trummisen lägger baskaggen (bastrumman). Det blir tydligt i den korta intervjun att debatten om d-takten står i relation till ett större kulturellt sammanhang, med olika band och subgenrer. Så är det nästan alltid. Varje facett av verkligheten sätter en i relation till en större helhet. Ännu en söndag i veckodagssystemet. Här fick du lite input att bearbeta och kanske ger det någon output i ditt liv. Jag önskar dig en distingerad söndag med ditt eget perspektiv i relation till ett större och förhoppningsfullt meningsfullt sammanhang./Kalle*Foto: Primitive Man spelar i på Monument031 i Göteborg. This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• 
  En udda fågel 10.05.2026 7min

  «Du är en udda fågel du Kalle», säger kollegan. Det är nog menat som ett vänskapligt skämt. Udda fågel betyder att någon är ovanlig eller konstig. Vad är anledningen i detta fall? Jo, att jag inte vet att glassmärket Lejonet & Björnen är från Göteborg. Vad svarar man på sånt?(Jag är hes idag förresten. Tror det är allergi. Får läsa texten en annan dag.)Kollegans replik får mig att tänka på hur vi sorterar och definierar varandra. Vilka referenser behöver du förstå för att inte vara en udda fågel? Vilken kunskap tas för given i ett sammanhang?I det här fallet skulle man också veta att Lejonet & Björnen har en butik på en viss gata. Dit åker man och handlar glass. Man ska alltid vara skeptisk mot man. När någon använder man signalerar de att något är självklart, normalt och något som alla gör. Ordet “man” är ett sätt att markera normer. Ofta är det förstås harmlöst (ofarligt).Glass är förresten inte någon viktig del av mitt liv. Jag är osäker på om jag ens ätit glass från Lejonet och Björnen. Har du? Det gör mig nog i så fall till en än mer udda fågel.«Jag sitter i atriumet»Jag ska på en frukostträff som kallas Future fridays. Jag minns inte vem som tipsade mig. Jag följer någon på Linkedin. Jag minns inte om vi träffats. Hon skriver i alla fall att de ska ses. Träffen är mellan 8.30 och 9.30 på Magasinsgatan på caféet da Matteo. (SAOL tycker att man hellre ska skriva kafé med k men det känns konstigt för mig).Jag skriver en kort kommentar i eventet på Linkedin och berättar att jag ska komma. Till svar får jag «vi sitter i atriumet». Jag vet inte vad ett atrium är. Det betyder tydligen uterum lär jag mig sen. Jag frågar personalen på caféet som inte heller vet vad atrium betyder eller att det har ett sådant. «Menar hon kanske orangeriet?» Ett orangeri är ett uppvärmt växthus. Alla dessa specialord?! Orangeriet ligger i alla fall en trappa upp, till höger och sedan till vänster. Jag visste inte ens att da Matteo har en övervåning, än mindre ett atrium/orangeri.För det visar sig att de menar samma sak. Det finns några växter och träd där. Det är inglasat (några väggar är av glas) som ett uterum. Jag reflekterar återigen om vad man tar för givet. Det hade till exempel hjälpt att skriva “atriumet på övervåningen”. Men går man på Future fridays vet man hur da Matteo funkar. Nu vet några i personalen också att de har ett atrium. Jag berättade för dem när jag gick ner för att köpa kaffe.Frukostdiskussionen var intressant för övrigt. Det handlade om att göra framtidsspaningar (gissningar om framtiden). Vilka tecken såg vi på på saker som kommer vara normalt i framtiden. Kommer vi äta glass månne? Har du någon framtidsspaning? Jag tog upp att jag ser fler samarbeten mellan humaniora och näringslivet. Kanske är det en trend som kommer växa.FörkortningarPå jobbet använder folk en massa förkortningar. Ugan och joben till exempel, utvecklingsgarantin och jobbgarantin. Dem råkar jag förstå (observera dem i objektsform, jag är subjekt). Ganska ofta hör jag något nytt. Då måste jag pausa och fråga. Folk använder förkortningar som de var självklara och glömmer att det finns nya personer som inte hänger med. Att våga fråga är galet viktigt när man är ny på jobbet, tänker jag. Folk tar saker för självklart och förstår inte vad som är svårt.Liknande är det med jargong. Om du till exempel hamnar i ett gäng som pratar fotboll, bilar eller musik. Det finns en massa specialord. Sådana ord markerar identitet och sammanhang. Hänger man inte med kanske man är en udda fågel eller till och med en katt bland hermelinerna. Vill man vara med i gänget får man börja lära sig.Medvetenhet är bra tror jagPoängen är inte att kritisera att vi tar saker för givet (utgår från saker). Det är högst mänskligt antar jag. Men det kan vara bra att vara medveten om det. Finns det någon ny i gruppen? Pratar du med någon med andra referensramar än du? Finns det något du kan göra för att inkludera den andra? Sådana grejer är bra att tänka på. Sverige lär inte bli mindre mångfaldigt och mångkulturellt. Att kunna möta nya sammanhang och bjuda in nya där man är hemma, tror jag är en viktig färdighet. Den lär inte bli mindre viktig. Lär/lär inte är ett sätt att säga vad man tror är sannolikt. En gitarrist och en poetPå tal om grejer som många känner till. Musikern Jojje Wadenius är död. Han är faktiskt något av en legend i svenskt musikliv. Mest känd är han för introsången till barnprogrammet Kalles klätterträd och barnskivan Godda’ godda’. Några vet kanske att det är han som spelar på Kents låt Sverige. Men han var också en skicklig rock-, jazz- och fusiongitarrist. Så här skriver det svenska bandet Opeth på sin facebooksida om Jojjes eftermäle:Vi har också fått en ny ledamot i Svenska Akademien. Anna Hallberg är nog inte lika känd för massorna. Men hon är sen länge en etablerad poet och kritiker i svenskt litteraturliv. I början av karriären blev hon symbol för obegriplig poesi som experimenterade med språket. Nu efterträder hon poeten Tua Forsström på stol 18. Man får väl säga grattis.Anna Hallströms debutsamling Friktion var viktig för mig. Det var min introduktion till mer abstrakt poesi som fokuserade på språket själv. Jag har inte läst allt av henne, men ganska mycket. Hennes senaste bok An är väldigt fin och märklig. Det här är dock inte något man känner till. Kanske är du snarare en udda fågel om du gör det. Lyssna på Anna Hallberg om du får chansen. Här är ett tips och du får kritikern Sara Abdollahi på köpet. Videon har bara 165 visningar så du kan hjälpa svensk poesi på YouTube om du kollar.Ja ja, «vad ska göra», som en tidigare elev brukade säga. Ibland passar vi in. Ibland gör vi det inte. I grunden är vi väl alla lite vilse nästan alltid. Man gör bäst i att vänja sig. Men ibland kan vi hjälpa varandra lite på traven. Det gör livet lättare.Hoppas du hittar ditt atrium, ditt orangeri eller din udda fågels sittpinne denna småkyliga söndagvårmorgon./KalleTvå kattuggleungar. Foto: Åke Cederblad This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• 
  Mellan skål och vägg 03.05.2026 8min

  – Det här har jag hört mellan skål och vägg, säger min kollega. Vad menas med det? Jo. Det är inte menat för offentligheten. Det är inte allmän information. Det har sagts i ett slutet rum. Bara vissa fick höra det. Det var ett rum där inte alla var välkomna. Jag gissar att man menar en skål som i skål! Ett rum där man ses och skålar efter kontorstid. Jag tror det är så uttrycket får sin mening. Men jag är inte 100% säker. Vissa uttryck lär man sig bara.Det finns en massa rum där inte alla är välkomna. Jag kan ta mitt jobb som exempel. Det finns olika ledningsgrupper där chefer träffas. Det finns särskilda styrgrupper. Det finns rektorsmöten för rektorerna. Dessa möten är dock officiella och det förs i regel (=oftast) protokoll. Mellan skål och vägg avser informella sammanhang.Vi människor inkluderas i och exkluderas från sammanhang hela tiden. Oftast är förklaringarna psykologiska och sociologiska, inte formella. Vi känner oss välkomna och trygga på vissa platser. Vi blir osäkra av andra platser. Tanken att vi inte kommer passa in räcker för att hindra oss. Jag minns till exempel första gången jag var på Göteborgsoperan. Jag måste ha varit tonåring. Jag hade en föreställning om att alla klädde sig fint där. Det är sällan jag klär upp mig, vare sig då eller nu. Den tanken gjorde mig osäker.Ofta är det en norm som spökar. Oftast är den outtalad (=inte formulerad). Den kan stämma eller vara en ren fördom. På den här platsen finns sådana här människor. Det blir en kombination av två tankar. Sådana är människor i den här kontexten. Och sådan är jag. Passar jag in eller inte? Det kan handla om alla sociologiska faktorer: ålder, kön, klass, etnicitet, religion, sexualitet, språk, status och så vidare. Allting vi tror syns och hörs av vår identitet tar vi med i beräkningen. Jag tror att de flesta gör det i alla fall. Kanske finns det individer som är helt oberörda av sociala normer(?).Du kan till exempel testa att tänka på 3-5 slumpmässiga arbeten. Skulle du passa på de arbetsplatserna? Varför eller varför inte? Vilka föreställningar om dig och de här jobben bestämmer ditt svar? Ibland kan sådana här idéer bli hinder socialt.Poeten Johan Jönson har berättat i någon intervju att han som ung anmälde sig till en grundkurs i filosofi. På första föreläsningen fick han sådan ångest att han måste lämna lokalen. Han gick aldrig tillbaka. Den som läst hans texter vet att han skulle klara en filosofikurs utan problem. Han förklarade det med sin arbetarklassbakgrund. I hemmet fanns inga akademiska förebilder. Föreställningarna om det nya sammanhanget satte stopp. (Så här minns jag intervjun. Förlåt mig Johan om jag refererar fel).En bekant med liknande bakgrund som Jönson började också på universitetet. På första festen tog han med sig sprit och groggvirke (cola, apelsinjuice… det man blandar spriten med). Det blev en kulturkrock när akademikerungarna kom med sitt rödvin. Sådana här markörer kan tyckas ytliga. Men de påverkar om vi känner oss hemma eller borta.Ibland kan man se en normförskjutning. En norm ändras tydligt. Tatueringar borde vara ett bra exempel. Traditionellt associerades tatueringar med sjömän, knuttar (=motorcykelkillar) och kriminella. Nu har en massa människor tatueringar. Även tatueringar på hals, huvud och i ansiktet har blivit vanligare. Jag tror det uppfattades som mycket extremt när jag var ung.Jag minns två kvinnliga kollegor som diskuterade att gå ut på pub själva. En av dem brukade göra det, ta ett glas och läsa en bok. Den andra kunde inte tänka sig det. Hon tyckte att det skulle kännas jättekonstigt. Den första uppmuntrade henne att pröva. Osäkerheten kan vara en rationell rädsla för oönskad uppmärksamhet från män. Det kan också vara idéer om vad det betyder att vara ensam på en sådan plats. Framstår man som ensam och “tragisk”? Uppfattas man som alkoholist? Det har inte bara med kön att göra. En manlig bekant sa att det skulle kännas jättekonstigt för honom att gå ut själv.Minns någon texten jag skrev om livets teater. Vi spelar roller hela tiden. Det byggde på han psykologen Goffman (tror jag han heter). Det här är exempel. Vi tolkar och bedömer oss själva och varandra hela tiden. Uttrycket skål och vägg rör vid privilegier. När vi är välkomna kan vi också få tillgång till resurser och information. Den som inte är välkommen missar möjligheten. Vi bör vara skeptiska och kritiska mot sådana informella sammanhang om vi vill ha ett mindre segregerat samhälle.Destination InvestFörra veckan var jag på ett evenemang. Det var en så kallad pitch night. Startups (nya företag) presenterade sina affärsidéer för en expertjury. Projektet kallas Destination Invest. Målgruppen är entreprenörer i Göteborgs socialt utsatta områden. Här finns liknande problem som jag beskrivit ovan. Vilka nätverk och möjligheter du har påverkas av din bakgrund och vilket område du bor i. Alla har inte samma tillgång till kontakter och därmed till riskkapital. Det kan vara mycket svårare att hitta investerare om du inte har ett bra nätverk. Många under kvällen lyfte också vikten av mentorer, alltså rådgivare som kan hjälpa dig i början.Jag var där för att jag känner Seida som är drivande i projektet. Vi träffades via en gemensam Linkedin-bekant. Jag har följt projektet via sociala medier. Det här var första gången jag såg något konkret. Det var spännande att se entreprenörernas pitchar. Det är verkligen en värld där jag inte känner mig hemma. Bara ord som startup, investerare och riskkapital gör att jag känner mig på bortaplan. Seida har en gedigen bakgrund inom ekonomi och bank. Spännande att bara höra vad hon har jobbat med innan.Kvällen var ett exempel på varför det är bra att utmana sig själv. Jag träffade en bekant som jobbar som verksamhetschef för Rädda barnen. Vi har bara haft kontakt på sociala medier innan. Jag snackade också lite med en ung tjej som hade en intressant app-idé. Den skulle hjälpa kvinnor som utsattes för våld i hemmet. Folk har så mycket bra idéer och engagemang. Det är på något sätt hoppfullt i en värld som känns rätt dyster om jag ska vara ärlig.Nu är klockan snart nio. Jag ska hitta en bild och spela in texten. Sen får du den rakt i mejlen. Förhoppningsvis blev det inte alltför osammanhängande. Jag tycker det är kul att skriva texterna spontant. Det blir saker jag har upplevt och gått och tänkt på under veckan. Du är förstås välkommen med dina funderingar.Hoppas du passar in i söndagen lagom mycket för att ändå bli lite utmanad men samtidigt känna dig trygg i dig själv!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• 
  Hastigt och lustigt 26.04.2026 8min

  Jag har fått en ny kollega. Hennes enhet lade ner. “Hastigt och lustigt omplacerades (flyttades) jag”, säger hon.Hastigt och lustigt är ett uttryck för att något sker snabbt och oväntat. Det behöver inte vara negativt.Livet är nyckfullt! Hur förklarar man det? En nyck är enligt SAOL plötsligt infall, hugskott och enligt SO plötsligt och omotiverat infall. Man kan säga något som händer snabbt och utan tydlig orsak. Livet är fullt av sådana händelser. Du väljer en ny väg eller träffar en ny person och plötsligt händer något du inte kan förutse. En smugglare sa till Jila Mossaed att Sverige var bäst för flyktingar. Så blev hon en svensk poet. Man talar ibland om ödets nyck.Var finner du ödets nycker i ditt liv? Att jag alls finns till känns som en sådan. Jag har dock glömt. Vad gjorde att min mamma flyttade till Göteborg? Hon får berätta. Det var någon tillfällighet. Jag tror det hade något med studierna att göra. Här träffade hon min pappa i alla fall. Utan deras möte, ingen Kalle. Då hade du läst något annat. Nyckfullt!Jag kan inte för mitt liv minnas varför jag började i Fältbiologerna. Tips från föräldrarna? Förslag från en kompis? Vad vet jag? Men det tog mig till Gävle. Och så hamnade jag på Forsa folkhögskola. Och tillbaka i Göteborg så fortsatte jag studera teater. Det ena leder till det andra. En dörr öppnar en annan och stänger en tredje.Det är intressant vad vi tillskriver slumpen och vad vi tillskriver något slags logik eller rationalitet. Tillskriver = förklarar med/ger ansvar för. Mjölkpriset stiger. Man blir uppsagd. Man får en förkylning på hösten, allergi på våren. Marknadsekonomin, arbetsmarknaden eller den mänskliga biologin, det verkar finnas ett system. Det finns logik. Det finns sannolikhet. Det finns lagbundenhet.Men så händer det oväntade. Det osannolika. Det oförutsägbara. Det otroliga. Det otänkbara. Hur förklarar vi det? Är det slumpen? Ett undantag? Ödet? Gudomligt ingripande?Jag har säkert nämnt den innan. Om-sången av Trazan och Banarne. Den sammanfattar saken:Hade jag fått vad jag aldrig fickså hade det gått som det aldrig gickhade jag mött den jag aldrig mötteoch hade jag skött det jag aldrig skötteoch hade jag känt vad jag aldrig kändehade åtskilligt hänt som nu aldrig händeja, hade jag gått dit jag aldrig gårså hade jag stått där jag inte stårVi kan plocka upp ordet åtskilligt. Det betyder mycket/många. Åtskilliga viktiga händelser i livet kan ses som ödets nycker.På spårvagnen och pubenTvå unga killar börjar prata med mig när jag går av vagnen. De visar en bild på en långhårig man. “Du ser ut precis som han”. Jag tittar på bilden. Kanske finns det en avlägsen likhet. – Vem är det då? – Craig Cody i Animal Kingdom.– Han ser ändå lite coolare ut än jag.– Nej, nej, bara lite yngre.– Okej då, är serien bra eller?– Den är grym.Jag är svag för sådana här små möten med främlingar. Jag tycker att de sätter guldkant på vardagen. Det gör även mannen och kvinnan jag slår mig ner hos en kväll.– Här sitter jag och bölar (gråter), säger mannen. Jag behöver snyta mig. Ursäkta ursäkta. Han fortsätter berätta för kvinnan att han slutat med sina mediciner tvärt. Kvinnan läxar upp honom (=berättar vad som är rätt med en kritisk ton). – Du kan inte bara sluta så där. Det är som alkohol. Om du bara slutar kan du bli sjuk. – Ja, det är som pålägg på mackan, säger mannen.Vi människor är sannerligen poeter i vardagen. Vi hittar metaforer och nya uttryck till alla möjliga situationer.Jag berömmer mannen för att han visar känslor. Kvinnan håller med mig och ger mig en väldigt hård high five. Samtidigt utbrister hon “booyakasha”. Detta upprepas några gånger under vårt korta samtal. Man kan säga att hon har en intensiv energi.Snart blir mitt sällskap oense om pengar. Tarvliga konflikter (torftiga, utan värdighet) är också en stapelvara (vanlig ingrediens) i det mänskliga livet, vid sidan av ödesnyckerna. Jag sitter kvar och pratar en stund med mannen. Han drömmer om att ännu en gång få uppleva kärlek. Jag hoppas att ödet skickar den hans väg.Och ett boktipssom jag också får på vagnen. Oftast hälsar jag bara på Marie-Rose. Men nu får vi sällskap några hållplatser på vagnen. Hon berättar att hon är engagerad i Ciné Francais som visar fransk film. Jag får en flyer. Jag säger att jag läser mer än går på bio och frågar om hon har några tips på nyutgiven fransk litteratur. Hon säger att det alltid är svårt att tipsa om litteratur och undrar vad jag tycker om. Olika saker svarar jag föga hjälpsamt. Jag undrar om något har intresserat henne särskilt senast tiden. Det första hon kommer att tänka på är Constance Debré. Hon skriver ganska hårt, berättar hon. Hennes bok “Love me tender” blev uppmärksammad. Sedan kommer hon även att tänka på Édouard Louis. Det namnet känner jag igen sedan innan men jag har inte läst honom. Marie-Rose tipsar också om att Marianne Tuvesson är hennes favoritöversättare från franska till svenska. Det är så lätt att glömma bort översättarnas roll.Några dagar senare frågar jag min bokhandlare om Debré. Det visar sig att hon har Love me tender så jag köper den. Det är en ganska sorglig bok, med största sannolikhet autofiktiv, om en mor som förlorar vårdnaden om sin son. Det känns inte som en så vanlig skildring. Jag har skrivit om den idealiserade moderna i de senaste breven. Och vi har diskuterat uppgörelsen med föräldrar i litteraturen. Här har vi istället en mor som steg för steg ger upp kontakten med sitt barn. En smärtsam berättelse. Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om boken. Men den var fascinerande att läsa. Jag tror att jag kommer att minnas den.Ja du, folk och böcker. Det råder ingen brist på dem. Vad har satt guldkant på din vecka? Skriv gärna om vad du kommer att tänka på. En finlandsvensk läsare upplyste mig om att både Lina Bonde och Eva-Stina Byggmästar kommer från Nykarleby. “Det måste vara någonting i vattnet där”, var kommentaren. Alltså att det måste vara något speciellt med den platsen. Lustigt nog tipsade jag min kollega om just Eva-Stina Byggmästar dagen innan. Även det en ödets nyck i det lilla. Om vi bjussar på våra intryck, infall och idéer lär det blir flera.Med det önskar jag dig en lagom nyckfull söndag!/KalleLyssna på Om-sången This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• 
  Det blev en tummetott 19.04.2026 8min

  Jag tror det kallas symboliskt tänkande. Människan kan tänka på det som inte finns. Vi kan föreställa oss, fantisera och låtsas. Vi kan planera och fundera på framtiden. Vi kan tänka oss olika alternativ. Vi kan överväga val. Vi kan fundera på varianter. Vi kan se konsekvenser. Vi kan rädas risker (vara rädda för). Vi kan drömma.Och vi kan prata om allt det här. Snacka går ju. Ibland blir det mycket snack och lite verkstad. Vi pratar och pratar men gör inget.Vi planerar, diskuterar, utreder och utvärderar. Men det leder ingenstans.(En gammal vits: Svensken och finnen satt med varsin öl i bastun. Skål, sa svensken. Ska vi snacka eller supa, sa finnen.)Handlingskraft. Dådkraft. Att vara en doer.Anden är villig men köttet är svagt, säger Jesus i Bibeln. Varför gör jag inte det jag vill och varför gör jag det jag inte vill, frågade sig Paulus. Eller var det Augustinus. Jag är osäker.TummetottenJag var på en workshop. Vi skulle diskutera samverkan. Att verka, = göra, tillsammans. Det är lätt att prata om. Men får pratet någon verkan (effekt). Det blir lätt bara en tummetott, sa min kollega.Uttrycket att något blir en tummetott kommer från den svenska folksagan Mäster Skräddare. En man har köpt ett tyg och går till en skräddare. Han vill ha en rock. Skräddaren säger till honom att komma tillbaka på lördag. När han kommer på lördag är rocken inte färdig. Manen frågar varför och skräddare svarar “det bidde (blev) ingen rock, det bidde ett par byxor. Byxorna ska vara färdiga på lördag. Men nästa lördag bidde det inga byxor, det bidde en mössa. Så fortsätter det med vantar och sen en “tummetott”. Det är bara tummen på vanten. Från att ha beställt en rock har mannen nu bara en tumme på en vante att se fram emot. Till slut “bidde det ingenting” och mannen lämnar skräddaren. Därav uttrycket.Fråga din bibliotekarie om sagan finns i en bok. Då kan du också fråga efter boken Sagor för vuxna barn av Tage Danielsson. I den kan man läsa om Tödde och Mödde, en modern version av sagan. Mödde vill ha en fyrarummare på Järvafältet. Det blir dock inte mycket av det. Han får en modern form av en tummetott och sen ingenting.På hyresgästföreningenNågra dagar senare är jag på seminarium med hyresgästföreningen. Temat är barn i utanförskap. Rädda barnen, ungdomsfullmäktige, majblomman och hyresgästföreningen diskuterar hur politiken påverkar utsatta barn. Även här kommer relationen mellan prat och resultat upp. Man fastnar i fina ord, säger en i panelen. Det är inte raketvetenskap, säger en annan lite senare. Med det menar man att något inte är så svårt. Det kräver inte en massa kunskap att göra något. Relationen mellan tanke, tal och handling är ständigt närvarande (alltid där).En kväll med Jila MossaedSkönt då att vända sig till poesin. Där är orden huvudpoängen. Igår var jag på ett samtal med poeten Jila Mossaed. Hon har gjort en spännande resa i livet. Hon är född och uppvuxen i Teheran. Hon började skriva dikter när hon var 17 år gammal. När hon var 38 år kom hon till Sverige med två barn. Då hade hon publicerat en diktsamling på persiska. Nu har hon publicerat två romaner och tolv diktsamlingar på persiska, samt tio diktsamlingar på svenska. Sedan många år bor hon i Göteborg. Hon är också medlem i Svenska Akademien.Lära sig ett nytt språk som vuxen och bli en publicerad och respekterad poet på det språket. Det är en bedrift (en framgång)! Hennes senaste diktsamling heter Vem var min mor på jorden. Den behandlar en mängd teman. Ett är resan och exilen, ett annat ensamheten och ett viktigt tema är vad det betyder att vara hemma. Teman som berör oss alla och som Jila har en specifik personlig erfarenhet av.Hon samtalade med den svenska poeten Kennet Klemets. Det var fint att höra henne berätta om hur hon upptäckt svenska poeter som Edith Södergran, Pär Lagerkvist (hennes favorit) och Gunnar Ekelöf. Hon hade inte gillat Karin Boye först. Men nu finns en dikt tillägnad Boye i den nya diktsamlingen. Hon berättade om hur hon letat upp Boyes grav på Östra kyrkogården. Hon tyckte den låg så undanskymd (gömd) och jämförde med hur poeter i Iran hyllas och respekteras.Hon pratade också om modern som metafor för kärlek, trygghet och hem. Jag tänkte lite på förra veckans tema. Den här väldigt positiva relationen till modern som symbol kändes som en persisk kulturell influens. Kennet försökte lite försiktigt säga “att det finns olika sorters mödrar” men Jila var inne på den positiva symbolen. Kennet å andra sidan berättade att han skrivit mer om sin far, som han har ett mer komplicerat förhållande till.En diktJag bläddrar i diktsamlingen som jag köpte för några veckor sedan. Där finns ett urval av dikter från hennes tidigare böcker. Jag fastnar för den här:Jag läser det som en bild hämtad ur det svenska samhället. Gamla som sitter för sig själva i lägenheter. Och ett hopp om en väg ut ur ensamheten. En dikt kan vara en sådan sökande gest. Eller en text på Substack. Det är något ömsint när till och med tingen (sakerna) behöver räddas från ensamheten.Det blev en text i alla fall, inte bara en tummetott. Dock lär jag nog aldrig skriva på persiska. Det gäller att lägga ribban lagom högt, någonstans mellan rock och tummetott.Jag önskar dig en söndag där handling blir ord, om än i det lilla. Det är kanske inte raketforskning men ändå lite av en konst./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• 
  Uppgörelselitteratur och autofiktion 12.04.2026 6min

  Jag började fundera på barndom och föräldraskap. Speciellt hur det skildras i böcker och filmer. Finns det kulturella skillnader här? Något du funderat på?Jag läser en bok av den norska författaren Vigdis Hjorth. Arv och miljö heter den. Hon är en uppmärksammad författare från Norge. Jag har förstått det som att den här boken blev en succé. (“har förstått det som” - det är ett sätt att markera viss osäkerhet. Jag har inte källor på det. Det är något jag har sett och hört.) Även i Sverige känner många till Hjorth.Boken handlar om en konflikt i en familj. Bokens huvudperson har mycket gemensamt med Vigdis Hjorth själv. Det här ledde till en konflikt med Vigdis egen familj. Författaren har själv inte avslöjat vad som är sant (se artikeln nedan). Hon har även skrivit fler böcker med liknande tema.Det här är ganska vanligt i svensk/nordisk kultur. Hur ser det ut i resten av världen? Ser man samma mönster eller finns det skillnader.Här är det vanligt med uppgörelser med föräldrar och traumatiska (svåra/psykiskt skadande) barndomar. Det måste inte vara självbiografiskt. Jag tror till exempel inte trilogin Jag for ner till bror och så vidare, av Karin Smirnoff, har diskuterats på det sättet. Det är fortfarande en uppgörelse med en far och en mor som har skadat sina barn. SVT-dokumentären Hatet om influencern Joakim Lundell bygger på samma tema. Jag har inte sett den dock. I Norge har vi även författaren Karl-Ove Knausgård. Första delen i hans svit Min kamp har en lång passage om en alkoholiserad far. I den danska filmen Festen inleds ett familjedrama med en anklagelse på en stor släktfest. Det finns massa exempel. Jag tar några jag kommer på just nu.Familjen som slagfältJag tror det börjar med psykoanalytikern Siegmund Freud. Litteratur och konst har påverkats mycket av hans idéer om hur barndomen påverkar oss. Det finns säkert andra influenser. Jag tänker till exempel på den norska författaren Henrik Ibsen. Hans pjäs Ett dockhem kan läsas som en kritik av den borgerliga familjen. Eller är det en varning för konsekvenserna av kvinnors växande självständighet? Jag vet inte riktigt vad som påverkat Ibsen i alla fall. Någon som vet?I Sverige är paradexemplet dramatikern Lars Norén. Han har i ett antal pjäser analyserat familjen som ett slagfält. Det är en maktkamp mellan föräldrar och mellan föräldrar och barn. Ofta döljer sig mörka hemligheter under ytan. Ett mer folkligt exempel är filmen Tomten är far till alla barnen. Mönstret är det samma. Under en kort tidsperiod avslöjas hemligheter och konflikter i en familj. Ytterligare ett exempel är Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap (som jag skam till sägandes ((jag skäms över det)) inte har sett.Jag utgår från att det finns destruktiva relationer i familjer världen över. Min fundering är om de skildras olika i olika traditioner och kulturer. Undviker man dem mer i vissa kulturer. Bidra gärna med dina tankar.AutofiktionI morse hittade jag en artikel om autofiktion i svensk litteratur (länk i slutet). Autofiktion är när man använder sitt eget liv i en berättelse. Det måste inte vara självbiografiskt. Det bygger på författarens liv på något sätt. I alla fall är det överenskommelsen med läsaren. I exemplet med Vigdis Horth vet vi inte riktigt hur autofiktivt det är. Hon säger att hon blandar egna erfarenheter med uppdiktat material (påhittat/fantasi).Artikeln jag läste är en kritik av autofiktionen. Skribenten menar att genren har blivit ointressant och utan substans (inget innehåll). Han nämner en del intressanta “skandaler” i modern svensk historia. I artikeln hittar du några namn att kolla upp. En bok jag inte kommer att orka läsa är Judas av Amanda Romare. Den verkar bland annat handla mycket om hennes pojkvän. Jag kan inte föreställa mig vad som är intressant med det. Hon har också skrivit Halva Malmö består av killar som dumpat mig. Jag har fått för mig att den är mer intressant. Någon som läst? Jag tror att den har blivit en tv-serie också (eller en film).Jag tycker hursomhelst fenomenet är intressant. Det finns en längtan efter autenticitet, efter äkthet (att saker är verkliga, sanna genuina). Frågan är om verkliga historier blir intressant konst. Går det att skapa något mer angeläget, frågar sig Jens Liljestrand i artikeln. Vad tänker du om det här?Ett intressant exempel på svensk litteratur om familj och barndom är Sara Stridsberg. Hon skriver mycket om dessa teman, men på ett sätt som är poetiskt och svårt att koppla till författarens liv. Även hennes bok om Beckomberga som verkar handla om författarens egen bakgrund “känns” inte autofiktiv. Hon hanterar sitt material på ett annat sätt.Jag nöjer mig så idag. Fundera på temat och kolla in någon av författarna jag nämner eller artiklarna jag länkar. Dina reflektioner är alltid välkomna!Önskar dig en söndag där du är huvudpersonen i berättelsen!/KalleLänkar:Artikel om Vigdis HjorthDebatt om autofiktion This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• 
  Rastlöshet 05.04.2026 11min

  En ung man med långt hår, rejält skägg och en stukad keps (keps med speciell stil) sitter i spårvagnskuren. Plötsligt börjar han trumma energiskt på knäna. Foten markerar bastrumman. Här föds idén till denna reflektion.Jag har precis kommit från ett möte på Smyrnakyrkan i Göteborg. Igår såg jag en pjäs på Folkteatern. Och i närbutiken (mindre butik som har öppet sent och lite dyrare priser) ville en ung man helst köpa långa cigaretter. När jag var ung läste jag Herman Hesse. Hur kan vi få ihop allt det här?För mig blir ordet rastlöshet. Rast = vila, lugn och ro. Rastlös = utan lugn/brist på lugn. Rastlöshet blir substantivet för detta stillstånd.Spring i benen. Myror i benen. Kliar i fingrarna.Så många årpå tung sprit och långa cigaretteri ett hus nära rälsensom kom till mejoch törstade efter lena tåg(Två tomma händer av Bruno K. Öijer i boken Giljotin)Vi kan se rastlösheten överallt. Mobilerna scrollas. Köken renoveras. Kläderna shoppas. Hantlarna lyfts Långloppen löps.Grammatisk kommentar: passivformen används när subjektet inte är viktigt. Det spelar ingen roll vem som scrollar, shoppar eller springer. Jag vill fokusera på fenomenet.Vad är rastlöshet då? Mannen på hållplatsen. Han väntar. Han har inget att göra. Vi människor är programmerade för aktivitet. Vi vill använda tiden. Ynglingen (den unge mannen) börjar trumma. En annan letar efter sin mobil. Att inget händer är skrämmande. Det skapar ett tryck inombords. Vi måste göra något! Vad som helst!Herman Hesse i hyllan.Jag minns att jag var imponerad. Författaren Herman Hesses karaktär Siddharta kunde tre saker. Han kunde tänka, vänta och fasta. Vänta. Är det något man kan? Mitt tonårsjag fascinerades. Hur lär man sig vänta?Min viktigaste lektion i att vänta har skett på perronger. Jag jobbade för en förening. Jag reste till olika små städer. Tågen gick sällan. Rälsen försvann i mörkret åt ett håll och det andra. Jag fick vänta. Hade ingen mobil. Möjligen en bok. Så småningom kom jag hem.Något liknande upplevde jag året senare. Jag gick på en folkhögskola på landet. Vissa kvällar tog jag bussen in till närmaste tätort (en mindre stad). Jag gick till ett café och fikade själv. Ibland skrev jag lite. Det var en blandning av att vänta och att hantera rastlösheten.Tillbaka i Göteborg gick jag under en tid till en zendojo och mediterade. Det var pass på över 30 minuter när man bara satt. Det var inga särskilda instruktioner. Inte ens att fokusera på andningen. Emellanåt (ibland) blev jag riktigt rastlös. Och benen värkte.Vad har du prövat? Vad gör du nu för att hantera rastlösheten.The black rider på FolkteaternPå folkteatern går en uppskattad musikal. Det är The Black Rider (den svarta ryttaren). Texten är skriven av författaren William S. Burroughs. Han var en förgrundsgestalt (viktig person) i den så kallade beatrörelsen. Andra kända författare från den tiden är Jack Kerouac och Allen Ginsberg. Musiken var skriven av Tom Waits.Burroughs använde i perioder mycket alkohol och droger. Jag vet inte om han så småningom blev nykter. Det är inte svårt att se symboler för detta i pjäsen. I centrum finns magiska kulor som alltid träffar sitt mål. De kan man få genom en pakt (ett kontrakt/avtal) med djävulen. Men vissa kulor kommer träffa det mål djävulen väljer. Det blir en metafor för drogernas destruktiva kraft och hur de tar makten över den som använder dem.Vad har det här med rastlöshet att göra? Jag testar en tanke. Är inte mycket av vårt bruk av alkohol och droger drivna av rastlöshet? Tänk bara på rökpausen. Du har ett monotont och tråkigt jobb. Att kunna gå ut och röka i fem minuter blir ett avbrott. Dessutom får du kemisk stimulans. Det sägs att nikotin både lugnar och aktiverar samtidigt.Alkohol har en liknande effekt. Efter ganska liten dos börjar tankar och bekymmer lugnas ner. Många upplever en distans till vardagens bekymmer. Åtminstone ett tag kan man också vara mer närvarande i nuet. Det är lättare att sitta och prata om vad som helst. Tanken fokuserar inte lika mycket på det förflutna. Inte heller på oro för framtiden. Rastlöshet är motsatsen till att vara närvarande i nuet.Återfallsprevention i SmyrnakyrkanNågra som försöker lära sig andra strategier för att hantera sin oro och rastlöshet går till Smyrnakyrkan. Där jobbar de bland annat med återfallsprevention. Det är en metod för de som har haft ett missbruk/en beroendesjukdom att hålla sig nyktra. Göteborgs stad har ett samarbete med dem. Vissa av våra deltagare behöver den här hjälpen.Det var ett fint möte. Personalen kändes mänsklig och engagerad. En beroende är förstås allvarligare än rastlöshet. Jag kunde ändå inte låta bli att se kopplingen mellan våra små strategier i vardagen (alkohol, godis, spel) och hur de kan utvecklas till allvarliga problem för vissa personer.En otydlig analys?Kanske är jag för slarvig. Det känns som jag blandar olika saker här. Rastlöshet kan vara rädslan för inaktivitet. Men oro och överdriven aktivering kan bero på många saker. Kanske är inte allt rastlöshet. Eller så finns det olika rastlösheter.Låt mig pröva! Jag tror det finns en grundläggande motvilja mot inaktivitet. Tänk på en hund som vilar. Eller en katt. De verkar kunna slappna av på ett sätt som få människor kan. De verkar ha det naturligt. Vi verkar behöva träna på det.Ett sätt att fördjupa analysen är att tänka på begär. Vi kan begära många saker: sex, makt, pengar, status osv. Begäret bygger på ett missnöje med nuet. Det är en drivkraft mot något vi inte har. Ett exempel kan vara att träna för att förbättra sitt resultat. Jag tränar för att lyfta tyngre eller springa längre, inte för att det känns bra. Det kan man tänka sig leder till en känsla av rastlöshet.En annan vinkel är psykologisk smärta och trauma. Många människor bär på rädsla, oro och obehagliga minnen. Det kan yttra sig (visa sig) som oro, defensivitet och aggressitivtet. Vissa människor tolkar omvärlden som mer hotfull. De är ständigt beredda på att fly eller försvara sig. Det kan också skapa en rastlöshet. En ständig vaksamhet på faror skapar ett aktivit sinne.En tredje vinkel kan vara mer socioteknologisk (sociologi + teknologi). Vad gör vår moderna miljö med oss? Det är aldrig mörkt. Det är aldrig tyst. Det är ständigt signaler från olika medier. Vi översköljs av information. Kanske skapar detta en överdriven belastning på sinnet. Vår mentala apparat är inte anpassad för att sortera så mycket information. Sinnet hoppar mellan olika stimuli. Det försöker bestämma sig för vad som är viktigt. Men misslyckas ständigt (hela tiden).Balans mellan vila och aktivitetJag tror många upplever en obalans mellan vila och aktivitet. Vi är ineffektiva på jobbet. Och stressade när vi ska vara lediga. Många lider av stress och utbrändhet. Andra har för lite att göra. Man kan reflektera över orsakerna. Man kan fundera över lösningar. Man kan observera det omkring sig.I jourbutiken på kvällen. En ung trevlig man i kassan. En annan kille kommer fram. De känner tydligen varandra. “Vad har du för cigaretter inne? Har du Marlboro”, frågar han. “Det kanske finns. Om du säger att snus är bäst”, svarar han i kassan. “Jaja, snus är bäst (halvmumlar han) fast vi vet ju vad som är bäst egentligen. Har du kanske långa Marlboro? “Min vän (håller upp ett paket), röda, korta Marlboro är det enda jag har åt dig ikväll”. Jag vet inte hur det fortsatte och om killen köpte några cigaretter. Oavsett vad de försöker lösa för oro i själen, med sitt snus och sina långa cigaretter, så fanns det en stunds närvaro i det sociala utbytet. De skrattade och skojade tillsammans. Jag tror kanske att nyckeln till närvaro och paus från hetsen finns i enkla mänskliga möten. Och i naturen kanske. Jag tror vi likt Öijers tåg är många som törstar efter lena räls.Och jag hoppas att din söndag bjuder på en rastfull tågsträcka!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• 
  En riktigt bra tandläkare 22.03.2026 8min

  Jag har frisktandvårdsavtal. Tandvård = vård av tänder. Friskvård = sådant man gör för att hålla sig frisk. Avtal = kontrakt/överenskommelse.Det är ganska enkelt. Jag betalar en avgift per månad. För det får jag det mesta av grundläggande tandvård jag behöver. Jag kallas till tandkontroller vartannat år ungefär. Jag kan få vanliga behandlingar och akut tandvård gratis. Det fungerar lite som en försäkring. Beroende på ens tandstatus kan man få betala olika mycket i månaden. Avtalet är kopplat till en klinik. Man kan byta om man vill. Dags för ett stickspår.Stickspår 1Nu ligger min klinik på Gibraltargatan. Det är ganska centralt. Men tidigare gick jag till klinken på Guldheden. Det var området där jag växte upp. För några år sedan lade kliniken ner. Tills dess valde jag att vara registrerad där. Det var en möjlighet att återvända till min barndoms område. Det blev en liten nostalgitripp.Kliniken låg på Dr Fries torg. Mitt på torget står en skulptur som heter Fisken. Det är en abstrakt fisk av metall. Som barn fascinerades jag alltid av den abstrakta formen. Ett tidigt minne av konst.Här ligger fortfarande mitt första bibliotek. Där brukade jag leta böcker som tonåring. Psykologihyllan var spännande. Här lånade jag en kort bok av Freuds lärljunge Alfred Adler. Den handlade om makt som mänsklig drivkraft. Den påverkade mig nog. Jag läste den på min enda resa till USA. Men det får vi ta någon annan gång. Precis bakom biblioteket låg tandläkarmottagningen. Det var trivsamt att återvända till det där torget. Här bodde en av mina första förälskelser Viktoria. Några hundra meter bort låg min lågstadieskola och mitt dagis. Här fanns den första pizzeria jag någonsin blev medveten om. Min första godisaffär låg här. Och min kompis bodde på gatan bredvid. Nostalgi som sagt. Men nu får jag hitta en annan anledning att komma hitEn riktigt bra tandläkareJag kommer till Gibraltargatan i sista sekund. Mer om det senare. Jag klickar in mitt personnummer i incheckningen. Direkt sticker en blond kalufs (en man med blont hår) ut huvudet med dörren: ”Är det Karl kanske?”. Jag ursäktar min försening med problem med spårvagnen. ”Jaja, så kan det vara ibland”, svarar han lakoniskt. Han har en dialekt som inte känns storstad. Kanske någon mindre ort i närheten av Göteborg. Den understryker hans milt stoiska realism (stoicismen handlar mycket om att acceptera verkligheten som den är, inklusive försenade spårvagnar).Tandläkaryrket har en moralistisk sida. Besöket inleds med ett antal frågor om min livsstil. – Hur ofta borstar jag tänderna? – Två gånger i veck… nej två gånger om dagen. Han skrattar till.– Använder du eltandborste eller vanlig? – Vanlig.– Rengör du mellan tänderna?– Nej, jag använder inte tandtråd som ni brukar säga till mig. – Vad dricker jag när jag är törstig ? – Vatten– Hur ofta äter du sötsaker?–Det beror på hur ofta kollegorna tar med något. 1-2 gånger i veckan. – Så du är ingen godisgris då alltså. Och du snusar? Det läste han i journalen.– Nej inte sen något år tillbaka. – Aha, så du har slutat alltså. – Nja det får vi se men just nu i alla fall. Man ser ett smil skymta på hans läppar.– Och några andra problem med munhälsan? – Jag har varit harklig i 20 år men det tror jag inte ni kan hjälpa mig med. Jag har frågat läkare också men det verkar inte finnas något att göra.– Nä, vissa saker får man leva med. Där kommer den lakoniska realismen igen.Sen börjar han göra sina tandläkargrejer. Han lutar tillbaka stolen. Han undersöker tandköttet med en spetsig liten krok och en tandläkarspegel. Han säger mystiska ord till tandsköterskan som skriver i journalen. Jag ska inte gå för djupt i detalj men slutsatsen var att allt såg okej ut. Sen fick tandsköterskan ta bort lite tandsten. Hon var uppenbart inte så erfaren och fumlade lite. En smula gulligt. Måste vara jobbigt att peta i folks munnar innan man är helt säker på vad man gör. Och så vore det bra om jag använde tandtråd.– Men jag ska inte tjata på dig om det inte hjälper. Du kanske använder det en vecka och slutar sen ändå.– Och det ser inte ut som det är någon tandlossning på gång?– Nej, inget att oroa sig för. Du kanske är en av de lyckligt lottade som får behålla tänderna utan att använda tandtråd.(Bonusfråga: använder du som läser tandtråd?)Innan jag går lyckas han säga “så kan det vara” än en gång men jag minns inte som svar på vad. Han var så avslappnad och trevlig att jag kanske börjar använda tandtråd bara för det. Visst är det viktigt med trevlig och empatisk vårdpersonal?Stickspår 2Det här var första gången jag tog en Voi. Eller en Ryde egentligen. Spårvagnen var sen som sagt. Jag skulle inte hinna promenera. Så jag laddade ner två appar och hittade en ledig elsparkcykel.Det var första gången jag använde en sån. Jag hatar elsparkscyklar ur djupet av mitt hjärta. Det verkar vara kapitalismens sätt att tjäna pengar på att släppa loss de yngsta och mest omdömeslösa trafikanterna i trafiken utan fallskärm. Jag är livrädd för folk som kör elsparkcykel, särskilt ungdomar. Jag vill absolut inte stötta den här förkastliga verksamheten. Men det var bara att bita i det sura äpplet (acceptera den negativa situationen). Jag ville inte missa min tandläkartid.Cykeln gick väldigt fort. Jag var väldigt försiktig med gasen. Jag måste ha sett ut som en gammal farbror. Jag körde väldigt försiktigt. Men jag hann som sagt i tid, nästan.Tandvård är viktigtJag vill avsluta det här med ett tips. Jag vet att tandvård är väldigt viktigt för hälsan. Det kan påverka många delar av vårt välmående. Vissa har oturen att vara rädda för att gå till tandläkaren. Man kan inte hjälpa det. Man får starkt obehag och ångest av undersökningar och behandling hos tandläkaren. Det kallas tandvårdsrädsla (lärde jag mig precis). Ett mer folkligt uttryck är tandläkarskräck.Grejen är att både barn och vuxna kan få hjälp med det här problemet. Det kan vara speciellt viktigt att veta om du är förälder och har ett barn med tandvårdsrädsla. Det finns hjälp att få. Tänderna ska hålla hela livet.Läs mer om tandvårdsrädsla för vuxna, barn och på lätt svenska genom att klicka på den här länken till 1177.Du är som vanligt välkommen att ställa frågor och respondera på det jag har skrivit. Var det något i texten som var svårt att förstå? Har du någon egen erfarenhet att berätta om? Det är också intressant att jämföra vård i olika länder och tider.Med det önskar jag dig en söndag så som den kan vara och att du kan leva med den./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com