Svenska med Kalles Podcast

Episoade

• Att träffa folk 31.05.2026 7min

  Jag brukar säga att språk handlar om kommunikation och möten. Idag tänkte jag skriva om tre möten och kanske lite om hur jag förberett mig för dem.En vanesakPå vagnen träffar jag en före detta elev. Vi spenderade mer än ett år tillsammans när hon läste sfi där jag jobbade. Först var hon min elev och sedan fortsatta hon med mina kollegor. Vi har alltså setts mycket under en tid i livet.Jag får en kram (det värmer alltid lärarhjärtat) och sedan pratar vi om sådant vi har gemensamt. Vi har barn i samma ålder. De är stora nu. Jag berättar lite om mitt nya jobb. Innan hon går av vagnen får jag med mig en hink med kakor. Det har varit Eid Al-Adha och tydligen har hon fått över. Jag går hemåt med min kakhink i handen.Vi har inte supermycket språk gemensamt. Hon kan en hel del svenska förstås. Jag kan lite somaliska. Vi blandar för att det är kul. Hon retar mig för att jag har glömt all somaliska. Jag tycker det är roligt att försöka säga några meningar i alla fall.På sfi fick jag träna på en sak, att prata med människor som jag inte har så mycket språk gemensamt med. Det är faktiskt en vanesak. Vissa har lättare för det och andra behöver träna mer. Det kan vara stressande att inte förstå och ha svårt att göra sig förstådd. Grejen är att man kan få kontakt ändå. Man kanske får nöja sig med enklare ämnen. Men det går ändå att få kontakt. Ofta tänker jag att det är viktigare.Ett helt livLite tidigare samma dag träffar jag en gammal kollega. Han var samhällslärare på Abf när jag fick mitt första lärarjobb där. Vi har knappt setts eller haft kontakt sedan dess. Vi har pratat om det men det har inte blivit av. Det är kul att ses och vi pratar en lång stund.Vi har mycket gemensamt, inte bara modersmålet. Vi är båda lärare, intresserade av samhälle och politik och har liknande åsikter. Det här samtalet har jag förberett mig för hela livet. Ända sedan jag var liten har det pratats politik i min familj. Jag har massa erfarenheter, exempel och berättelser att falla tillbaka på. Dessutom har jag jobbat som lärare i 15 år. Jag har lätt att hitta många gemensamma nämnare med min kollega. Skillnaderna mellan oss blir snarast en möjlighet. Vi har lätt att jämföra olika erfarenheter och perspektiv för att vi har så mycket gemensamtVi är dessutom ungefär lika gamla och har upplevt liknande saker i karriären. Det är lätt att prata och vi hade lätt kunnat prata i flera timmar om vi hade haft tid. Egentligen känner vi inte varandra så mycket. Men det känns ändå som jag känner honom väl. Har du upplevt samma sak?14 timmar brädspel med främlingarIgår spelade jag brädspelet Twilight Imperium mellan klockan 10 på förmiddagen och midnatt. Vi tog visserligen en lunchpaus. Jag hade aldrig träffat folket innan. Skulle gissa att de var 10-20 år yngre än mig också. En kom från Turkiet så vi pratade mest engelska.Hur hamnade jag hos en spelnörd och hans kompisar i Tynnered då? Jag är med i en brädspelsgrupp på Facebook. Det är en lokal grupp. Framförallt köper och säljer man spel där. Men för en vecka sedan var det en spelgrupp som letade efter en extra spelare. Jag hade bara hört talas om Twilight Imperium men kände att jag måste ta chansen. Jag kommer knappast själv köpa spelet för flera 1000 kronor och hitta andra som vill spela det. Det var för spännande för att inte pröva. Så jag svarade på inlägget och fick snabbt en inbjudan. Sedan började förberedelserna.TI som det kallas är ett väldigt avancerat spel. Det finns 30 olika karaktärer att spela. Det finns en massa regler och olika kort och platsfigurer. Allt har sin funktion och betydelse. Korten och spelplanen är full av symboler som man behöver förstå. Det är som ett språk. Vill man kunna delta behöver man förstå språket.Dessutom är spelet väldigt socialt. Man pratar med varandra nästan hela tiden. Det ser ut som stridsspel med rymdtema. Men det mesta man gör är att göra affärer, förhandla och diskutera. Det var inte tyst många minuter under timmarna vi spelade. Reglerna skapar en ram där man kan vara väldigt kreativa tillsammans. Man tävlar mot varandra men måste samarbeta för att komma framåt. Spelet blir som ett slags social workshop.Jag visste att det skulle bli en utmaning. Det går inte att lära sig allt i ett sådant avancerat spel i förväg. Samtidigt behövde jag förbereda mig om jag skulle ha roligt. Målet var förstås att bli inbjuden igen. Hade jag inte förstått någonting och frågat om alla regler hade chansen varit mindre. Är man total nybörjare gör man spelet långsamt för de andra. Jag ville visa att jag brydde mig och att jag hade ansträngt mig.Jag tror att jag lade ungefär 10 timmar under veckan för att studera spelet. Jag läste regler och tittade på YouTube-videor. Vi hade en process på Discord där vi förberedde oss tillsammans. Jag ställde många frågor till killen som bjudit in mig. Det gjorde att jag kunde hänga med ganska bra igår. Jag hade koll på de viktigaste reglerna och ställde ganska effektiva frågor. Jag förstod vad jag inte förstod, så att säga. Samtidigt var det helt omöjligt att följa med i de avancerade strategierna och förhandlingarna kring bordet. Att ha rätt förväntningar är superviktigt. Man behöver delta i ett socialt sammanhang utifrån sina förusättningar. Hade jag krävt av mig själv att spela jättebra hade det inte blivit roligt.Träna på att möta folkVill man bli bättre på tennis måste man spela tennis. Vill man bli bättre på att möta folk måste man träna på att möta folk. Här fick jag en liten utmaning att bita i. Det är förstås inte alls samma sak som att lära sig ett nytt språk i ett nytt land. Men det är alltid intressant att reflektera över nya sammanhang där man själv är nybörjaren.Vad säger du själv? I vilka sammanhang är du själv nybörjare just nu? Och skulle du uppskatta att spela brädspel i drygt 12 timmar? Eller lägger du hellre tiden på något annat? Dela gärna med dig något från din värld!Jag hoppas att du går lagom förberedd in i nästa vecka!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• System 17.05.2026 9min

  Jag påminner om att mina texter kan läsas på minst två sätt: 1) för att ämnet låter intressant och/eller 2) för att lära dig nya ord i ett sammanhang (textens ämne). Det är alltid trevligt med feedback och dialog kring textens ämne. Du får förstås gärna ställa frågor om språket också.Jag tänkte skriva lite om system. Vi omges av olika system. Det finns enkla system och komplexa system. Det finns materiella system och abstrakta system. Det finns mekaniska system (en klocka till exempel) och organiska system (människokroppen t ex). Det finns en herrans massa system om vi tänker på det.Delar, relationer och syfteJag bad Gemini (AI-verktyget) att ge mig lite tips. Den föreslog 3 kännetecken för system: delar, relationer mellan delarna och ett syfte. Man kan fundera på det där med syfte. En klocka är byggd med syftet att den ska visa tiden. Men finns det ett syfte med en älg till exempel? Alla levande varelser kan ses som system. Evolutionisten kanske ser systemets syfte som att föra vidare älgens gener. Man kanske kan se älgens funktion i ekosystemet som ett syfte. För den religiöse kan älgen passa in i en gudomlig ordning. Finns det någon läsare som är bra på Aristoteles? Han hade ju någon idé om att varje objekt hade ett slutmål eller ett syfte. En lite lurig tanke eller hur? Vad är syftet med en blomma liksom.De här enkla begreppen kan hjälpa oss att fundera på system. Människans hjärta är ett system. Den har muskler för att krama ihop sig, olika rum för blodet och rummen har ingånger, utgångar och passager. Delarna sitter ihop på ett ändamålsenligt sätt (ett sätt som passar hjärtats funktion och syfte) och hjärtats syfte är att pumpa blod så att kroppen kan syresättas. I metaforisk mening är hjärtat också kopplat till vår förmåga att känna kärlek men det hör nog inte till hjärtat som organiskt system. Det är nog snarare begreppet hjärta som del i språksystemet. Ett sätt att se på det är att ordens betydelse upprättas av skillnader. Betydelser är väl ett slags funktioner eller syften, tänker jag rätt? Hjärta och hjärna, himmel och jord, mörker och ljus har olika funktion i språket och människans tänkande. Skillnaderna (relationerna) mellan delarna ger dem deras funktion. Och vad är språkets syfte? På evolutionär nivå handlar det om överlevnad, förmodar jag. Men vad blir språkets syfte när det används till att skapa samhällsystem, vetenskap och poesi? Är det fortfarande överlevnad på en högre nivå? Eller har det blivit något annat?Inflöde, genomförande och utflödeMan kan också tänka sig system som en process som tar in något, gör något och skickar ut något. En räknemaskin tar in tal, gör en beräkning och levererar ett svar. En bakmaskin tar in ingredienser, bearbetar ingredienserna och i andra ändan kommer ett bröd ut. Vi använder ganska ofta de engelska orden input och output, särkskilt när det gäller tekniska saker och datorer. Ett dataprogram tar något som input. Vi kan ta en träningsklocka som mäter din puls som exempel. Som output ger den analys och sammanfattning av hälsodata som vilopuls, arbetspuls och maxpuls.Ett system har ofta någon form av feedback eller återkoppling. Ett klassiskt exempel är en termostat. Ett element värmer ett rum. När termostaten känner att det är tillräckligt varmt stänger den av elementet. När luften svalnar sätter termostaten på elementet igen. Systemet bildar en rundgång eller en loop där input och output påverkar varandra.Undervisning fungerar på samma sätt. Eleven får input från läraren och svarar med output. Det kan vara undervisning om skrivande som sedan eleven redovisar i en övningstext. Läraren ger feedback på texten som resulterar i en ny output från eleven.Mycket föbättringsarbete, ibland kallat systematiskt kvalitetsarbete, bygger på sådana här loopar av input - output - feedback, där feedbacken blir ny input som leder till ny output och så vidare. Saker är förstås ofta mer avancerade än så. Outputen kanske mäts på något sätt. Sedan görs en analys av mätningen. Analysen ligger till grund för en planering som mynnar ut i konkreta aktiviteter. De blir till den nya outputen som får vissa resultat. Dessa resultat mäts, analyseras och leder till en ny planering.SystemtänkandeDet finns de som menar att vi kan tänka bättre om vi blir medvetna om system. Jag har själv bara skummat på ytan i denna värld. Ett sätt är att studera generella mönster och scheman för system. Dessa går att känna igen i olika sammanhang och kan hjälpa en att analysera olika situationer och komma med förslag och analyser fortare. Jag gissar att google eller första bästa AI-bot gärna hjälper den som är nyfiken att gräva vidare i detta tänkande.En läsare tipsade mig om forskaren Derek Cabreras DSRP framwork. Framework blir helt enkelt ramverk på svenska. Förkortningen DSRP står på svenska för Distinktioner, System, Relationer och Perspektiv. Cabrera menar att vi kan analysera och förstå en mängd olika fenomen genom att betrakta de här fyra aspekterna.Jag tar ett exempel utifrån min begränsade förståelse. Låt oss ta språket svenska. Svenska är svenska just för att det skiljer sig från danska, finska, swahili och resten av världens språk. Det är disktinktionen. Svenska blir något eget i kraft av att inte vara de här andra språken. Svenska är ett system av fonem, morfem och syntax, alltså grammatiska och semantiska regler. Språket svenska står i relation till alla som talar det, både modersmålstalare och andraspråkstalare. Det står också i relation till Sveriges historia, till nationen Sverige och dess kultur samt politiska och instituionella organisation. Det svenska språket står även i relation till resten av världens föreställningar om svenska, Sverige och svenskhet. Vilken betydelse får några repliker på svenska för kulturellt värde i en hollywoodfilm? På vilket sätt svenska är ett perspektiv enligt det här ramverket är inte lika tydligt. Kanske finns det i varje språk ett sätt att tänka på och förhålla sig till världen? Du som pratar flera språk kan hjälpa mig här. Ser världen annorlunda ut om du tänker på svenska eller något annat språk?Ett band och ett beatSamhällskritik riktar sig ofta mot “systemet”, förstått som det dominerande samhällssystemet. Jag antar att det ligger bakom bandnamnet Skitsystem (dåligt/kasst system). Det är ett punkband, närmare bestämt ett crustpunkband, som är välkänt och etablerat i den scenen. Klicka här för ett smakprov.Tomas “Tompa” Lindberg som gick bort förra året spelade under en period i Skitsystem. Hans mer kända band At the gates släppte en skiva nu i år som heter The Ghost of a Future Dead. Kolla in det om du, likt mig, föredrar metal framför punk.Musik kan också ses som ett system med delar. Toner, harmonier och rytmer skapar en helhet. Pratar vi om crustpunk och dödsmetall är d-takt eller d-beat en viktig beståndsdel. För den som är nyfiken på en utläggning (längre förklaring) av det kan titta på det här klippet med Tobias Forge från bandet Ghost. Här kan vi faktiskt se hur olika sätt att spela trummor representerar olika perspektiv. Han inleder med en tydlig distinktion som grundar sig på hur trummisen lägger baskaggen (bastrumman). Det blir tydligt i den korta intervjun att debatten om d-takten står i relation till ett större kulturellt sammanhang, med olika band och subgenrer. Så är det nästan alltid. Varje facett av verkligheten sätter en i relation till en större helhet. Ännu en söndag i veckodagssystemet. Här fick du lite input att bearbeta och kanske ger det någon output i ditt liv. Jag önskar dig en distingerad söndag med ditt eget perspektiv i relation till ett större och förhoppningsfullt meningsfullt sammanhang./Kalle*Foto: Primitive Man spelar i på Monument031 i Göteborg. This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• En udda fågel 10.05.2026 7min

  «Du är en udda fågel du Kalle», säger kollegan. Det är nog menat som ett vänskapligt skämt. Udda fågel betyder att någon är ovanlig eller konstig. Vad är anledningen i detta fall? Jo, att jag inte vet att glassmärket Lejonet & Björnen är från Göteborg. Vad svarar man på sånt?(Jag är hes idag förresten. Tror det är allergi. Får läsa texten en annan dag.)Kollegans replik får mig att tänka på hur vi sorterar och definierar varandra. Vilka referenser behöver du förstå för att inte vara en udda fågel? Vilken kunskap tas för given i ett sammanhang?I det här fallet skulle man också veta att Lejonet & Björnen har en butik på en viss gata. Dit åker man och handlar glass. Man ska alltid vara skeptisk mot man. När någon använder man signalerar de att något är självklart, normalt och något som alla gör. Ordet “man” är ett sätt att markera normer. Ofta är det förstås harmlöst (ofarligt).Glass är förresten inte någon viktig del av mitt liv. Jag är osäker på om jag ens ätit glass från Lejonet och Björnen. Har du? Det gör mig nog i så fall till en än mer udda fågel.«Jag sitter i atriumet»Jag ska på en frukostträff som kallas Future fridays. Jag minns inte vem som tipsade mig. Jag följer någon på Linkedin. Jag minns inte om vi träffats. Hon skriver i alla fall att de ska ses. Träffen är mellan 8.30 och 9.30 på Magasinsgatan på caféet da Matteo. (SAOL tycker att man hellre ska skriva kafé med k men det känns konstigt för mig).Jag skriver en kort kommentar i eventet på Linkedin och berättar att jag ska komma. Till svar får jag «vi sitter i atriumet». Jag vet inte vad ett atrium är. Det betyder tydligen uterum lär jag mig sen. Jag frågar personalen på caféet som inte heller vet vad atrium betyder eller att det har ett sådant. «Menar hon kanske orangeriet?» Ett orangeri är ett uppvärmt växthus. Alla dessa specialord?! Orangeriet ligger i alla fall en trappa upp, till höger och sedan till vänster. Jag visste inte ens att da Matteo har en övervåning, än mindre ett atrium/orangeri.För det visar sig att de menar samma sak. Det finns några växter och träd där. Det är inglasat (några väggar är av glas) som ett uterum. Jag reflekterar återigen om vad man tar för givet. Det hade till exempel hjälpt att skriva “atriumet på övervåningen”. Men går man på Future fridays vet man hur da Matteo funkar. Nu vet några i personalen också att de har ett atrium. Jag berättade för dem när jag gick ner för att köpa kaffe.Frukostdiskussionen var intressant för övrigt. Det handlade om att göra framtidsspaningar (gissningar om framtiden). Vilka tecken såg vi på på saker som kommer vara normalt i framtiden. Kommer vi äta glass månne? Har du någon framtidsspaning? Jag tog upp att jag ser fler samarbeten mellan humaniora och näringslivet. Kanske är det en trend som kommer växa.FörkortningarPå jobbet använder folk en massa förkortningar. Ugan och joben till exempel, utvecklingsgarantin och jobbgarantin. Dem råkar jag förstå (observera dem i objektsform, jag är subjekt). Ganska ofta hör jag något nytt. Då måste jag pausa och fråga. Folk använder förkortningar som de var självklara och glömmer att det finns nya personer som inte hänger med. Att våga fråga är galet viktigt när man är ny på jobbet, tänker jag. Folk tar saker för självklart och förstår inte vad som är svårt.Liknande är det med jargong. Om du till exempel hamnar i ett gäng som pratar fotboll, bilar eller musik. Det finns en massa specialord. Sådana ord markerar identitet och sammanhang. Hänger man inte med kanske man är en udda fågel eller till och med en katt bland hermelinerna. Vill man vara med i gänget får man börja lära sig.Medvetenhet är bra tror jagPoängen är inte att kritisera att vi tar saker för givet (utgår från saker). Det är högst mänskligt antar jag. Men det kan vara bra att vara medveten om det. Finns det någon ny i gruppen? Pratar du med någon med andra referensramar än du? Finns det något du kan göra för att inkludera den andra? Sådana grejer är bra att tänka på. Sverige lär inte bli mindre mångfaldigt och mångkulturellt. Att kunna möta nya sammanhang och bjuda in nya där man är hemma, tror jag är en viktig färdighet. Den lär inte bli mindre viktig. Lär/lär inte är ett sätt att säga vad man tror är sannolikt. En gitarrist och en poetPå tal om grejer som många känner till. Musikern Jojje Wadenius är död. Han är faktiskt något av en legend i svenskt musikliv. Mest känd är han för introsången till barnprogrammet Kalles klätterträd och barnskivan Godda’ godda’. Några vet kanske att det är han som spelar på Kents låt Sverige. Men han var också en skicklig rock-, jazz- och fusiongitarrist. Så här skriver det svenska bandet Opeth på sin facebooksida om Jojjes eftermäle:Vi har också fått en ny ledamot i Svenska Akademien. Anna Hallberg är nog inte lika känd för massorna. Men hon är sen länge en etablerad poet och kritiker i svenskt litteraturliv. I början av karriären blev hon symbol för obegriplig poesi som experimenterade med språket. Nu efterträder hon poeten Tua Forsström på stol 18. Man får väl säga grattis.Anna Hallströms debutsamling Friktion var viktig för mig. Det var min introduktion till mer abstrakt poesi som fokuserade på språket själv. Jag har inte läst allt av henne, men ganska mycket. Hennes senaste bok An är väldigt fin och märklig. Det här är dock inte något man känner till. Kanske är du snarare en udda fågel om du gör det. Lyssna på Anna Hallberg om du får chansen. Här är ett tips och du får kritikern Sara Abdollahi på köpet. Videon har bara 165 visningar så du kan hjälpa svensk poesi på YouTube om du kollar.Ja ja, «vad ska göra», som en tidigare elev brukade säga. Ibland passar vi in. Ibland gör vi det inte. I grunden är vi väl alla lite vilse nästan alltid. Man gör bäst i att vänja sig. Men ibland kan vi hjälpa varandra lite på traven. Det gör livet lättare.Hoppas du hittar ditt atrium, ditt orangeri eller din udda fågels sittpinne denna småkyliga söndagvårmorgon./KalleTvå kattuggleungar. Foto: Åke Cederblad This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• Mellan skål och vägg 03.05.2026 8min

  – Det här har jag hört mellan skål och vägg, säger min kollega. Vad menas med det? Jo. Det är inte menat för offentligheten. Det är inte allmän information. Det har sagts i ett slutet rum. Bara vissa fick höra det. Det var ett rum där inte alla var välkomna. Jag gissar att man menar en skål som i skål! Ett rum där man ses och skålar efter kontorstid. Jag tror det är så uttrycket får sin mening. Men jag är inte 100% säker. Vissa uttryck lär man sig bara.Det finns en massa rum där inte alla är välkomna. Jag kan ta mitt jobb som exempel. Det finns olika ledningsgrupper där chefer träffas. Det finns särskilda styrgrupper. Det finns rektorsmöten för rektorerna. Dessa möten är dock officiella och det förs i regel (=oftast) protokoll. Mellan skål och vägg avser informella sammanhang.Vi människor inkluderas i och exkluderas från sammanhang hela tiden. Oftast är förklaringarna psykologiska och sociologiska, inte formella. Vi känner oss välkomna och trygga på vissa platser. Vi blir osäkra av andra platser. Tanken att vi inte kommer passa in räcker för att hindra oss. Jag minns till exempel första gången jag var på Göteborgsoperan. Jag måste ha varit tonåring. Jag hade en föreställning om att alla klädde sig fint där. Det är sällan jag klär upp mig, vare sig då eller nu. Den tanken gjorde mig osäker.Ofta är det en norm som spökar. Oftast är den outtalad (=inte formulerad). Den kan stämma eller vara en ren fördom. På den här platsen finns sådana här människor. Det blir en kombination av två tankar. Sådana är människor i den här kontexten. Och sådan är jag. Passar jag in eller inte? Det kan handla om alla sociologiska faktorer: ålder, kön, klass, etnicitet, religion, sexualitet, språk, status och så vidare. Allting vi tror syns och hörs av vår identitet tar vi med i beräkningen. Jag tror att de flesta gör det i alla fall. Kanske finns det individer som är helt oberörda av sociala normer(?).Du kan till exempel testa att tänka på 3-5 slumpmässiga arbeten. Skulle du passa på de arbetsplatserna? Varför eller varför inte? Vilka föreställningar om dig och de här jobben bestämmer ditt svar? Ibland kan sådana här idéer bli hinder socialt.Poeten Johan Jönson har berättat i någon intervju att han som ung anmälde sig till en grundkurs i filosofi. På första föreläsningen fick han sådan ångest att han måste lämna lokalen. Han gick aldrig tillbaka. Den som läst hans texter vet att han skulle klara en filosofikurs utan problem. Han förklarade det med sin arbetarklassbakgrund. I hemmet fanns inga akademiska förebilder. Föreställningarna om det nya sammanhanget satte stopp. (Så här minns jag intervjun. Förlåt mig Johan om jag refererar fel).En bekant med liknande bakgrund som Jönson började också på universitetet. På första festen tog han med sig sprit och groggvirke (cola, apelsinjuice… det man blandar spriten med). Det blev en kulturkrock när akademikerungarna kom med sitt rödvin. Sådana här markörer kan tyckas ytliga. Men de påverkar om vi känner oss hemma eller borta.Ibland kan man se en normförskjutning. En norm ändras tydligt. Tatueringar borde vara ett bra exempel. Traditionellt associerades tatueringar med sjömän, knuttar (=motorcykelkillar) och kriminella. Nu har en massa människor tatueringar. Även tatueringar på hals, huvud och i ansiktet har blivit vanligare. Jag tror det uppfattades som mycket extremt när jag var ung.Jag minns två kvinnliga kollegor som diskuterade att gå ut på pub själva. En av dem brukade göra det, ta ett glas och läsa en bok. Den andra kunde inte tänka sig det. Hon tyckte att det skulle kännas jättekonstigt. Den första uppmuntrade henne att pröva. Osäkerheten kan vara en rationell rädsla för oönskad uppmärksamhet från män. Det kan också vara idéer om vad det betyder att vara ensam på en sådan plats. Framstår man som ensam och “tragisk”? Uppfattas man som alkoholist? Det har inte bara med kön att göra. En manlig bekant sa att det skulle kännas jättekonstigt för honom att gå ut själv.Minns någon texten jag skrev om livets teater. Vi spelar roller hela tiden. Det byggde på han psykologen Goffman (tror jag han heter). Det här är exempel. Vi tolkar och bedömer oss själva och varandra hela tiden. Uttrycket skål och vägg rör vid privilegier. När vi är välkomna kan vi också få tillgång till resurser och information. Den som inte är välkommen missar möjligheten. Vi bör vara skeptiska och kritiska mot sådana informella sammanhang om vi vill ha ett mindre segregerat samhälle.Destination InvestFörra veckan var jag på ett evenemang. Det var en så kallad pitch night. Startups (nya företag) presenterade sina affärsidéer för en expertjury. Projektet kallas Destination Invest. Målgruppen är entreprenörer i Göteborgs socialt utsatta områden. Här finns liknande problem som jag beskrivit ovan. Vilka nätverk och möjligheter du har påverkas av din bakgrund och vilket område du bor i. Alla har inte samma tillgång till kontakter och därmed till riskkapital. Det kan vara mycket svårare att hitta investerare om du inte har ett bra nätverk. Många under kvällen lyfte också vikten av mentorer, alltså rådgivare som kan hjälpa dig i början.Jag var där för att jag känner Seida som är drivande i projektet. Vi träffades via en gemensam Linkedin-bekant. Jag har följt projektet via sociala medier. Det här var första gången jag såg något konkret. Det var spännande att se entreprenörernas pitchar. Det är verkligen en värld där jag inte känner mig hemma. Bara ord som startup, investerare och riskkapital gör att jag känner mig på bortaplan. Seida har en gedigen bakgrund inom ekonomi och bank. Spännande att bara höra vad hon har jobbat med innan.Kvällen var ett exempel på varför det är bra att utmana sig själv. Jag träffade en bekant som jobbar som verksamhetschef för Rädda barnen. Vi har bara haft kontakt på sociala medier innan. Jag snackade också lite med en ung tjej som hade en intressant app-idé. Den skulle hjälpa kvinnor som utsattes för våld i hemmet. Folk har så mycket bra idéer och engagemang. Det är på något sätt hoppfullt i en värld som känns rätt dyster om jag ska vara ärlig.Nu är klockan snart nio. Jag ska hitta en bild och spela in texten. Sen får du den rakt i mejlen. Förhoppningsvis blev det inte alltför osammanhängande. Jag tycker det är kul att skriva texterna spontant. Det blir saker jag har upplevt och gått och tänkt på under veckan. Du är förstås välkommen med dina funderingar.Hoppas du passar in i söndagen lagom mycket för att ändå bli lite utmanad men samtidigt känna dig trygg i dig själv!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• Hastigt och lustigt 26.04.2026 8min

  Jag har fått en ny kollega. Hennes enhet lade ner. “Hastigt och lustigt omplacerades (flyttades) jag”, säger hon.Hastigt och lustigt är ett uttryck för att något sker snabbt och oväntat. Det behöver inte vara negativt.Livet är nyckfullt! Hur förklarar man det? En nyck är enligt SAOL plötsligt infall, hugskott och enligt SO plötsligt och omotiverat infall. Man kan säga något som händer snabbt och utan tydlig orsak. Livet är fullt av sådana händelser. Du väljer en ny väg eller träffar en ny person och plötsligt händer något du inte kan förutse. En smugglare sa till Jila Mossaed att Sverige var bäst för flyktingar. Så blev hon en svensk poet. Man talar ibland om ödets nyck.Var finner du ödets nycker i ditt liv? Att jag alls finns till känns som en sådan. Jag har dock glömt. Vad gjorde att min mamma flyttade till Göteborg? Hon får berätta. Det var någon tillfällighet. Jag tror det hade något med studierna att göra. Här träffade hon min pappa i alla fall. Utan deras möte, ingen Kalle. Då hade du läst något annat. Nyckfullt!Jag kan inte för mitt liv minnas varför jag började i Fältbiologerna. Tips från föräldrarna? Förslag från en kompis? Vad vet jag? Men det tog mig till Gävle. Och så hamnade jag på Forsa folkhögskola. Och tillbaka i Göteborg så fortsatte jag studera teater. Det ena leder till det andra. En dörr öppnar en annan och stänger en tredje.Det är intressant vad vi tillskriver slumpen och vad vi tillskriver något slags logik eller rationalitet. Tillskriver = förklarar med/ger ansvar för. Mjölkpriset stiger. Man blir uppsagd. Man får en förkylning på hösten, allergi på våren. Marknadsekonomin, arbetsmarknaden eller den mänskliga biologin, det verkar finnas ett system. Det finns logik. Det finns sannolikhet. Det finns lagbundenhet.Men så händer det oväntade. Det osannolika. Det oförutsägbara. Det otroliga. Det otänkbara. Hur förklarar vi det? Är det slumpen? Ett undantag? Ödet? Gudomligt ingripande?Jag har säkert nämnt den innan. Om-sången av Trazan och Banarne. Den sammanfattar saken:Hade jag fått vad jag aldrig fickså hade det gått som det aldrig gickhade jag mött den jag aldrig mötteoch hade jag skött det jag aldrig skötteoch hade jag känt vad jag aldrig kändehade åtskilligt hänt som nu aldrig händeja, hade jag gått dit jag aldrig gårså hade jag stått där jag inte stårVi kan plocka upp ordet åtskilligt. Det betyder mycket/många. Åtskilliga viktiga händelser i livet kan ses som ödets nycker.På spårvagnen och pubenTvå unga killar börjar prata med mig när jag går av vagnen. De visar en bild på en långhårig man. “Du ser ut precis som han”. Jag tittar på bilden. Kanske finns det en avlägsen likhet. – Vem är det då? – Craig Cody i Animal Kingdom.– Han ser ändå lite coolare ut än jag.– Nej, nej, bara lite yngre.– Okej då, är serien bra eller?– Den är grym.Jag är svag för sådana här små möten med främlingar. Jag tycker att de sätter guldkant på vardagen. Det gör även mannen och kvinnan jag slår mig ner hos en kväll.– Här sitter jag och bölar (gråter), säger mannen. Jag behöver snyta mig. Ursäkta ursäkta. Han fortsätter berätta för kvinnan att han slutat med sina mediciner tvärt. Kvinnan läxar upp honom (=berättar vad som är rätt med en kritisk ton). – Du kan inte bara sluta så där. Det är som alkohol. Om du bara slutar kan du bli sjuk. – Ja, det är som pålägg på mackan, säger mannen.Vi människor är sannerligen poeter i vardagen. Vi hittar metaforer och nya uttryck till alla möjliga situationer.Jag berömmer mannen för att han visar känslor. Kvinnan håller med mig och ger mig en väldigt hård high five. Samtidigt utbrister hon “booyakasha”. Detta upprepas några gånger under vårt korta samtal. Man kan säga att hon har en intensiv energi.Snart blir mitt sällskap oense om pengar. Tarvliga konflikter (torftiga, utan värdighet) är också en stapelvara (vanlig ingrediens) i det mänskliga livet, vid sidan av ödesnyckerna. Jag sitter kvar och pratar en stund med mannen. Han drömmer om att ännu en gång få uppleva kärlek. Jag hoppas att ödet skickar den hans väg.Och ett boktipssom jag också får på vagnen. Oftast hälsar jag bara på Marie-Rose. Men nu får vi sällskap några hållplatser på vagnen. Hon berättar att hon är engagerad i Ciné Francais som visar fransk film. Jag får en flyer. Jag säger att jag läser mer än går på bio och frågar om hon har några tips på nyutgiven fransk litteratur. Hon säger att det alltid är svårt att tipsa om litteratur och undrar vad jag tycker om. Olika saker svarar jag föga hjälpsamt. Jag undrar om något har intresserat henne särskilt senast tiden. Det första hon kommer att tänka på är Constance Debré. Hon skriver ganska hårt, berättar hon. Hennes bok “Love me tender” blev uppmärksammad. Sedan kommer hon även att tänka på Édouard Louis. Det namnet känner jag igen sedan innan men jag har inte läst honom. Marie-Rose tipsar också om att Marianne Tuvesson är hennes favoritöversättare från franska till svenska. Det är så lätt att glömma bort översättarnas roll.Några dagar senare frågar jag min bokhandlare om Debré. Det visar sig att hon har Love me tender så jag köper den. Det är en ganska sorglig bok, med största sannolikhet autofiktiv, om en mor som förlorar vårdnaden om sin son. Det känns inte som en så vanlig skildring. Jag har skrivit om den idealiserade moderna i de senaste breven. Och vi har diskuterat uppgörelsen med föräldrar i litteraturen. Här har vi istället en mor som steg för steg ger upp kontakten med sitt barn. En smärtsam berättelse. Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om boken. Men den var fascinerande att läsa. Jag tror att jag kommer att minnas den.Ja du, folk och böcker. Det råder ingen brist på dem. Vad har satt guldkant på din vecka? Skriv gärna om vad du kommer att tänka på. En finlandsvensk läsare upplyste mig om att både Lina Bonde och Eva-Stina Byggmästar kommer från Nykarleby. “Det måste vara någonting i vattnet där”, var kommentaren. Alltså att det måste vara något speciellt med den platsen. Lustigt nog tipsade jag min kollega om just Eva-Stina Byggmästar dagen innan. Även det en ödets nyck i det lilla. Om vi bjussar på våra intryck, infall och idéer lär det blir flera.Med det önskar jag dig en lagom nyckfull söndag!/KalleLyssna på Om-sången This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• Det blev en tummetott 19.04.2026 8min

  Jag tror det kallas symboliskt tänkande. Människan kan tänka på det som inte finns. Vi kan föreställa oss, fantisera och låtsas. Vi kan planera och fundera på framtiden. Vi kan tänka oss olika alternativ. Vi kan överväga val. Vi kan fundera på varianter. Vi kan se konsekvenser. Vi kan rädas risker (vara rädda för). Vi kan drömma.Och vi kan prata om allt det här. Snacka går ju. Ibland blir det mycket snack och lite verkstad. Vi pratar och pratar men gör inget.Vi planerar, diskuterar, utreder och utvärderar. Men det leder ingenstans.(En gammal vits: Svensken och finnen satt med varsin öl i bastun. Skål, sa svensken. Ska vi snacka eller supa, sa finnen.)Handlingskraft. Dådkraft. Att vara en doer.Anden är villig men köttet är svagt, säger Jesus i Bibeln. Varför gör jag inte det jag vill och varför gör jag det jag inte vill, frågade sig Paulus. Eller var det Augustinus. Jag är osäker.TummetottenJag var på en workshop. Vi skulle diskutera samverkan. Att verka, = göra, tillsammans. Det är lätt att prata om. Men får pratet någon verkan (effekt). Det blir lätt bara en tummetott, sa min kollega.Uttrycket att något blir en tummetott kommer från den svenska folksagan Mäster Skräddare. En man har köpt ett tyg och går till en skräddare. Han vill ha en rock. Skräddaren säger till honom att komma tillbaka på lördag. När han kommer på lördag är rocken inte färdig. Manen frågar varför och skräddare svarar “det bidde (blev) ingen rock, det bidde ett par byxor. Byxorna ska vara färdiga på lördag. Men nästa lördag bidde det inga byxor, det bidde en mössa. Så fortsätter det med vantar och sen en “tummetott”. Det är bara tummen på vanten. Från att ha beställt en rock har mannen nu bara en tumme på en vante att se fram emot. Till slut “bidde det ingenting” och mannen lämnar skräddaren. Därav uttrycket.Fråga din bibliotekarie om sagan finns i en bok. Då kan du också fråga efter boken Sagor för vuxna barn av Tage Danielsson. I den kan man läsa om Tödde och Mödde, en modern version av sagan. Mödde vill ha en fyrarummare på Järvafältet. Det blir dock inte mycket av det. Han får en modern form av en tummetott och sen ingenting.På hyresgästföreningenNågra dagar senare är jag på seminarium med hyresgästföreningen. Temat är barn i utanförskap. Rädda barnen, ungdomsfullmäktige, majblomman och hyresgästföreningen diskuterar hur politiken påverkar utsatta barn. Även här kommer relationen mellan prat och resultat upp. Man fastnar i fina ord, säger en i panelen. Det är inte raketvetenskap, säger en annan lite senare. Med det menar man att något inte är så svårt. Det kräver inte en massa kunskap att göra något. Relationen mellan tanke, tal och handling är ständigt närvarande (alltid där).En kväll med Jila MossaedSkönt då att vända sig till poesin. Där är orden huvudpoängen. Igår var jag på ett samtal med poeten Jila Mossaed. Hon har gjort en spännande resa i livet. Hon är född och uppvuxen i Teheran. Hon började skriva dikter när hon var 17 år gammal. När hon var 38 år kom hon till Sverige med två barn. Då hade hon publicerat en diktsamling på persiska. Nu har hon publicerat två romaner och tolv diktsamlingar på persiska, samt tio diktsamlingar på svenska. Sedan många år bor hon i Göteborg. Hon är också medlem i Svenska Akademien.Lära sig ett nytt språk som vuxen och bli en publicerad och respekterad poet på det språket. Det är en bedrift (en framgång)! Hennes senaste diktsamling heter Vem var min mor på jorden. Den behandlar en mängd teman. Ett är resan och exilen, ett annat ensamheten och ett viktigt tema är vad det betyder att vara hemma. Teman som berör oss alla och som Jila har en specifik personlig erfarenhet av.Hon samtalade med den svenska poeten Kennet Klemets. Det var fint att höra henne berätta om hur hon upptäckt svenska poeter som Edith Södergran, Pär Lagerkvist (hennes favorit) och Gunnar Ekelöf. Hon hade inte gillat Karin Boye först. Men nu finns en dikt tillägnad Boye i den nya diktsamlingen. Hon berättade om hur hon letat upp Boyes grav på Östra kyrkogården. Hon tyckte den låg så undanskymd (gömd) och jämförde med hur poeter i Iran hyllas och respekteras.Hon pratade också om modern som metafor för kärlek, trygghet och hem. Jag tänkte lite på förra veckans tema. Den här väldigt positiva relationen till modern som symbol kändes som en persisk kulturell influens. Kennet försökte lite försiktigt säga “att det finns olika sorters mödrar” men Jila var inne på den positiva symbolen. Kennet å andra sidan berättade att han skrivit mer om sin far, som han har ett mer komplicerat förhållande till.En diktJag bläddrar i diktsamlingen som jag köpte för några veckor sedan. Där finns ett urval av dikter från hennes tidigare böcker. Jag fastnar för den här:Jag läser det som en bild hämtad ur det svenska samhället. Gamla som sitter för sig själva i lägenheter. Och ett hopp om en väg ut ur ensamheten. En dikt kan vara en sådan sökande gest. Eller en text på Substack. Det är något ömsint när till och med tingen (sakerna) behöver räddas från ensamheten.Det blev en text i alla fall, inte bara en tummetott. Dock lär jag nog aldrig skriva på persiska. Det gäller att lägga ribban lagom högt, någonstans mellan rock och tummetott.Jag önskar dig en söndag där handling blir ord, om än i det lilla. Det är kanske inte raketforskning men ändå lite av en konst./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• Uppgörelselitteratur och autofiktion 12.04.2026 6min

  Jag började fundera på barndom och föräldraskap. Speciellt hur det skildras i böcker och filmer. Finns det kulturella skillnader här? Något du funderat på?Jag läser en bok av den norska författaren Vigdis Hjorth. Arv och miljö heter den. Hon är en uppmärksammad författare från Norge. Jag har förstått det som att den här boken blev en succé. (“har förstått det som” - det är ett sätt att markera viss osäkerhet. Jag har inte källor på det. Det är något jag har sett och hört.) Även i Sverige känner många till Hjorth.Boken handlar om en konflikt i en familj. Bokens huvudperson har mycket gemensamt med Vigdis Hjorth själv. Det här ledde till en konflikt med Vigdis egen familj. Författaren har själv inte avslöjat vad som är sant (se artikeln nedan). Hon har även skrivit fler böcker med liknande tema.Det här är ganska vanligt i svensk/nordisk kultur. Hur ser det ut i resten av världen? Ser man samma mönster eller finns det skillnader.Här är det vanligt med uppgörelser med föräldrar och traumatiska (svåra/psykiskt skadande) barndomar. Det måste inte vara självbiografiskt. Jag tror till exempel inte trilogin Jag for ner till bror och så vidare, av Karin Smirnoff, har diskuterats på det sättet. Det är fortfarande en uppgörelse med en far och en mor som har skadat sina barn. SVT-dokumentären Hatet om influencern Joakim Lundell bygger på samma tema. Jag har inte sett den dock. I Norge har vi även författaren Karl-Ove Knausgård. Första delen i hans svit Min kamp har en lång passage om en alkoholiserad far. I den danska filmen Festen inleds ett familjedrama med en anklagelse på en stor släktfest. Det finns massa exempel. Jag tar några jag kommer på just nu.Familjen som slagfältJag tror det börjar med psykoanalytikern Siegmund Freud. Litteratur och konst har påverkats mycket av hans idéer om hur barndomen påverkar oss. Det finns säkert andra influenser. Jag tänker till exempel på den norska författaren Henrik Ibsen. Hans pjäs Ett dockhem kan läsas som en kritik av den borgerliga familjen. Eller är det en varning för konsekvenserna av kvinnors växande självständighet? Jag vet inte riktigt vad som påverkat Ibsen i alla fall. Någon som vet?I Sverige är paradexemplet dramatikern Lars Norén. Han har i ett antal pjäser analyserat familjen som ett slagfält. Det är en maktkamp mellan föräldrar och mellan föräldrar och barn. Ofta döljer sig mörka hemligheter under ytan. Ett mer folkligt exempel är filmen Tomten är far till alla barnen. Mönstret är det samma. Under en kort tidsperiod avslöjas hemligheter och konflikter i en familj. Ytterligare ett exempel är Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap (som jag skam till sägandes ((jag skäms över det)) inte har sett.Jag utgår från att det finns destruktiva relationer i familjer världen över. Min fundering är om de skildras olika i olika traditioner och kulturer. Undviker man dem mer i vissa kulturer. Bidra gärna med dina tankar.AutofiktionI morse hittade jag en artikel om autofiktion i svensk litteratur (länk i slutet). Autofiktion är när man använder sitt eget liv i en berättelse. Det måste inte vara självbiografiskt. Det bygger på författarens liv på något sätt. I alla fall är det överenskommelsen med läsaren. I exemplet med Vigdis Horth vet vi inte riktigt hur autofiktivt det är. Hon säger att hon blandar egna erfarenheter med uppdiktat material (påhittat/fantasi).Artikeln jag läste är en kritik av autofiktionen. Skribenten menar att genren har blivit ointressant och utan substans (inget innehåll). Han nämner en del intressanta “skandaler” i modern svensk historia. I artikeln hittar du några namn att kolla upp. En bok jag inte kommer att orka läsa är Judas av Amanda Romare. Den verkar bland annat handla mycket om hennes pojkvän. Jag kan inte föreställa mig vad som är intressant med det. Hon har också skrivit Halva Malmö består av killar som dumpat mig. Jag har fått för mig att den är mer intressant. Någon som läst? Jag tror att den har blivit en tv-serie också (eller en film).Jag tycker hursomhelst fenomenet är intressant. Det finns en längtan efter autenticitet, efter äkthet (att saker är verkliga, sanna genuina). Frågan är om verkliga historier blir intressant konst. Går det att skapa något mer angeläget, frågar sig Jens Liljestrand i artikeln. Vad tänker du om det här?Ett intressant exempel på svensk litteratur om familj och barndom är Sara Stridsberg. Hon skriver mycket om dessa teman, men på ett sätt som är poetiskt och svårt att koppla till författarens liv. Även hennes bok om Beckomberga som verkar handla om författarens egen bakgrund “känns” inte autofiktiv. Hon hanterar sitt material på ett annat sätt.Jag nöjer mig så idag. Fundera på temat och kolla in någon av författarna jag nämner eller artiklarna jag länkar. Dina reflektioner är alltid välkomna!Önskar dig en söndag där du är huvudpersonen i berättelsen!/KalleLänkar:Artikel om Vigdis HjorthDebatt om autofiktion This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• Rastlöshet 05.04.2026 11min

  En ung man med långt hår, rejält skägg och en stukad keps (keps med speciell stil) sitter i spårvagnskuren. Plötsligt börjar han trumma energiskt på knäna. Foten markerar bastrumman. Här föds idén till denna reflektion.Jag har precis kommit från ett möte på Smyrnakyrkan i Göteborg. Igår såg jag en pjäs på Folkteatern. Och i närbutiken (mindre butik som har öppet sent och lite dyrare priser) ville en ung man helst köpa långa cigaretter. När jag var ung läste jag Herman Hesse. Hur kan vi få ihop allt det här?För mig blir ordet rastlöshet. Rast = vila, lugn och ro. Rastlös = utan lugn/brist på lugn. Rastlöshet blir substantivet för detta stillstånd.Spring i benen. Myror i benen. Kliar i fingrarna.Så många årpå tung sprit och långa cigaretteri ett hus nära rälsensom kom till mejoch törstade efter lena tåg(Två tomma händer av Bruno K. Öijer i boken Giljotin)Vi kan se rastlösheten överallt. Mobilerna scrollas. Köken renoveras. Kläderna shoppas. Hantlarna lyfts Långloppen löps.Grammatisk kommentar: passivformen används när subjektet inte är viktigt. Det spelar ingen roll vem som scrollar, shoppar eller springer. Jag vill fokusera på fenomenet.Vad är rastlöshet då? Mannen på hållplatsen. Han väntar. Han har inget att göra. Vi människor är programmerade för aktivitet. Vi vill använda tiden. Ynglingen (den unge mannen) börjar trumma. En annan letar efter sin mobil. Att inget händer är skrämmande. Det skapar ett tryck inombords. Vi måste göra något! Vad som helst!Herman Hesse i hyllan.Jag minns att jag var imponerad. Författaren Herman Hesses karaktär Siddharta kunde tre saker. Han kunde tänka, vänta och fasta. Vänta. Är det något man kan? Mitt tonårsjag fascinerades. Hur lär man sig vänta?Min viktigaste lektion i att vänta har skett på perronger. Jag jobbade för en förening. Jag reste till olika små städer. Tågen gick sällan. Rälsen försvann i mörkret åt ett håll och det andra. Jag fick vänta. Hade ingen mobil. Möjligen en bok. Så småningom kom jag hem.Något liknande upplevde jag året senare. Jag gick på en folkhögskola på landet. Vissa kvällar tog jag bussen in till närmaste tätort (en mindre stad). Jag gick till ett café och fikade själv. Ibland skrev jag lite. Det var en blandning av att vänta och att hantera rastlösheten.Tillbaka i Göteborg gick jag under en tid till en zendojo och mediterade. Det var pass på över 30 minuter när man bara satt. Det var inga särskilda instruktioner. Inte ens att fokusera på andningen. Emellanåt (ibland) blev jag riktigt rastlös. Och benen värkte.Vad har du prövat? Vad gör du nu för att hantera rastlösheten.The black rider på FolkteaternPå folkteatern går en uppskattad musikal. Det är The Black Rider (den svarta ryttaren). Texten är skriven av författaren William S. Burroughs. Han var en förgrundsgestalt (viktig person) i den så kallade beatrörelsen. Andra kända författare från den tiden är Jack Kerouac och Allen Ginsberg. Musiken var skriven av Tom Waits.Burroughs använde i perioder mycket alkohol och droger. Jag vet inte om han så småningom blev nykter. Det är inte svårt att se symboler för detta i pjäsen. I centrum finns magiska kulor som alltid träffar sitt mål. De kan man få genom en pakt (ett kontrakt/avtal) med djävulen. Men vissa kulor kommer träffa det mål djävulen väljer. Det blir en metafor för drogernas destruktiva kraft och hur de tar makten över den som använder dem.Vad har det här med rastlöshet att göra? Jag testar en tanke. Är inte mycket av vårt bruk av alkohol och droger drivna av rastlöshet? Tänk bara på rökpausen. Du har ett monotont och tråkigt jobb. Att kunna gå ut och röka i fem minuter blir ett avbrott. Dessutom får du kemisk stimulans. Det sägs att nikotin både lugnar och aktiverar samtidigt.Alkohol har en liknande effekt. Efter ganska liten dos börjar tankar och bekymmer lugnas ner. Många upplever en distans till vardagens bekymmer. Åtminstone ett tag kan man också vara mer närvarande i nuet. Det är lättare att sitta och prata om vad som helst. Tanken fokuserar inte lika mycket på det förflutna. Inte heller på oro för framtiden. Rastlöshet är motsatsen till att vara närvarande i nuet.Återfallsprevention i SmyrnakyrkanNågra som försöker lära sig andra strategier för att hantera sin oro och rastlöshet går till Smyrnakyrkan. Där jobbar de bland annat med återfallsprevention. Det är en metod för de som har haft ett missbruk/en beroendesjukdom att hålla sig nyktra. Göteborgs stad har ett samarbete med dem. Vissa av våra deltagare behöver den här hjälpen.Det var ett fint möte. Personalen kändes mänsklig och engagerad. En beroende är förstås allvarligare än rastlöshet. Jag kunde ändå inte låta bli att se kopplingen mellan våra små strategier i vardagen (alkohol, godis, spel) och hur de kan utvecklas till allvarliga problem för vissa personer.En otydlig analys?Kanske är jag för slarvig. Det känns som jag blandar olika saker här. Rastlöshet kan vara rädslan för inaktivitet. Men oro och överdriven aktivering kan bero på många saker. Kanske är inte allt rastlöshet. Eller så finns det olika rastlösheter.Låt mig pröva! Jag tror det finns en grundläggande motvilja mot inaktivitet. Tänk på en hund som vilar. Eller en katt. De verkar kunna slappna av på ett sätt som få människor kan. De verkar ha det naturligt. Vi verkar behöva träna på det.Ett sätt att fördjupa analysen är att tänka på begär. Vi kan begära många saker: sex, makt, pengar, status osv. Begäret bygger på ett missnöje med nuet. Det är en drivkraft mot något vi inte har. Ett exempel kan vara att träna för att förbättra sitt resultat. Jag tränar för att lyfta tyngre eller springa längre, inte för att det känns bra. Det kan man tänka sig leder till en känsla av rastlöshet.En annan vinkel är psykologisk smärta och trauma. Många människor bär på rädsla, oro och obehagliga minnen. Det kan yttra sig (visa sig) som oro, defensivitet och aggressitivtet. Vissa människor tolkar omvärlden som mer hotfull. De är ständigt beredda på att fly eller försvara sig. Det kan också skapa en rastlöshet. En ständig vaksamhet på faror skapar ett aktivit sinne.En tredje vinkel kan vara mer socioteknologisk (sociologi + teknologi). Vad gör vår moderna miljö med oss? Det är aldrig mörkt. Det är aldrig tyst. Det är ständigt signaler från olika medier. Vi översköljs av information. Kanske skapar detta en överdriven belastning på sinnet. Vår mentala apparat är inte anpassad för att sortera så mycket information. Sinnet hoppar mellan olika stimuli. Det försöker bestämma sig för vad som är viktigt. Men misslyckas ständigt (hela tiden).Balans mellan vila och aktivitetJag tror många upplever en obalans mellan vila och aktivitet. Vi är ineffektiva på jobbet. Och stressade när vi ska vara lediga. Många lider av stress och utbrändhet. Andra har för lite att göra. Man kan reflektera över orsakerna. Man kan fundera över lösningar. Man kan observera det omkring sig.I jourbutiken på kvällen. En ung trevlig man i kassan. En annan kille kommer fram. De känner tydligen varandra. “Vad har du för cigaretter inne? Har du Marlboro”, frågar han. “Det kanske finns. Om du säger att snus är bäst”, svarar han i kassan. “Jaja, snus är bäst (halvmumlar han) fast vi vet ju vad som är bäst egentligen. Har du kanske långa Marlboro? “Min vän (håller upp ett paket), röda, korta Marlboro är det enda jag har åt dig ikväll”. Jag vet inte hur det fortsatte och om killen köpte några cigaretter. Oavsett vad de försöker lösa för oro i själen, med sitt snus och sina långa cigaretter, så fanns det en stunds närvaro i det sociala utbytet. De skrattade och skojade tillsammans. Jag tror kanske att nyckeln till närvaro och paus från hetsen finns i enkla mänskliga möten. Och i naturen kanske. Jag tror vi likt Öijers tåg är många som törstar efter lena räls.Och jag hoppas att din söndag bjuder på en rastfull tågsträcka!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• En riktigt bra tandläkare 22.03.2026 8min

  Jag har frisktandvårdsavtal. Tandvård = vård av tänder. Friskvård = sådant man gör för att hålla sig frisk. Avtal = kontrakt/överenskommelse.Det är ganska enkelt. Jag betalar en avgift per månad. För det får jag det mesta av grundläggande tandvård jag behöver. Jag kallas till tandkontroller vartannat år ungefär. Jag kan få vanliga behandlingar och akut tandvård gratis. Det fungerar lite som en försäkring. Beroende på ens tandstatus kan man få betala olika mycket i månaden. Avtalet är kopplat till en klinik. Man kan byta om man vill. Dags för ett stickspår.Stickspår 1Nu ligger min klinik på Gibraltargatan. Det är ganska centralt. Men tidigare gick jag till klinken på Guldheden. Det var området där jag växte upp. För några år sedan lade kliniken ner. Tills dess valde jag att vara registrerad där. Det var en möjlighet att återvända till min barndoms område. Det blev en liten nostalgitripp.Kliniken låg på Dr Fries torg. Mitt på torget står en skulptur som heter Fisken. Det är en abstrakt fisk av metall. Som barn fascinerades jag alltid av den abstrakta formen. Ett tidigt minne av konst.Här ligger fortfarande mitt första bibliotek. Där brukade jag leta böcker som tonåring. Psykologihyllan var spännande. Här lånade jag en kort bok av Freuds lärljunge Alfred Adler. Den handlade om makt som mänsklig drivkraft. Den påverkade mig nog. Jag läste den på min enda resa till USA. Men det får vi ta någon annan gång. Precis bakom biblioteket låg tandläkarmottagningen. Det var trivsamt att återvända till det där torget. Här bodde en av mina första förälskelser Viktoria. Några hundra meter bort låg min lågstadieskola och mitt dagis. Här fanns den första pizzeria jag någonsin blev medveten om. Min första godisaffär låg här. Och min kompis bodde på gatan bredvid. Nostalgi som sagt. Men nu får jag hitta en annan anledning att komma hitEn riktigt bra tandläkareJag kommer till Gibraltargatan i sista sekund. Mer om det senare. Jag klickar in mitt personnummer i incheckningen. Direkt sticker en blond kalufs (en man med blont hår) ut huvudet med dörren: ”Är det Karl kanske?”. Jag ursäktar min försening med problem med spårvagnen. ”Jaja, så kan det vara ibland”, svarar han lakoniskt. Han har en dialekt som inte känns storstad. Kanske någon mindre ort i närheten av Göteborg. Den understryker hans milt stoiska realism (stoicismen handlar mycket om att acceptera verkligheten som den är, inklusive försenade spårvagnar).Tandläkaryrket har en moralistisk sida. Besöket inleds med ett antal frågor om min livsstil. – Hur ofta borstar jag tänderna? – Två gånger i veck… nej två gånger om dagen. Han skrattar till.– Använder du eltandborste eller vanlig? – Vanlig.– Rengör du mellan tänderna?– Nej, jag använder inte tandtråd som ni brukar säga till mig. – Vad dricker jag när jag är törstig ? – Vatten– Hur ofta äter du sötsaker?–Det beror på hur ofta kollegorna tar med något. 1-2 gånger i veckan. – Så du är ingen godisgris då alltså. Och du snusar? Det läste han i journalen.– Nej inte sen något år tillbaka. – Aha, så du har slutat alltså. – Nja det får vi se men just nu i alla fall. Man ser ett smil skymta på hans läppar.– Och några andra problem med munhälsan? – Jag har varit harklig i 20 år men det tror jag inte ni kan hjälpa mig med. Jag har frågat läkare också men det verkar inte finnas något att göra.– Nä, vissa saker får man leva med. Där kommer den lakoniska realismen igen.Sen börjar han göra sina tandläkargrejer. Han lutar tillbaka stolen. Han undersöker tandköttet med en spetsig liten krok och en tandläkarspegel. Han säger mystiska ord till tandsköterskan som skriver i journalen. Jag ska inte gå för djupt i detalj men slutsatsen var att allt såg okej ut. Sen fick tandsköterskan ta bort lite tandsten. Hon var uppenbart inte så erfaren och fumlade lite. En smula gulligt. Måste vara jobbigt att peta i folks munnar innan man är helt säker på vad man gör. Och så vore det bra om jag använde tandtråd.– Men jag ska inte tjata på dig om det inte hjälper. Du kanske använder det en vecka och slutar sen ändå.– Och det ser inte ut som det är någon tandlossning på gång?– Nej, inget att oroa sig för. Du kanske är en av de lyckligt lottade som får behålla tänderna utan att använda tandtråd.(Bonusfråga: använder du som läser tandtråd?)Innan jag går lyckas han säga “så kan det vara” än en gång men jag minns inte som svar på vad. Han var så avslappnad och trevlig att jag kanske börjar använda tandtråd bara för det. Visst är det viktigt med trevlig och empatisk vårdpersonal?Stickspår 2Det här var första gången jag tog en Voi. Eller en Ryde egentligen. Spårvagnen var sen som sagt. Jag skulle inte hinna promenera. Så jag laddade ner två appar och hittade en ledig elsparkcykel.Det var första gången jag använde en sån. Jag hatar elsparkscyklar ur djupet av mitt hjärta. Det verkar vara kapitalismens sätt att tjäna pengar på att släppa loss de yngsta och mest omdömeslösa trafikanterna i trafiken utan fallskärm. Jag är livrädd för folk som kör elsparkcykel, särskilt ungdomar. Jag vill absolut inte stötta den här förkastliga verksamheten. Men det var bara att bita i det sura äpplet (acceptera den negativa situationen). Jag ville inte missa min tandläkartid.Cykeln gick väldigt fort. Jag var väldigt försiktig med gasen. Jag måste ha sett ut som en gammal farbror. Jag körde väldigt försiktigt. Men jag hann som sagt i tid, nästan.Tandvård är viktigtJag vill avsluta det här med ett tips. Jag vet att tandvård är väldigt viktigt för hälsan. Det kan påverka många delar av vårt välmående. Vissa har oturen att vara rädda för att gå till tandläkaren. Man kan inte hjälpa det. Man får starkt obehag och ångest av undersökningar och behandling hos tandläkaren. Det kallas tandvårdsrädsla (lärde jag mig precis). Ett mer folkligt uttryck är tandläkarskräck.Grejen är att både barn och vuxna kan få hjälp med det här problemet. Det kan vara speciellt viktigt att veta om du är förälder och har ett barn med tandvårdsrädsla. Det finns hjälp att få. Tänderna ska hålla hela livet.Läs mer om tandvårdsrädsla för vuxna, barn och på lätt svenska genom att klicka på den här länken till 1177.Du är som vanligt välkommen att ställa frågor och respondera på det jag har skrivit. Var det något i texten som var svårt att förstå? Har du någon egen erfarenhet att berätta om? Det är också intressant att jämföra vård i olika länder och tider.Med det önskar jag dig en söndag så som den kan vara och att du kan leva med den./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• Nostalgi i andra led 15.03.2026 6min

  Jag har skaffat en prenumeration på Draken film. Det är en streamingtjänst för smalare kvalitetsfilm. Där finns bland annat många filmer av den finska regissören Aki Kaurismäki. Min mamma är som jag berättat tidigare från Finland. Landet och det finska språket har ett nostalgiskt skimmer för mig.Min plan är att se Kaurismäkis filmer i kronologisk ordning. Jag har sett tre så här långt. Jag vågar påstå att det finns något specifikt finskt i filmerna. Kaurismäki leker med stereotypa bilder av finska människor. Dialogen är sparsam. Många korta meningar. Det är få leenden. Stämningen är tung. Miljöerna är gråa. Ändå finns en humor. Jag skrattar när jag ser filmerna. Och det finns en medkänsla med de oglamorösa karaktärerna.Man kan se Kaurismäkis karaktärer som karikatyrer (överdrivna komiska porträtt). Sådana kan vara vanskliga (riskabla). De kan bli sårande och kränkande på olika sätt. Chansen att en karikatyr blir lyckad är större om den kommer inifrån kulturen. På bild ser Kaurismäki ut som sina egna karaktärer. Det känns som han skildrar människor han känner.Om man skildrar människor från en kultur eller grupp man inte tillhör är risken större att det blir fel. Men det kan också bli charmigt. Minns du texten jag skrev om filmen Midsummer. Där skildras svenska traditioner på ett exotiskt sätt. Man känner att blicken kommer utifrån. Regissören är från USA. Jag tror att många svenskar tycker det blir ofrivilligt komiskt fast filmen är en skräckfilm.Har du upplevelser av något av detta? Har någon berättat om din kultur, inifrån eller utifrån? Vad är det som sticker ut? Vad skulle du behöva förklara för mig? Vad är inte självklart för mig med annan bakgrund?Kärleken till särartenI stereotyper och karikatyrer kan det som är speciellt komma fram. Det kan finnas en kärlek till ett lands eller en kulturs särart (det som är speciellt och gör det unikt) i sådana bilder.Ett svenskt exempel är En man som heter Ove. Den har många läst eller sett. Det finns något typiskt svenskt med den sura gubben som patrullerar i sitt bostadsområde och har bestämda åsikter om Saab och Volvo. Det fyrkantiga ordningssinnet och regelföljandet hör hit. Även det buttra och socialt otillgängliga. Samtidigt känner man medkänsla med Ove. Många har nog en släkting eller granne som påminner om honom. Ove representerar ett annat Sverige än det vi har fått idag, tryggare och mer uppstyrt. Det tror jag kan väcka något hos många svenskar som ser filmen. Sen gissar jag att det finns mycket i filmens tema som är mer universellt. Sura gamla gubbar finns nog i alla världens hörn.Att sakna det man inte haftMitt band till Finland är ganska tunt. Jag förstår inte finska. Jag fick aldrig träffa min mormor och morfar. De dog innan jag föddes. Jag träffade andra släktingar när jag var barn men det var längesen nu.Samtidigt har jag en tydlig känsla av Finland. Mammas sätt är inte riktigt svenskt. Hon har berättat många historier från sin barndom. Och jag har hört mycket finska omkring mig när mamma talade med sina finska vänner. Jag hejar fortfarande på Finland i ishockey.Jag gissar att fler så kallade andra generationens invandrare kan känna igen sig i den här blandningen av främmande och bekant. Förälderns eller föräldrarnas hemland är både långt bort och nära. Här finns ett frö till många spännande samtal. Om du är förälder till ett barn som växer upp i Sverige tror jag du kan lära dig mycket av barnets mellanförskap. Det ger en specifik epistemologisk position om jag ska vara lite filosofisk.Mörker och karghet Jag dras till det där lite tunga och mörka i finsk kultur. På Netflix finns två deckarserier som fyller det behovet. Det är Sorjonen och Karppi, en manlig respektive en kvinnlig kriminalpolis. Stämningen skiljer sig inte jättemycket från svenska deckare. Det nordiska mörkret är generellt. Men sen finns det en egen nyans. Kylan är lite kyligare, mörkret lite kompaktare, personerna lite allvarligare. Kanske hänger det ihop med att Finland har varit i krig i modern tid. Kanske inbillar jag mig mest. Vad tror du?Och det finlandssvenska arvetMammar är tvåspråkig som jag nämnt i andra sammanhang. Hon talar både finska och finlandssvenska. Nyligen stötte jag på en finlandssvensk poet, Lina Bonde, och hennes diktsamling Köttsviterna. Det är en märklig text om flickor som behandlas på en klinik. När jag sökte efter information om författaren upptäckte jag att hon kommer från Nykarleby som ligger vid finska kusten. Det finns många olika finlandssvenska dialekter och vill du höra Linas kan du lyssna lite på den här intervjun.Finlandssvenska poeter har en viktig position i svensk litteraturhistoria med poeter som Edith Södergran och Elmer Diktonius. Det är en poesiscen som skulle vara rolig att upptäcka närmare.Klura vidare själv. Har du relation till något som är närs och långt borta samtidigt? Vad kännetecknar den relationen? Hör den ihop med någon särskild stämning eller känsla. Kanske läser du detta på en plats lång bort från Göteborg där jag nu snart sätter punkt. Tanken färdas fort och fritt.Jag önskar dig en söndag i spänningsfältet mellan här och där./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• Pragmatik och principer 08.03.2026 7min

  Jag var på ett intressant möte i veckan. Jag tror vi kan hitta några ord. Förhoppningsvis lär du dig något matnyttigt.Lite kontext. Förra veckan berättade jag om mitt nya jobb på kommunen. Jag skrev om det som kallas upphandlig, när kommunen köper något från en leverantör.Upphandling omges av många lagar och regler. Därför finns speciella roller som håller koll på detta. Det är bland annat upphandlingsledare och jurister. Sådana finns på min arbetsplats. Och det var dem jag träffade.Mina kollegor förklarade hur kommunallagen och lagen om offentlig upphandling fungerar. En viktig punkt är att kommunen ska hushålla med pengarna. Pengarna ska användas på ett klokt och ekonomiskt sätt. Det är också viktigt med likvärdighet. Både göteborgare och företag som kommunen samarbetar med ska behandlas på ett rättvist sätt.Det finns ganska många fallgropar (möjliga problem). Man kanske vill hjälpa en utsatt grupp i kommunen. Då är det viktigt att samma eller motsvarande hjälp finns för andra grupper. Kommunen vill ibland samarbeta med företag för att skapa praktik eller jobbmöjligheter. Då får vi inte gynna ett enskilt företag hur som helst. Andra företag behöver få möjlighet att delta i projekt och satsningar. Det kan vara knivigt (svårt och komplicerat) att göra rätt. Det finns många gråzoner (situationer där man kan tolka olika). Det är därför vi som planerar verksamhet behöver hjälp med det juridiska.Skav och gnissel.Jag förstod på mötet att det ibland blir konflikt mellan utvecklingsledarna (de som planerar verksamhet) och de som jobbar med det juridiska. Juridiken upplevs som en bromskloss (något som hindrar och gör att saker går långsammare). Vi kan ha en jättebra idé som vi tror skulle hjälpa människor. Ibland går juridiken in och säger att nej det går inte. De kan hitta någon princip som man måste hålla sig till. Då kan det bli en dragkamp mellan olika perspektiv. De olika sidorna argumenterar för sin sak och det kan bli dålig stämning.Du känner säkert igen det från din egen arbetsplats eller andra situationer. Att hantera olika perspektiv är en stor del av livet. Det uppstår ofta mellan föräldrar i frågor om hur man ska uppfostra gemensamma barn. Eller när två vänner ska bestämma sig för en restaurang. Mekaniken är allmänmänsklig. Att kunna se och förstå olika personers perspektiv är en stor fördel. Det underlättar samarbete.I mitt exempel kan man tänka att vi utvecklingsledare är mer pragmatiska. Vi ser den enskilda situationen och vad som skulle hjälpa i den. Vi försöker hitta möjligheter och lösningar. Då blir man också mer benägen (det känns lättare) att acceptera undantag från principer och regler. Man kan prata om att hitta kryphål och runda hörn. Båda uttrycken handlar om att hitta vägar förbi stelbenta och rigida principer. Jag menar verkligen inte att vi försöker bryta lagar. Men vi tenderar att tolka gråzonerna mer flexibelt.Juridiken är å andra sidan mer principiell. Den försöker tolka principerna så konsekvent och logiskt som möjligt. Den är mer upptagen med att det ska bli konsekvent och rätt i alla liknande fall. Den är mindre tolerant mot undantag och speciella lösningar. Negativa ord för detta kan vara just rigid, stelbent och överdrivet byråkratisk. Positiva ord kan vara rättvis, principfast, konsekvent eller rättssäker. Poängen här och nu är bara att identifera ord du kan höra i diskussioner om detta.Intressekonflikter och demokratiMan kan förstås tycka att det här är ineffektivt. Varför inte bara göra bra grejer utan så mycket krångel? Samtidigt är det meningen att demokratier ska röra sig långsamt och låta beslut ta tid. Politiskt styrda organisationer som min förvaltning ska jobba noggrannt. Det är många grupper i samhället som ska få nytta av resurserna. Eftersom pengarna kommer från skatter är det viktigt att det blir så rättvist som möjligt. Om vissa grupper eller aktörer blir gynnade kan en känsla av orättvisa växa sig starkare. Det är inte bra för sammanhållningen i samhället.Det här är som sagt allmänmänskligt. Det finns ofta flera perspektiv som är värdefulla när man ska lösa ett problem. Vi sitter på olika bitar till pusslet kan man säga. Kan vi utnyttja varandras styrkor och insikter får vi bättre förutsättningar. Det här pratar vi också mycket om på jobbet.Psykologisk trygghetPsykologisk trygghet verkar vara ett modeord. I teorier om organisationer och ledarskap finns alltid olika trender. Det är till exempel vanligt att prata om tillit (att lita på varandra) i ledarskap just nu. Tillitsbaserat ledarskap är en trend, ett så kallat buzz word. Psykologisk trygghet verkar också vara det fast jag tror man forskat på det länge. Det handlar något förenklat om att en grupp känner sig trygga med varandra. Man är inte rädd för att bli dömd eller utfryst ur gruppen om man säger vad man tänker och tycker.En del av psykologisk trygghet handlar om friktion (det jag kallade skav och gnissel innan). Man säger att man vill ha låg mellanmänsklig friktion men hög intellektuell friktion.Mellanmänsklig frikition kan vara negativa känslor som uttrycks på ett otrevligt eller aggressivt sätt. Det finns en massa olika beteenden som skapar osäkerhet och otrygghet. Det vill vi så långt som möjligt undvika. Målet är att känna sig trygga och bekväma med varandra.Intellektuell friktion är när olika tankar och åsikter får mötas och krocka med varandra. Det innebär att folk vågar säga när de inte håller med och har andra åsikter eller bara har nya förslag. Det kallas också att det är högt i tak. Och visst låter det rimligt att en sådan grupp kan vara mer kreativ och lösa problem bättre, jämfört med en grupp där alla är rädda för att säga vad de tycker?I vanlig ordning har jag ingen slutsats. Det här är frågor som rör kommunikation och mänskliga samvaro. Därför är det också relevant för den som lär sig ett språk tänker jag. Vi navigerar ständigt i ett landskap av individuella och kollektiva olikheter. Kan vi hjälpa varandra att känna oss lite tryggare när vi gör det är mycket vunnet. Jag hoppas att du känner dig trygg att dela med dig av vad du tänker och tycker här (om du vill).Och jag önskar dig en pragmatiskt principiell söndag!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• Mentorer och introduktioner 01.03.2026 7min

  Jag fortsätter klura kring mitt nya jobb. Sa jag att jag har en kollega som börjar samtidigt? Vi ska ha samma roll. Kul att få lära sig jobbet tillsammans med någon.Jag nämnde Tomas i förbifarten. Han ska vara vår mentor. En mentor är någon som stöttar, lär ut och visar vägen. Det är en erfaren person som hjälper någon med mindre erfarenhet. Mentorer kan man hitta i många olika sammanhang. En fråga du kan ha med dig: har du haft en mentor eller varit mentor någon gång?Tomas har arbetat med utbildning och arbetsmarknad i över 25 år. Han verkar fortfarande vara engagerad i de frågorna. Det där är speciellt. Att fortfarande ha glöden kvar fast man har jobbat länge med något är inte så vanligt. Det ger en kombination av erfarenhet och kunskap med en vilja att utvecklas. Det är en god förutsättning för att bli en bra mentor.Lång erfarenhet tror jag har flera funktioner. Det ger förstås en fördjupad kunskap om området. Det innebär också att man har upplevt olika förändringar och trender. Allt arbete med människor genomgår olika moden. Ett tag är en idé inne. Några år senare är det något annat som är populärt. Med mer erfarenhet får man distans till detta. Vad är nytt och vad är samma med nya ord? Det kan en erfaren person se igenom.Detta föreställer jag mig också ger ett visst lugn. Erfarenhet leder till ett visst mått av realism. Man kan bedöma vad som är möjligt och inte möjligt. Man vet vad som går att påverka och inte. Man blir inte heller lika påverkad av vissa motgångar. Man har sett vissa saker upprepas och vet att de går att lösa eller förhålla sig till.En mentor har förhoppningsvis också tid och tålamod att diskutera och reflektera. Syftet är att den som är ny ska få möjlighet att bearbeta sina intryck och lärdomar. Det ska finnas tid att ställa frågor och diskutera det som känns utmanande eller svårbegripligt (svårt att förstå).Det här tänker jag kan vara grunden i ett bra mentorskap. Får se hur det blir för mig och mina nya kollega. Vad har du för erfarenheter av detta? Har du haft en mentor någon gång i livet? Har du själv agerat mentor? Hur fungerade det i så fall? Vad var det som gjorde att det fungerade bra eller dåligt?De här frågorna tänker jag kan leda djupare i språket också. Att beskriva erfarenheter, hur de i så fall var och försöka hitta orsaker och förklaringar kräver olika former av språk. Genom att utmana dig själv med olika frågor kan du expandera din uttrycksförmåga på svenska. Att ställa fördjupande frågor är en metod du kan använda om många ämnen.MentorsprogramDet finns olika typer av program för att hitta mentorer. Det kan vara inom en bransch, olika utbildningar eller mer generellt. I Göteborg finns till exempel en förening som heter Öppet hus. De hjälper framförallt unga vuxna att utöka sitt nätverk på arbetsmarknaden. (Jag glömde förresten ett bra ord. Den som får hjäp av en mentor kallas för adept). Under en period får adepten i det här fallet hjälp med att förstå arbetsmarknaden och hur man kan söka jobb bättre.Sådana här initiativ kan finnas på många platser i Sverige. Fråga runt om det låter intressant. Kanske har kommunen eller någon förening mentorsprogram. Det kan också finnas kopplat till universitet och högskola. Är man modigare kan man fråga någon direkt personligen. Det kräver förstås att man känner till någon inom det område man söker en mentor i.IntroduktionerDet här med att börja och lära nytt är intressant. Det är något vi behöver göra många gånger i livet. Då är vägledning och hjälp till stor nytta.Jag pratade med en annan kollega på jobbet. Hon är studie- och yrkesvägledare. Dessutom sitter hon i arbetsgruppen för introduktion av nyanställda. (Det finns en massa olika arbetsgrupper på kommunen märker jag). Att jobba medvetet med introduktion av nya på en arbetsplats är klokt, tycker jag. Det är speciellt viktigt om arbetsplatsen är stor. Det som är självklart för den som jobbat ett tag är inte alls självklart för den som är ny. Det kan vara olika saker som gäller arbetstider, säkerhetsrutiner och praktiska saker som är bra att gå igenom från början. Att arbeta systematiskt med att få folk att känna sig välkomna kan ge många positiva effekter. En sådan är att folk stannar längre på arbetsplatsen. Min kollega berättade i alla fall att det finns forskning som visar det.Att välkomna och introducera andraDe flesta av oss är någon gång den mer erfarna i ett sammanhang. Oavsett om vi har en formell roll eller inte kan vi anstränga oss att välkomna och hjäpa nya personer. Det kan vara så enkelt som att hälsa ordentligt, säga några vänliga ord, fråga om du kan hjälpa till med något och kanske presentera personen för några andra på arbetsplatsen eller vad det nu är för sammanhang. Att själv behöva ta initiativ att hälsa på många nya personer kan vara tröttsamt. Att få draghjälp med det sociala kan göra stor skillnad.Är du ny här?Kanske är det här första mejlet från mig du läser. Har du några frågor i så fall. Du är välkommen att kommentera och fråga direkt här på Substack eller i ett mejl. Meningen är att du ska få hjälp att träna på svenska men det är inte lektioner eller utbildning. Det kanske kan vara förvirrande för någon som är ny här. Jag vet inte. Alla tankar är välkomna i alla fall.NybörjarsinneJag vet inte om det är buddhister som talar om beginner’s mind (nybörjarsinne). Som jag tolkar det är det tanken att vi alltid är nybörjare. Ingen situation är helt lik den andra. Det är inte säkert att det vi lärde oss igår hjälper oss idag. Det kan hjälpa oss att ha ett öppet sinne och pröva nya tankar och lösningar. Det gäller inte minst när vi möter nya människor.Så jag hoppas att du får en helt ny söndag eller att du möter söndagen som den första i ditt liv. Jag önskar dig helt enkelt en nybörjarsöndag och en bra start på den nya veckan imorgon. Vi hörs nästa söndag!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• Mitt nya jobb 22.02.2026 7min

  Imorgon börjar jag på en ny tjänst. Jag tänkte berätta lite om den. Jag tror det kan vara intressant som exempel på hur kommuner funkar. Just nu vet jag bara ungefär vad uppdraget innebär.Jag fortsätter på Göteborgs kommun. Kommunen är uppdelad i förvaltningar och kommunala bolag. Exempel på förvaltningar är förskoleförvaltningen och stadsmiljöförvaltningen. Exempel på kommunala bolag är Familjebostäder och Liserberg AB (nöjesparken). Förvaltningar styrs av en politisk nämnd. Kommunala bolag drivs som företag av en styrelse.Jag fortsätter arbeta på förvaltningen för arbetsmarknad och vuxenutbildning. Jag har jobbat med komvux (kommunal vuxenutbildning) i 6 månader. Nu ska jag byta till den avdelning som jobbar med arbetsmarknaden på olika sätt.De här sakerna hänger förstås ihop. En utbildning på komvux kan leda till jobb. Det finns också många specifika yrkesutbildningar inom komvux. Det jag kommer jobba med fokuserar direkt på att minska arbetslöshet.Förvaltningens arbete styrs alltså av en politisk nämnd. Jag vet inte exakt hur nämnden väljs ut. Olika partier är representerade i proportion till fördelningen i kommunfullmäktige (kommunens “parlament” kan man säga). Det som är bra att förstå är att kommunens arbete är politiskt styrt. Det är politikerna som är ytterst ansvariga för t ex komvux.ArbetsmarknadsinsatserOkej men vad ska jag göra då? Jag ska jobba med arbetsmarknadsinsatser. Och vad är en insats? Det är en åtgärd, ett program, en utbildning eller liknande som ska hjälpa någon. En insats har oftast en bestämd målgrupp, till exempel ungdomar eller personer med funktionsnedsättning. En arbetsmarknadsinsats ska stötta individer i en grupp som har speciella utmaningar att hitta eller behålla ett jobb.Jag vet inte exakt vilka målgrupper jag kommer jobba med. Men jag vet ungefär hur jag ska jobba. Det kallas offentlig upphandling (eller anskaffning). Grejen är att kommunen köper in tjänster från externa leverantörer.Vi kan ta ett exempel. Vi tror att en grupp arbetslösa behöver extra stöd att utveckla sitt språk. Då kan vi bestämma ungefär hur vi vill att den insatsen ska organiseras. Sedan får olika leverantörer svara på hur de skulle skapa den insatsen. Den leverantör som har bäst förslag “vinner” upphandlingen. De får betalt av kommunen för att göra den språkstärkande insatsen.Jag beskriver det förstås förenklat. I den här processen är många olika yrkesroller inblandade, till exempel ekonomer, jurister, upphandlare och andra specialkompetenser.Jag ska då jobba som utvecklingsledare. Det är en roll som kan beskrivas med utrycket spindeln i nätet. Med det menar man en person som hjälper olika delar att samarbeta.I Göteborgs kommun organiseras komvux på liknande sätt. Förvaltningens team beskriver krav som en skola måste uppfylla. Sedan kan alla utbildningsföretag som vill lägga ett anbud. Det är alltså en beskrivning av hur de ska lösa kommunens krav. Den som kan lösa kommunens krav på bäst sätt får bedriva komvux.En viktig del är också priset. Den som kan göra jobbet billigast vinner ofta upphandlingen. Det här förklarar ibland problem man möter i komvux eller annan kommunal verksamhet. För att vinna en upphandling kan en leverantör pressa priserna neråt.Det är ett dilemma. Poängen med offentlig upphandling är att använda kommunens pengar effektivt. Ibland blir kvaliteten lidande. Det är också värt att nämna att alla kommuner inte använder upphandling för att organisera komvux och andra insatser.Nya möten, nytt folkKalendern är full av möten nästa vecka. Jag och en ny kollega ska introduceras samtidigt. Vi ska träffa folk vi ska samarbeta med framåt.Som vanligt är relationer A och O (basen). Det gäller att samarbeta med folk med olika erfarenheter och perspektiv. Det viktigaste är att vara nyfiken och öppen för andras kunskap.Jag ser extra mycket fram emot att jobba med Tomas. Han har jobbat länge med de här sakerna. Han kommer att fungera som en mentor för mig och den andra som är ny. Han verkar vara en kille med många tankar och idéer. Jag tror att jag kommer lära mig mycket av honom.Ett samtal om klassJag tänkte byta spår lite. Jag och min gamla chef Jessica tog ett jobbmöte över lunch. Mot slutet kom vi in på hennes bakgrund. Hon beskrev sig som en arbetarklasstjej från landet. Det är inte alls det intrycket man får av henne idag. Inte jag i alla fall.Jag frågade henne lite om vad hennes föräldrar och familj hade jobbat med. Hon berättade att hon var den enda i familjen som vidareutbildat sig. Undantaget var hennes farfar som varit lärare och rektor.Klass är ju i första hand ett politiskt och sociologiskt begrepp. Men det kan också vara intressant att tänka på när man möter olika människor. En människas bakgrund påverkar hennes intressen och livsfilosofi i stort. Men det måste inte vara så komplicerat. Att fråga vad någons föräldrar har jobbat med och gjort i livet kan leda till många intressanta berättelser. Jag frågade min andra chef om hennes föräldrar och fick veta att hennes pappa varit politiskt aktiv i hemlandet samt skrivit och översatt böcker. Intressant i sig! Och sådana saker kan ge ledtrådar till vem man pratar med. Det kan ge upphov till nya samtal.Dags att chillaJag kommer få mina fiskar varma nästa vecka. Det betyder att jag kommer få mycket att göra och utmanas. Så idag tänker jag verkligen ta en lugn söndag. Nåt måste jag väl göra men helst så lite som möjligt. Får se vad jag hittar på. Har du några grandiosa planer för dagen? Om du vill kan du berätta om vad dina föräldrar jobbar eller jobbade med :-).Med det uppmanar jag dig att simma lugnt denna söndag!/KallePS. Om du är nyfiken på mina föräldrar kan du hitta intervjuer med dem bland mina livesändningar på YouTube-kanalen. This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• Tidig lunch 15.02.2026 7min

  Ibland så enkelt som vad hände i veckan? Vad hände på jobbet? Har du gjort något kul? Det ska vara ett avslappnat brev. Inspirera till avslappnat skrivande. Men skrivande blir lätt pretentiöst (överdrivet allvarligt).Jag och Bettan tog lunch klockan 11. Vi skulle ta expen (expeditionen) efteråt. Skönt att inte behöva stressa. Anne kom ut från ett mötesrum. “Tidig lunch”, sa hon när hon passerade. Vi hann inte svara mer än ja.“Sånt här”, sa jag till Bettan, “får min språklärarnörd att gå igång. Sådana små sociala kommentarer är så svåra att lära sig.”Jag tänker på det här ganska ofta. Så mycket av vårt prat är bara socialt småprat. Det kan vara korta fraser och meningar. Deras funktion är att etablera kontakt. Innehållet är inte viktigt. Funktionen är mer att säga “jag ser dig, vi är här tillsammans”. Min känsla är att den här dimensionen av språket är svår att lära sig på ett nytt språk. Håller du med? Det är också svårt att ge exempel. Det går inte att göra en lista med de tio vanligaste sociala småfraserna. Variationen är för stor. Det beror på situationen. Och det beror på personen/relationen. Jag har en kollega som jag ofta säger saker som “då kör vi järnet idag” till. Vi är båda gamla lärare. Jag vet att hon också tycker kommunarbetet är lite långsamt ibland. Så vi skojar om vårt “hårda” arbete framför datorn och i mötesrummet. Det är ett sätt att bekräfta att vi har något gemensamt.Informell kultur på arbetetBettan är ca 10 år äldre än mig. Hon har jobbat på många arbetsplatser. Hon har erfarenhet av olika arbetsplatskulturer. När Anne hade passerat kommenterade hon: “det är det som är så skönt här. Hon är avdelningschef men hon hälsar ändå. På vissa arbetsplatser går cheferna bara förbi”. Det stämmer säkert. Jag har aldrig jobbat på en sådan arbetsplats själv. Men jag vet att de finns.På min förvaltning hälsar alla på alla. Det spelar ingen roll om du är enhetschef, avdelningschef eller förvaltningsdirektör. Ingen håller på sin prestige eller status på det sättet. Väldigt skönt tycker jag. Jag har hört att det kan funka helt annorlunda i andra länder. Jag undrar om det finns några fördelar med en mer hierarkisk kultur.Anne kom tillbaka för att gå in på mötet igen. “Vi ska in i expen klockan tolv så därför behöver vi ta tidig lunch”, sa jag till henne. “Aha, jag trodde bara ni hade en extra avslappnad dag”, svarade hon, “då förstår jag!” Återigen är innehållet ganska ointressant. Syftet är kontakten i sig. Man värmer relationerna på det här sättet.Lite senare började fler kollegor komma ner till lunch. Någon visslade på en liten melodi. “Så det är du som står för musiken”, kommenterade Bettan. Återigen prat som socialt smörjmedel. Småprat för att värma relationerna.En utmaningJag har aldrig varit konferencier i hela mitt liv. På torsdag är det dags. Förvaltningen har gemensam konferens. Vi ska prata om det nya året, vårt uppdrag och våra mål. En politiker, några chefer och en extern föreläsare ska tala. Jag och en kollega ska presentera de olika punkterna. Det är inget stort uppdrag men ändå viktigt att det blir bra. Vi ska försöka skapa en trevlig och avspänd stämning.Fördelen för mig är att jag lär känna fler på förvaltningen. Det blir internt nätverkande. Det passar bra för min nya roll. Om en vecka byter jag uppdrag. Har jag skrivit något om det än? Det kanske kommer med i nästa veckas text. Det blir tredje uppdraget jag har på kommunen. Förutom komvux har jag också arbetat extra som informatör. Det innebär att man jobbar i reception, telefon och mejl. Vi är ett gäng som svarar på alla frågor göteborgarna har. Ofta kopplar vi vidare till rätt person som de ska prata mer med. Det är i den rollen jag jobbar med Bettan.En före detta kollega och brädspelSenast jag var lärare var på Alma folkhögskola. På samma våning jobbade en kille som heter Gustaf. Han är väldigt intresserad av brädspel och har en grupp på Facebook för dem som vill köpa och sälja brädspel. Vi småpratade lite på jobbet men det var inte mer med det. Jag gick med i hans facebookgrupp i alla fall. På det sättet har vi haft lite kontakt. Nu blev jag inbjuden att spela med honom och en av hans kompisar. Jag tror vi ska testa ett spel som heter Crystal Palace. Kul tycker jag. Jag tycker det är väldigt kul med brädspel men har inte jättemånga att spela med. Ett trevligt och avslappnat sätt att umgås med folk. Och det här är förstås resultatet av småprat. Någon gång måste samtalet på fikarasten börjat handla om brädspel. Kanske sa jag något om att jag spelar med min son ibland. Hade vi inte pratat med varandra hade jag aldrig blivit inbjuden flera år senare. Därför är vardagens samtal viktiga för att forma vår sociala vardag.Det är väldigt svårt att ge generella tips på hur man ska öva på det här. Jag tror det mer handlar om en inställning. Var uppmärksam på de möjligheter som finns i vardagen för att skapa kontakt. Något litet är bättre än inget. Säg något om att det ska bli gott med en kopp kaffe eller att det är tröttsamt med det kalla vädret. Innehållet är ofta sekundärt i vardagens småprat.Nu ska jag ta och läsa in det här och skicka ut. Sen ska jag ta och svara på de kommentarer jag fick på förra mejlet. Ibland är jag lite sen med att svara. Men om du skriver en kommentar svarar jag alltid. Kom ihåg att innehållet är sekundärt, kontakten är det primära.Önskar dig en söndag med en lagom dos innehållslöst småprat och så hörs vi nästa vecka!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• Att säga hej 08.02.2026 7min

  Hur hälsar vi på varandra? Jag har funderat på det på jobbet den senaste tiden. Jag jobbar på en ganska stor arbetsplats (en förvaltning på Göteborgs kommun). Jag tror att vi är ungefär 300 personer. Alla är inte på kontoret samtidigt. Men jag ser mycket folk under en dag. Vissa känner jag bättre. Vissa har jag aldrig ens hälsat på. Många är bara ett ansikte eller ett namn som jag säger hej till i korridoren eller lunchrummet. Ganska ofta anställs nya personer.Det är intressant att observera olika sociala temperament (personligheter) och strategier. Folk handskas olika med mängden folk.Det finns de som har en grundläggande artighet och trevlighet. De säger godmorgon på morgonen, hejdå på eftermiddagen och trevlig helg på fredagen. Man får ögonkontakt och ett leende. Många har jag inte pratat mer med. Men vi bekräftar varandras existens när vi hamnar på samma plats.Sen finns det de som inte ser en alls (inte mig i alla fall). Vi kan passera varandra i korridoren utan att titta på varandra. Jag måste säga hej för att kanske få ett hej tillbaka. Det är dock ganska vanligt att det här beteendet förändras när vi hamnar i ett samtal. Man kanske hamnar vid samma fikabord och så blir det naturligt att prata. Sen blir det ett hej i korridoren nästa gång.“Så gjorde jag också i början”Första veckan hälsade jag på ganska många människor. Jag tänkte att det var bra att ta chansen när jag var ny. En kille log roat och sa: “så där gjorde jag också i början”. Han menade att det var för många på kontoret för att känna alla. Han hade börjat med att hälsa och presentera sig. Men märkt att många inte orkade hålla reda på folk på de olika avdelningarna. Han hade upplevt en kultur där det inte var naturligt att hälsa på nya medarbetare.Jag gjorde inte samma erfarenhet. Jag tyckte många var öppna och nyfikna när de förstod att jag var ny. Men det var intressant att höra att vissa kanske såg det mer: “jag håller mig till mitt och de jag jobbar närmast med”. Jag försöker upprätthålla inställningen att jag vill lära känna de som är på samma plats som jag. Men det blir faktiskt svårare när tiden går. Har man bara sagt hej till en person i ett halvår kan det vara svårt att plötsligt inleda ett samtal. Det blir svårare att bryta isen (ta initiativ till samtal/få kontakt).Ett mikrokosmos av godmorgonMed mikrokosmos menar man en liten värld som speglar den stora världen. Vi kan till exempel tänka oss att min förvaltning speglar hela Sverige. Vissa sociala beteenden kanske är generella i Sverige. Min beskrivning tyder på att den kända svenska reservationen eller blygheten finns representerad. Men det finns många som inte följer det mönstret också.En morgon tänkte jag särskilt på hur folk sa godmorgon. En kurator som jag redan pratat en del med gick förbi mig. “Morn” sa hon jättekort. Jag svarade och hon stannade liksom till. “Det var väldigt vad jag var kort”, reflekterade hon högt. “Jag tycker om att vara effektiv”. Vi skrattade lite åt att det kunde uppfattas otrevligt att hälsa så oerhört snabbt och kort.Minuten senare passerade en annan kollega som sa “halloj” lika kort. Det lät visserligen trevligt men också med ett tonfall som signalerade “jag är stressad och har inte tid att prata”. Minuten efter det mötte jag en medarbetare som ger sken av att helst inte hälsa alls. Det har jag upplevt tidigare. Jag sa ett försiktigt “hej, hej” och fick ett svävande “hej” tillbaka.Jag vet att folk är olika. Vi är introverta och extroverta. Vissa trivs med mycket social kontakt. Andra blir osäkra av det. Jag blir ändå fascinerad av dem som helst ignorerar en helt. Det verkar finnas en poäng med att notera varandras existens på en arbetsplats. Men är det…Otrevligt?Jag kan lätt föreställa mig att vissa uppfattar den undvikande strategin som otrevlig. Jag tror inte det är syftet. Det finns skäl till att folk beter sig som de gör. Vissa kanske bara blir överväldigade av “för många” kollegor. Å andra sidan är det mänskligt att bli osäker när någon ignorerar en.Reflektera gärna lite själv. Hur funkar du i större sammanhang? Hur hanterar du platser där det finns många människor? Berätta om du vill!Ett varmt ansiktePersonligen trivs jag bättre med en öppen och välkomnande social stil. Jag tycker det är trevligt när folk vill hälsa och småprata. Och det är skönt med de kollegor man har en närmare kontakt med. Med dem man jobbar mycket med skapas ofta ett starkare band. Det är fint att mötas av varma ögon, ett leende och en varm röst, när man kommer till jobbet.Just nu jobbar jag lite extra på en enhet där det är flera som samarbetar mer. Där blir det naturligt mer samtal både i jobbet och på fikarasten. Man slänger käft med varandra, det vill säga småpratar, skojas, retas och har kul tillsammans utan att vara seriösa. Det är ett klimat som jag trivs med. För vissa kanske en lite mer återhållen stil känns mer bekväm.Det var veckans reflektioner över att hälsa på varandra. Som vanligt är det kul att höra om dina tankar och erfarenheter. Skriv en kommentar eller svara i ett mejl om du vill. I övrigt önskar jag dig en lagom social morgon i enlighet med ditt temperament!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• Förkroppsligad – 01.02.2026 7min

  Vi lever genom kroppen. Den är där när vi tänker, pratar, studerar, handlar, tränar, dansar, sover, älskar, åldras och dör. Våra upplevelser är kroppsliga. Tanke, minne och känsla förkroppsligas. De blir kropp. Det som är abstrakt blir material.Vad pratar jag om egentligen? Jag tänker på de svar jag fick på min förra text. Jag frågade var du känner dig hemma någonstans.I rörelseMarcus svarade först om sin relation till basketplanen. Där känner han sig hemma. När jag läste det föddes idén till den här texten. Att spela basket är en fysisk upplevelse. Grundläggande är relationen till bollen. Känslan att hålla bollen med båda händerna. Känslan av bollen i en hand. Känslan att studsa bollen mot marken. Känslan när bollen lämnar handen eller händerna i en passning eller ett kast. Jag är inte bra på basket själv. Men jag kan ändå känna känslan av att spela basket. Kroppen minns hur det känns.Vad mer? Tänk på att hoppa upp och dunka bollen i korgen. Tänk på att absorbera bollens hastighet när du tar emot en passning. Tänk på kraften i armarna när du kastar mot korgen från tre meters håll. Tänk på vridningen i höften när du fintar din motståndare. Tänk på kraften i steget när du springer tillbaka för att försvara. Tänk på smärtan i näsan när du får bollen i ansiktet. Den som har spelat basket vet hur det känns att spela basket. Det är en rik palett av kroppsliga minnen.I stillhetGabriela berättar om att ligga och läsa mellan sina barn i sängen. Läsning är mentalt. Den försiggår i medvetandet. I fantasin. Men upplevelsen är också kroppslig. Hur kännns madrassen? Hur tjock är kudden? Hur mjuk eller hård är den? En eller två kuddar gör stor skillnad. Att ligga nära sitt eller sina barn är en speciell upplevelse. Det är värme, lugn och avslappning. Det är kropp och själ samtidigt. Värmen när man ligger nära. Ljudet av barnens andedräkt. Tryggheten. Uppmärksamheten på barnen.I det virtuellaGabriela berättar också om att läsa och scrolla på mobilen. Även det är en kroppslig upplevelse. Att läsa och titta på film kan verka mentalt. Men det är en förkroppsligad aktivitet. Tänk på nackens böjning, armens vinkel när den håller mobilen, den lätta spänningen i handen, rörelsen i hand och finger när de rör sig över skärmen. Till och med vår blick är en kroppslig rörelse när ögonen rör sig upp och ner, fram och tillbaka över skärmen.I framtiden och minnenaVi får också veta något om hennes sommarplaner. En kajak ska inhandlas. Att paddla i en kajak är en specifik fysisk upplevelse. Jag är mer van vid kanadensare men har prövat kajak också. En kanadensare är stabilare. Att paddla kajak ställer högre krav på balansen. Det ger en förhöjd medvetenhet om kroppens tyngdpunkt i förhållande till båten. Jag kan känna spänningen i ryggen. Man sänker ner paddeln i vattnet. Man spänner musklerna och för paddeln bakåt. Känslan av båten som rör sig framåt i vattnet .Mina föräldrar tog med mig och min bror på många paddelturer när vi var små. Jag minns känslan. Trångt för fötterna. Ställningen lite ihopböjd på kanotens golv. Känslan av vattnets strömmande mellan fingrarna när man stack ner handen.IakttagenVi pratar om hobbies på jobbet. En kollega berättar att hon dansar bachata. Hon har testat salsa också men det kändes inte rätt. Vissa rörelser känns bekväma och naturliga för kroppen. Andra gör det inte.Hon berättar att hon tycker det är svårt. Det var en utmaning för henne att gå till lektioner och dansa. Jag tror att det också handlar om att bli iakttagen, att andra tittar på en. Att göra någonting nytt och obekvämt med kroppen är en utmaning i sig. Att vara medveten om andras blickar gör det inte lättare. Självmedvetenhet förändrar faktiskt känslan i kroppen. Jag skulle beskriva det som en spänning, tvekan eller försiktighet. Något håller tillbaka en. Det handlar väl om ett slags skam eller? Något inom en försöker skydda en från att bli dömd.Det är samma när man missar ett skott eller en pass i fotboll. Det finns en primär känsla av att missa, vinkla foten fel, sikta fel osv… Och det finns en sekundär som är känslan av att andra ser ens misstag. Och den sätter sig i kroppen.I centrumJag är på väg till jobbet på morgonen. Jag ska passera en mindre väg när en sopbil kör ut framför mig. Det är ganska trångt och en skylt står i vägen. Jag tränger mig mellan skylten och bilen för att kunna gå runt bakom. Jag hinner precis igenom när bilen börjar köra. Jag hinner tänka att det där var onödigt stressigt av mig. Sen tänker jag inte mer på det och fortsätter gå.Bakom mig hör jag “hallå!”. En kille kommer upp bredvid mig och säger “ett tips bara”. Han fortsätter att beskriva hur farligt det var med sopbilen innan. Om den hade svängt ut lite tidigare hade jag blivit klämd. Jag inser att han har rätt. Jag kände ju själv att det var oförsiktigt.Vår upplevelse är spatial. Vi lever i rummet, medvetna om avstånd, bredd, längd och volymer. “Jag blev lite förskräckt”, säger mannen innan han går vidare. Och jag svarar “ska tänka på det nästa gång”.I vardagenFyll gärna på med fler exempel. Vardagen är fylld av förkroppsligat liv. Fotens försiktighet när det är halt på marken. Fingrarnas rörelse när du slår in portkoden. Köksknivens vikt i handen när du hackar lök. Stelheten i ryggen när du reser dig ur sängen. Tänk efter. Var och när i ditt liv gör kroppen sig påmind? Och berätta gärna för oss andra om du vill.Jag önskar dig en fortsatt trevlig söndag i samklang med din kropp./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• Trefalt inbjuden 25.01.2026 8min

  Det är skumt (ganska mörkt) i lokalen. Jag sätter mig i hörnet vid en länga bord. I andra änden till höger om entrén är bardisken. När man går in ser man en liten scen. På väggarna hänger affischer med artister och band. Det är mest äldre hårdrocks- och metalband. I högtalarna spelas en låt av Iron Maiden.Det här var förra veckan. Jag är här för att skriva söndagens brev. Jag tycker om att skriva omgiven av folk. Det finns ett lugn i att vara ensam bland främlingar. Så ensamt blir det inte dock. Det ska visa sig.I början är det ganska tomt. Det gör mig faktiskt lite orolig. Vi är på The Abyss i Göteborg. Det ligger på Andra långgatan. Det är det enda hårdrocksstället som finns kvar i Göteborg. Om man inte räknar Rockbaren. Inget fel på den men inte samma sak. Och den ligger på Avenyn mitt i stan. Saker vid Avenyn ska man vara misstänksam mot.Jag vet att Abyss har kämpat med ekonomin. Det är hårda tider för all kultur. De är beroende av att folk kommer hit, dricker, äter och går på konserter. Som väl är blir det mer folk senare.I godan roJag sitter och skriver i godan ro (lugn och på gott humör). Jag har kanske skrivit 2/3 av texten när ett sällskap kommer in. Det är två killar och en tjej. Jag noterar att de verkar ganska fulla. Särskilt tjejen är i gasen (full av energi (och alkohol)). Hon dansar och tjoar (ropar glatt). Jag får ingen obehaglig känsla. Det är fredag. Folk är ute för att ha kul. Jag fortsätter skriva och är nästan klar. Tänker att det snart är dags att gå hem. Då kommer den yngre av killarna förbi på väg från toaletten. Han stannar till, tittar intensivt på mig, vinglar lite och säger högt: “sitter du SJÄÄÄLV”. Inte otrevligt. Bara ganska dragen (berusad). Känslan är hjärtlig dock. “Kom bort till oss om du vill”, säger han och pekar på de andra. De har satt sig några bord bort. Jag säger något oklart om att jag får se. Jag ska bara skriva lite till. “Okej, okej, kom om du vill”.Det går kanske 5 minuter. Då vinglar tjejen förbi, upptäcker mig, försöker fokusera blicken och så “sitter du här SJÄÄÄÄÄÄLV” säger hon. Hon låter mer medlidsam som det är synd om mig. Jag tycker det börjar bli ganska roligt. Jag tänker att jag borde snacka med dem. Men jag vill ju skriva färdigt. Så jag säger något om att jag trivs själv. Hon tittar skeptiskt på mig och säger att jag gärna får komma om jag vill.Jag fortsätter skriva och är i princip klar. Funderar på att gå bort till dem men tänker att det är bättre att gå hem. Då kommer den äldre killen förbi, också från toaletten. Han är märkbart nyktrare. Men för tredje gången gillt: “sitter du här själv”. Han säger det lite lugnare och ger ett sympatiskt intryck. Jag svarar något i stil med “ha ha, ni är för goa”. Och han upprepar att jag gärna får komma och sätta mig med dem.Är la lika bra…Det kändes ju som det här var meningen. Jag skriver färdigt texten. Alltså den du fick i mejlen förra veckan. Sen tar jag mina grejer och slår mig ner hos dem. De välkomnar mig och börjar genast snacka musik. Tjejen har hunnit bli ännu fullare. Hon tar min öl smakar och säger att den är äcklig. Familjär stämning direkt. Det visar sig att hon är tillsammans med den yngre killen. Han sätter sig snart emellan oss. Lite beskyddande kanske.De börjar förhöra mig om vilken musik jag gillar. Jag har inte lyssnat så mycket på metal senaste tiden så jag är lite ringrostig. Jag lyckas i alla fall svara några grejer som de tycker är okej. De vill också veta om jag tycker Judas Priest eller Iron Maiden är bäst. Jag har ingen åsikt egentligen. Så jag säger Maiden. Den unge killen jublar medan den äldre ser besviken ut. Sen drar han upp tröjan och visar en tatuering på magen. Det är tydligen en symbol för Judas Priest.Vi fortsätter snacka. Den äldre har fått ansvaret över spellistan. Han går och köar låtar i DJ-båset, undrar om vi önskar oss något. Den yngre går bort till några kompisar och gormar (skriker) “inga tjejer, bara Slayer”. Det är rå men hjärtlig hårdrocksstämning helt enkelt.Nåt om hårdrockskulturenVill bara säga att få kulturer är så trygga för mig personligen, som hårdrockskulturen. Det kan vara högljutt, macho och mycket alkohol. Men jag har bara varit med om bråk en gång för 15 år sedan. Annars är få människor så pratsamma och trevliga som metalfolk. Att folk skulle komma och bjuda in en på andra ställen är osannolikt. I alla fall på ställen som domineras av svenskar. Gillar man musiken är man välkommen. Det är grunden tror jag. Samtidigt vet jag inte om det skulle kännas så för alla. Men det har varit min upplevelse.Mer folk och raka rörEn yngre kille har suttit för sig själv en lång stund. Jag går och frågar om han vill komma till oss. Han slår sig ner bredvid mig. Han verkar lite blyg och speciell men jag tänker inte så mycket på det. Vi pratar lite om vad han har gjort efter skolan. Just nu har han något slags praktik. Den äldre killen kommer tillbaka. Vi snackar lite alla tre. Sen frågar han den yngre: “har du autism, eller?”. “Ja, oj, märks det så väl”, säger den yngre. Det kan verka okänsligt att fråga så. Men den här gången blir det bra i alla fall. Vi pratar lite om ögonkontakt och hur det skiljer sig mellan neurotypiker och atypiker. Det känns som den yngre killen slappnar av. Den äldre berättar att han jobbar med barn och ungdomar med autism. Så han är van att känna igen tecknen.Det dyker upp fler folk som känner mina nya vänner. Den yngre killen och tjejen går hem men då har det kommit många nya. Det är trevligt och socialt. Dock känner jag att det är dags att gå.Då ser jag förvånat att en tidigare sfi-elev sitter med en kompis ett bord bort. Han känns inte som typen som skulle komma till ett sånt här ställe. Men han ser ut att trivas. Vi hade alltid bra kontakt när han var min elev. Jag går bort och snackar med honom en stund. Vi blir glada att se varandra. Det var flera år sedan sist.Ingen poäng direktDet finns ingen slutsats direkt. Bara kul när det uppstår sociala möten spontant. Ibland händer det när och där man minst väntar sig det. Det kan vara värt att pröva olika miljöer.Nyss fick jag kontakt med en gammal bekant. Vi träffades också genom hårdrocken. Hon arrangerar en liten festival i Göteborg den 4:e april. Jag tänkte gå dit om någon vill hänga på. Easter Darkness Festival heter festivalen och platsen är Monument 031. Den här gången skriver jag hemma och lyssnar på banden som ska komma. Det är bra att variera sig.Var man trivs, känner sig trygg och har lätt att träffa folk är förstås personligt. Du känner dig säkert hemma någon annanstans. Berätta var om du vill. Har du haft några roliga spontana möten senaste tiden?Och jag önskar dig en söndag med minst en spontan inbjudan. This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• Doktorander, professorer och sångare 18.01.2026 8min

  Killen bredvid mig har en stor bok med bruna pärmar. Inget omslag. Bara ett nummer. Ser ut som en bok från UB (universitetsbiblioteket). Och det är det. Jag frågar honom.Det är en bok om sociologisk teori av Robert K. Merton. Killen är doktorand på universitetet, institutionen för journalistik, medier och kommunikation. Han skriver sin avhandling om nyhetskonsumtion.Vad kännetecknar dagens nyhetskonsumtion då? Fragmentering, säger han. Det är splittrat. Folk hittar sina nyheter på många olika ställen. Man kan inte räkna med att vissa nyheter når alla.Jag berättar om min gamla litteraturprofessor Tomas Forser. Han pratade om dagstidningen som en omnibuss. Det är en buss som alla åker med. En gemensam buss. Dagstidningen var sådan, menade Tomas. I Göteborg läste exempelvis “alla” Göteborgsposten. Det var något man delade.På samma sätt fungerade vissa TV-program. Hylands hörna är ett historiskt exempel. På spåret tror jag har en liknande funktion idag. Väldigt många ser det.I dagens fragmenterade medialandskap kan man inte räkna med att man har sett och läst samma saker. Det är inte självklart vad man kan prata om vid fikabordet.En pjäs på StadsteaternTomas Forser var främst intresserad av dramatik. Under en kurs tog han med oss till en pjäs på Stadsteatern. Det var Samuel Becketts kända pjäs I väntan på Godot som spelades. En av rollerna spelades av Sven Wollter, en riktig veteran. Han var gammal då. Det var inte hans skarpaste prestation. Men Tomas var mycket entusiastisk. Kanske färgades hans upplevelse av nostalgi. Wollter var en viktig och folkkär skådespelare i svenskt teaterliv.Jag har själv spelat en del av I väntan på Godot som skolteater. Det var min klasskompis Joel som upptäckte pjäsen. Vi skrattade åt den bisarra dialogen mellan de två luffarna.Senare såg jag samma pjäs i Slottskogen. Fares Fares spelade i en av rollerna. Senare kom Fares att bli en etablerad filmskådespelare. Han har spelat i både svenska och amerikanska filmer. Nyligen var han med i en svensk TV-serie. Vi kommer i fred heter den. Den ska ha något slags sci-fi-tema. Jag har inte haft tid att se den. Har du?Fares bror Josef regisserade först film. Senare började han skapa TV-spel. Jag och min son spelade hans spel Two Brothers tillsammans. Det är ett ganska allvarligt och sorgset spel. Nu spelar min kompis Josefs senaste spel Split Vision med sin son.Livets trådar tvinnar sig kring varandra.Det absurdaJag tror jag har en dragning till det absurda (det konstiga och samtidigt komiska). Att jobba som sfi-lärare är ofta absurt.Jag tänker på min elev Lul. Hon var en riktig fighter. Hon hade klarat sig genom mödor jag inte kan föreställa mig. Så satt hon där i mitt klassrum. Hon skulle lära sig svenska. Jag skulle lära henne. Det var svårt för oss båda. Vi hade mycket roligt. Men vi skulle nog båda vart någon annanstans.Hon kunde uppfostrat sina barn och tagit hand om sitt jordbruk. Jag kunde hängt över någon bok på Universitetsbiblioteket.Men girigheten vill annorlunda. Den exploaterar, startar krig och driver människor på flykt. Och så hamnar vi där i klassrummet. Vem är lärare och vem elev egentligen. Absurt var det ganska ofta i alla fall. Och samtidigt mänskligt och trevligt.UpprepningarAllt detta berättar jag förstås inte för doktoranden. Men vi pratar om hur saker går igen. Det man oroade sig för förr, det oroar man sig för igen. Historien är en upprepning av mönster med variationer.Mittemot mig sitter en man, till höger i en soffa, vänd utåt. Längst till vänster i soffan, vänd mot honom sitter en kvinna. De är tysta långa stunder, pratar sen lite.Jag funderar på hur jag skulle beskriva mannens mimik (ansiktsuttryck). Han blickar ner, spänner mungiporna, flackar lite med blicken. Sen vänder han upp blicken, säger något och tittar ner igen. En gång ser jag honom le.Samtidigt sitter kvinnan mest och tittar ut i ingenting. Väntar hon på kontakt? Sitter hon i sina egna tankar? Svårt att säga.Hur gör författare egentligen? Det vilar en specifik stämning över scenen. Ansiktets koreografi. De långa pauserna. Men jag vet inte hur jag ska förvandla det till vare sig prosa eller poesi. Att försöka är gott nog. Att beskriva något med precision är svårt även på ens modersmål.Senare på spårvagnshållplatsenJag hör en klar stämma sjunga:My tea’s gone cold, I’m wondering why I Got out of bed at all. The morning rain clouds up my window And I can’t see at all(Mitt te har blivit kallt, jag undrar varför jag alls gick upp ur sängen. Morgonregnet immar igen mitt fönster så jag inte kan se någonting)Det är Dido’s Thank you om du har hört den. Den blev känd när Eminem samplade den. I alla fall – det är nåt speciellt med röster.Tänker du på sånt? Kvinnan på hållplatsen sjunger inte särskilt vackert. Ändå ställer jag mig så jag kan höra. Det är något lugnande och tröstande med den klara rösten. Snart kommer också refrängen: “I want to thank you. For giving me the best day of my life” (jag vill tacka dig för att du gav mig den bästa dagen i mitt liv). Hon sjunger för sig själv och har förstås ingen aning om att en halvsliten kommunarbetare finner lindring i hennes sång.Mer handfast är den mellanmänskliga omsorgen dagen därpå. “Det är glashalt”. Pappan med sin grabb i förskoleålder har nästan stått på öronen (=ramlat). Det har regnat på snön och slasket. Sedan har det frusit igen. Han vänder sig om och varnar mig.Glashalt är en konstig metafor. Glas är ju inte halt. Det måste vara helt blank is som ser ut som glas. Den är väldigt hal. En metafor i två steg alltså.På vagnen igenEn kvinna läser en bok som heter Hundens inre värld, alltså en bok om hundpsykologi. Jag har lust att fråga henne vad hon har lärt sig. Vad tänker hundar på egentligen? Vi pratade ju om att spegla sig i den andra i förra brevet. Hundar och andra djur är verkligen något annat. Ett annat sorts sätt att uppleva och vara i världen. Ändå kan vi vara i kontakt med dem, djuren. I samtida tänkande och konst kallas detta ibland det-mer-än-mänskliga. Det är ett ganska pretentiöst sätt att prata om det som lever och inte är människor. Vad tror du är poängen med att uttrycka sig så?Jag låter kvinnnan vara ifred med sin bok. Tänker att hon kanske inte har lust att prata hundpsykologi på spårvagnen klockan 7 på morgonen. Hade jag gjort det kanske den här texten hade blivit längre. Men nu får du associera vidare själv istället. Välkommen att dela med dig av dina tankar.Jag önskar dig en söndag med oväntad sång!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• Snökaos, samtal och de andra 11.01.2026 7min

  Samtal och händelser skulle jag skriva om. Eller inspireras av. Det är första utgångspunkten. Jag söker efter en andra. Det blir dubbelt så mycket att utgå ifrån. Det jag söker är kanske mer filosofiskt.Jag försöker. Och jag tänker på integration. Integration hjälper oss inte att förstå samtal eller möten. Integration är ett sociologiskt begrepp. Man ser integration och segregation i statistik. Det säger inget om att möta en annan människa. Samtal innebär förstås problem. Det är bara andra problem. Problemet är faktiskt den andra. Andra människor är problemet.HelvetetJag vet inte hur det började. Jag tror min son såg en T-shirt. Trycket var Jean-Paul Sartres klassiska citat: “Helvetet är de andra” (l’enfer, c’ést les autres/hell is other people)Det är en gemensam referens för mig och min son. Min uppfostran har varit sartreansk. Det har blivit många intressanta diskussioner.Livet består av relationer (med andra människor). Många av våra svåraste utmaningar handlar om relationer. Det är bra att kunna tala om.Min poäng är att möten är personliga. Inte sociologiska. Självklart kan saker som kultur spela roll. Den största utmaningen med andra människor är just att de är andra människor. Det spelar ingen roll vilka andra kategorier de passar in i.SnökaosI Göteborg har det snöat mycket. I två dagar stod stan still. Bussar och spårvagnar stod stilla. Folk stannade hemma. Eller fick gå till jobbet som jag. Några åkte skidor.Det var tyst. Snön dämpar ljudet. Det var ljust. Snön reflekterar solen.Vädret ger alltid upphov till nya samtal. “Kommer det någon vagn?”, “Sorry, men jag måste stanna hemma.”, “Det är ändå väldigt fint med all snön.”, “Vad ljust det är!”, “Snart blir det slask av alltihop.”.Efter solsken kommer regn. I Göteborg kommer det slask efter snö. Allt blir grått och blött. Himlen är alltid grå. Det regnar nästan alltid. Och när det snöar blir marken grå och blöt också. Det är därför vi är på så gott humör här. Det är som Hegel. Allt innehåller sin motsats.Vad sa de andra då?Min kollega: “jag tittar på längtansfullt på mina parfymflaskor”. Hon saknar alltså sin parfym. På jobbet är det parfymfritt. Ingen bär parfym. Det är ganska typiskt för arbetsplatser här.Hon älskar tydligen parfym. Jag avskyr parfym. Jag är inte allergisk men nästan. Jag tycker det irriterar luftvägarna. Jag har flera vänner som får huvudvärk av parfym. Jag föredrar faktiskt cigarettrök (även om det var längesen jag rökte).Utmaningen är den andra. Han eller hon som inte tycker som jag. Jag är nyfiken på min kollega dock. Vad är det hon uppskattar så mycket med parfym? Där finns ett intressant samtal. Den andra är också en möjlighet. Utmaningar är möjligheter (och andra klyschor).Vad sa de mer?“Det är det som är det äckliga med Sverige...”. Jag önskar att jag kunde hört fortsättningen på den meningen. Det var för mycket ljud på bussen.“Klart man kan kontrollera drömmar”. Det är två unga killar som snackar. Drömkontroll förväntade jag mig inte. Jag har mina fördomar. Tyvärr minns jag inga detaljer om deras drömmar.“Grattis! Vad glad jag är för din skull! Starkt jobbat!”. Någon hade fått ett nytt jobb.Folk pratar om allt möjligt mellan himmel och jord. Jag lyssnar och antecknar. Vi får se vilka texter som kan födas ur detta. Just nu pratar någon bakom mig om sin radioklocka (väckarklocka+radio). Jag trodde de dog på 80-talet. Han fortsätter att prata om sin brist på rutin. På helgerna gör han inget särskilt. Känner sig mållös. Ibland är problemet inte andra, utan en själv.I fredags stötte jag ihop med en kollega på Majornas bryggeri: “kommer du ofta hit?”. Den klassiska frågan. Vi pratade om hur staden gentrifieras. Hans sällskap bodde på Lindholmen. Där bygger de nytt, sterilt och anonymt. Där han bodde hade kinakrogen stängt. Den hade ersatts med en standardrestaurang. Samma på Ringön. Där breder hipsterpubarna ut sig.Och kulturen då?Min kompis tipsade om en låt med det enkla namnet Idag. Sjunger gör Anna Ahnlund på Daniel Ögrens skiva Fastingen -92. Ett tips kan vara att kolla in hans skivbolag Playground Music Scandinavia. På deras artistsida hittar du en blandning av etablerade och mindre kända artister. Många sjunger på svenska. Utforska själv och skippa algoritmerna.En annan kollega nämnde TV-serien Parterapi i Gagnef. Den går på SVT. Hon tyckte visserligen inte om den men den är populär. Jag tror att konceptet är par med problem utanför storstan. Vanligt folk typ. Jag har inte kollat. Berätta vad du tycker om du har.Jag lyssnade nyligen på ett avsnitt av Filosofiska rummet på Sveriges radio. Det handlade om filosofen Hegel och om relationer. Och där var vi tillbaka tillDen filosofiska utgångspunkten...det handlar om dansen och brottningsmatchen med den andra. Språket är meningslöst utan möten. Möten bygger på att omfamna den andras annanhet (=acceptera att andra inte är som jag). Det är i det som skiljer som mötets möjlighet finns.Så vässa öronen, skärp blicken och låt oss se vilka sköna lirare som omger oss. Det är i dialektiken (=växlingar mellan motsatser) med dem som språket föds.Och med det önskar jag dig en annan söndag! This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
• Nytt år, nytt blad 04.01.2026 6min

  Vi vänder blad. Ett uttryck för att vi börjar något nytt. Ett nytt kapitel. En ny bok kanske. Ett nytt år känns som ett nytt kapitel, eller hur? Det är förstås bara fiktion, en berättelse. Men livet består väl av berättelser? Rena fakta säger inte mycket. Det är den betydelse vi ger dem som räknas. Den betydelsen är ofta socialt skapad. Tanken på ett nytt år som nya möjligheter är ett exempel. Vad betyder skiftet 2025 till 2026 i din berättelse?Jag funderar på vad 2026 ska betyda för skrivandet här. Ska jag pröva något nytt? Mejlet om min Stockholmsresa fick positiv respons. Jag tror jag vill pröva att skriva mer så. Jag tror det var beskrivningen av miljöer, skildring av händelser och inte minst av riktiga samtal som uppskattades. Så skulle vara kul att skriva mer. Självklart ska det gynna dig som lär dig svenska samtidigt.Så det blir en hypotes för början av året. Rikta blicken utåt, mot saker som händer och sägs, och platserna, miljöerna, för dessa händelser och samtal. Låter det som en intressant riktning? Fokuserar du på något särskilt i ditt liv, med språket eller något annat?Att antecknaAtt skriva om samtal och händelser kräver minnesanteckningar. Ett samtal på spårvagnen eller på jobbet glöms snabbt bort. Jag behöver bli flitigare (= anteckna oftare). Kanske du också? För att utveckla sin vokabulär behöver man spara och bearbeta information. Jag bollar gärna idéer för det.Jag har redan mitt grundsystem i appen Notion. Jag kanske behöver skapa en plats speciellt för detta skrivande. Eller så får det rymmas i min personliga dagbok. Vi får se. Har du något system för att spara intryck och uttryck?Jag är imponerad av författare som kan skriva detaljerade självbiografiska böcker. Hur minns de allting? Har de alltid fört noggrann dagbok? Eller hittar de kanske bara på? Jag kan ha svårt att minnas vad jag gjorde i förrgår.En gammal kollega och hans smyckenJag tittar i mina blandade anteckningar. För några veckor sedan träffade jag en gammal kollega. När jag var i 20-årsåldern jobbade jag extra som personlig assistent. Jag jobbade med en autistisk kille som var 8-9 år gammal. Jag hämtade honom från skolan 1-2 dagar i veckan. Ibland gjorde vi en utflykt eller aktivitet. Vi gick och simmade, spelade fotboll och sådana saker. Min kollega Dan var ordinarie personal och jobbade med sådant här heltid. Jag tror att han sedan jobbade på olika boenden och liknande.Nu är han pensionär. Jag visste sen innan att han spelar bluesgitarr. Nu berättade han om sin andra hobby, att göra smycken av läder och stenar. Folk har ofta något oväntat i rockärmen. Det hade jag inte gissat. Tydligen passade han inte mina fördomar om smyckestillverkare (som jag inte visste att jag hade).Pappa brukar kalla det tunna band. Folk man har relationer med som inte är så djupa. Men de är ändå viktiga på sitt sätt. Ganska coolt med en kille jag känt i över 20 år som alltid är trevligt att prata med en stund.Dela regnskyddDet började regna på promenaden med en kompis. Vi var i Göteborgs botaniska trädgård. Det ska finnas en pergola någonstans, sa han eller jag. Det var vi överens om. Kan någon förklara vad en pergola är?När vi kom dit satt någon redan där. Vi är ju svenskar. Man vill ju inte dela pergola. Så vi gick vidare till ett annat litet regnskydd en bit bort. Med några vantar under rumpan så blev man inte blöt. Vännen hade med sig finkaffe. Ni som följt mina livestreams kan gissa vem det är.En termos kaffe, hembakade saffransbullar, regn och samtal. Mycket bättre än så kan man inte starta det nya året.En konstig svensk nyårstraditionSom vanligt kollade vi på Ivanhoe med familjen. Det är en märklig svensk tradition på nyårsdagen. En av skådespelarna, Sam Neill, har flera år skickat en nyårshälsning till svenska folket. Han tycker det är lite komiskt att vi fastnat för den gamla rullen. Grejen är att filmen är lång men inte särskilt bra. Den handlar om riddaren Ivanhoe som ska gifta sig med blonda saxiska Lady Rowena men samtidigt är förälskad i mörkhåriga judiska Rebecca. Han ser också till att kung Richard fortsätter vara kung. Robin Hood är med på ett hörn. Omöjlig kärlek och hjältemodiga riddare. Sentimentalt och pekoralt. Och perfekt när man är trött på nyårsdagen. Har du sett filmen?Ja men då drar vi väl igång året eller? Berätta gärna vad du har på lut (=vad du planerar). Eller hur du firade nyår. Jag har en långhelg kvar innan jobbet drar igång. Hoppas du får en lugn start på året också.Och att din söndag ger dig ro att titta på en dålig film eller något annat avkopplande./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com